Även om varken ryggen eller muskelfästena i rumpan är bra ännu så är det väldigt glädjande när det i varje fall tar några steg framåt i rätt riktning. Det är då man får lusten att kämpa vidare och börjar röja undan tvivlen på att någonsin bli bra.

När jag klev in på tjejernas träning och körde igång dom var det tillfällen då jag fysiskt visa övningarna. När de körde daily dozen (12 olika typer av layups) så kändes det bra. Inga hugg i bumpan eller baksida lår som jag brukar känna av i olika grad när jag ouppvärmd ska visa, men även efter uppvärmning. Det kändes bra.

Även när jag hoppade, slajdade eller olyckligt sprang ihop med min dotter.

Kanske är det för att jag fick chansen till total avslappning idag. Då kanske spända muskler slappnade av och släppte lite spärrar. Som sagt, det är inte bra, men långt bättre.

Kanske beror det på dagar med mina rehabhövningar. Jag såg till att hinna med mina rehabövningar direkt på morgonen idag så att jag hade det gjort. Nu är det målmedvetet som gäller. Jag får inte missa en enda dag. Fuskar jag med detta har jag inget att klaga på.

Äntligen var det roligt på riktigt på min egna basketträning efter. Jag kunde springa med och inte hamna långt efter, jag kunde gå in i närkamper utan att det gjorde ont. Finterna kändes inte som knivhugg in i rumpan och kroppen ville lyda på ett helt annat sätt.

Hoppet om en frisk kropp har alltid funnits där, men idag känns det inte lika avlägset, idag tog jag ett tydligt steg framåt. Jag kommer att bli bra och idag insåg jag att det inte är så långt bort som jag kände igår.

Snart har jag ett helt träningspass med alla övningar som jag fått från sjukgymnaster och naprapat. Idag var jag hos sjukymnasten och fyllde på övningsbanken. Behandlingarna ska få bort värken och övningarna ksa stärka för att undvika framtida smärta.

Tydligen är det så att jag är stark i musklerna som används vid rörelse men inte tillräckligt stark i stabilitetsmusklerna. Det är därför jag får en massa övningar som ska stärka bålen, stärka stabiliteten i höft och bäcken.

Hon kände inte alls på mina kotor idag, så jag antar att hon inte ser det som något problem längre. Utan jag fick nålar ganska omgående och så gick vi igenom några nya övningar.

På lunchen gick jag ner i gymmet och körde igenom alla övningar jag fått. Det är inte långt kvar till jag har fyllt ett träningspass på 30 minuter. De flesta av övningarna är så små att det känns löjligt att kalla det träning. Men de tar. Gör man de bara på rätt sätt, har den hållning man ska och jobbar med rätt muskler utan att blanda in hjälpmuskler så är de faktiskt ganska jobbiga.

Lite stressigt hem idag, då det skulle vara föräldramöte på basketen OCH styrelsemöte INNAN min basketträning. Jag missade ganska mycket och de höll på med en övning som inte gick att bara hoppa in i. Därför såg jag till att värma upp ordentligt och köra järnet innan jag kunde hoppa in. Så jag fick mig en ett bra träningspass i varje fall öven om det inte var mer än 40 minuter.

När jag kom hem kollade jag mailen. Och där var det. Mailet vi väntat på. En kallelse till nästa Regionsläger. Min dotter hade gått vidare. :D

Jag är i varje fall en mycket stolt mamma! :)

#Sjukgymnast #Rehab #Bålstabilitet #Höftstabilitet #Regionsläger #Uttagning

I fredags var jag stel efter naprapatbehandlingen och det kändes av på träningen. Men efter träningen kändes det något bättre. Igår var det dags att prova på min första match seda skadan och för den här säsongen.

Jag hade bestämt mig för att spela igår, så när jag vaknade upp och kände mig stel igen var det en stor besvikelse. Men jag hade bestämt mig och jag gjorde helt enkelt det bästa av situationen. Jag gjorde mina övningar jag fått och laddade med en näringsrik frukost.

Juicen är gjord i min råsaftcentrifug på rödbetor, morötter och äpplen.

Under uppvärmningen kände jag hur jag blev allt mjukare och det blev lättare och lättare att röra sig. Det var skönt att kunna springa. Jag är inte redo för någon löparrunda men jag är på god väg. Konstant öm i benet, men nu känner jag att det kommer att gå över.

Matchen den vann vi. :)

#Basketmatch #Rehab #Ryggproblem #muskelvärk #Rödbetsjuice #Råsaftcentrifug

Imorse var det dags att träffa Naprapaten igen. Jag hade stelnat till lite. Kanske lite pga av att en låsning kommit tillbaka och kanske lite träningsvärk. Nu när jag trnar så lite mot tidigare så är det bra mycket lättare att dra på sig träningsvärk.

När jag kom till Naprapaten kände jag mig stel som sjutton, både i ryggen och rumpan. Jag fick lägga mig på britsen och hon kände på mina kotor. Jag hade fått tillbaka den nedersta låsningen. Den trog hon loss och sen fick jag massage. Men inte sådan där skön välgörande massage. Eller, ja den skulle väl vara välgörande, men det kändes inte så.

Hon tog sin armbåge och tryckte in alla mina ömma punkter i rumpan och när hon kom åt de allra värsta så kan jag säga att .... det var inte skönt.

Därefter gick hon vidare upp på ryggen och den stora muskeln längs hela högersidan om ryggraden. En armbåge i den muskeln, det var om möjligt ännu värre.

När hon var färdig med mig kändes det som att jag hade den värsta träningsvärk du kan tänka dig. Jag började fundera på om det var rätt att även gå till Naprapat. Jag kanske skulle hålla mig till min sjukgymnsat.

Hon sa att jag behövde stretcha sätet och baksida lår, den sk hamstring. Så hon gav mig en massa övningar att utföra till nästa gång vi skulle ses.

Sen rusade jag vidare till jobbet och efter en hel dag vid skrivbordet med alldels för lite rörelse så var det en ganska trög start på basketträningen, som jag dessutom kom sent till. Jag fick sköta min uppvärmning själv.

Men så fort jag blivit lite varm var det som att alla spärrar och alla stelhet var som bortblåst. Så skönt. Jag tror fortfarande att det inte är så god ide att springa några kilometer, men över basketplanen gick helt ok.

Jag såg till att stretcha säte och baksida lår så gott det gick. Vid det här laget kände jag hur det ömmade i rumpan på mig.

Jag såg till att sonen ställde in bakpotatisen i ugnen. Så de var klara lagom till att jag kom ut ur duschen. Till dessa åt vi en röra på räkor, kokt ägg, avocado, rödlök och creme fraishe. Garnerade med lite tomat.

Sen utförde jag övnignanra jag fått både av naprapaten och sjukgymnasten. Och sen kände jag mig något mjukare igen. Imorgon tänkte jag försöka våga mig på en basketmatch.

Jag har ju fått lägga alla mina mål på is ett tag pga alla skador. Jag har fått skapa mål utifrån min nuvarande situation. Bättre det än att sitta och deppa för att för att jag inte kan nå mina uppsatta mål. Nu är målet att bli bra.

Det ståra målet är att bli bra i hela kroppen. Att jag ska kunna träna obehindrat och ta i på det sätt jag vill utan att ha ont. Därefter kan jag göra upp en plan för att börja jobba mot mina nya mål.

Men som sagt igår kan man säga att jag nådde ett delmål. Låsningarna i ryggen släppte. Och jag måste säga att jag tror att jag känner det faktiskt. Det känns något lättare att röra mig. Men däremot känner jag fortfarande av rumpan.

På dagens basketträning kunde jag röra mig mer än vad jag kunnat på ett par veckor och det gjorde inte alls ont ens i benet. Nu tog jag det ganska lungt, speciellt i närkamperna. Men jag var glad att jag kunde springa kortare sträckor, "slajda" och göra tvära vädningar.

Nu när låsningarna är borta så är nästa mål att få tillbaka diskbuktningen.

Därefter ska jag:

Fortsätta jobba på bålstabiliteten

Få bort irritationen i muskelfästena i rumpan

Mjuka upp baksida lår

Jag hoppas att jag kan ha is i magen och inte köra på för hårt för tidigt så att jag blir av med det här en gång för alla och att problemen aldrig mer kommer tillbaka.

#LåsningMellanKotor #Diskbuktning #Rehab #Muskelfästen #IrriteradeMuskelfästen #Ryggproblem

Idag var det mätning och lägrets sista basketträning. Man kunde tydligt se på tjejerna att det var dag 3 på Regionslägret. Det har varit en tuff helg för dom med hög intensiv träning från morgon till kväll och snart kommer de få veta om deras insats räcker till att komma med på nästa läger.

Min dotter vaknade i morse och hade ont i hela kroppen. En massa träningsvärk och överbelastade fötter. Här gällde det att ladda med en rejäl frukost och pepp för sista  dagens pass. Jag gjorde därför en smothie som bestod av apelsin- och annanasjuice mixat med banan. Juicen gjorde jag såklart i råsaftcentrifugen.

Idag fick vi reda på att min dotter är på milimetern lika lång som mig nu, medan min räckvidd mellan finerspetsarna är någon centimeter längre. 

När de sedan gav sig på det sista basketpasset kunde man se att min dotter led. Hennes främre del av fötterna plågade henne. Men hon tvingade sig att köra till det inte gick längre. Hennes fötter är inte vana vid så hård träning så tätt inpå varann. Till slut satt hon vid sidan av och tittade på istället.

Hon har ändå varit med på allt fram till nu och man kan ju hoppas att de hunnit få en uppfattning om hennes förmåga och att hon får komma vidare till nästa läger.

Det hrä hård konkurens och många bra spelare. Varje gång man får gå vidare får man se som en sger och att man får tillfälle att få en utmärkt utbildning.

Så nu är det bara att vänta ...

#Regionsläger #Basketläger #RegionslägerU15 #Träning

Regionslägren är väldigt bra för såväl spelare som för coacher som sitter vid sidan av och kollar på. Konstigt att inte fler sitter vid sidan av och kollar på. Samla inspiration och få idéer.Dessutom får man lite koll på hur övriga spelare i regionen ligger till i sin utveckling.

Tyvärr tror jag att allt för många unga tjejer och killar har lite prestationsångest inför regionslägren, att det är därför som det är så många som inte anmäler sig. Men man ska se region som en utbildning. När man kör U14 så är det endast utbildning och inte något urval. Det är då man ska passa på oavsett vilken nivå man är på. Även första lägret i U15 är en grymt bra utbildning och man får vara glad för varje utbildning man får tillfälle att uppleva.

Det finns ingen som dömer ut dig utan det enda som krävs är att man är engagerad och gör sitt bästa. Och det kan alla göra. Man har inget att förlora.

På samma sätt kan jag tycka att coacherna bör se på saken. Man har inget att förlora. Även om man redan har en massa kunskap så ska man alltid värdesätta inspriration och möjligheten att utvecklas.

Träningspassen är uppbygda så att de börjar med grunder och sedan utvecklar och bygger på. Övningarna delas in i olika "synvinklar".

Jag

Jag och bollen

Vi och bollen

Vi, de och bollen

Dagens första träning började med passar. Stillastående passar där de skulle tänka på hur de rör sig, basketställning och fotarbete. Nyckelord: Följ igenom passning. Passa hårt. Upp med blicken. Ta ett steg för att få

kraft. Mottagare ska visa måltavla.

Därefter följde grundrörelser vis spel. Hur man fyller på och när man rör sig från boll och när man rör sig mot boll. Sedan la de på försvarare som följde med. Till sist så fick de spela och anfallarna fick "läsa av" när de skulle använda vilken teknik de skulle använda.

Det här sättet har körde de även med förra säsongen oc ajg har faktiskt tagit det till mig i min planering av tjejernas träning, att bygga på och utveckla övnningen. Jag tror på det här sättet att lägga upp träningen då jag tror att det är lättare att avancera då.

Jag åkte hem, käkade och fixade lite hemma i väntan på dagens andra pass. Jag känner igen mycket från tidigare övningar och förra lägret, så jag passade på att träningsplanera lite medan jag satt där och kollade in tjejerna.

Lägrets tredje pass handlade om försvar och försvarsteknik. Men även anfall med screens, curs, pops och fades.

Här var jag glad att jag jag tog mig tid att kolla på träningen då det var så mycket mer än det som stod i träningsplaneringen och jag fick en hel del idéer på hur jag kunde lägga upp träningen för mina tjejer. Några saker köper jag rakt av och några kommer jag att köra lite varianter på som passat min grupp.

Även här fick de slutligen lära sig hur de ska "läsa" av när de ska utföra den ena eller den andra rörelsen.

Snart dags för sängen så jag är utvilad imorgon, lägrets sista dag och basketträning.

#Basketträning #Basket #Regionsläger #RegionslägerU15 #Träning #Inspiration #Träningsupplägg

För ett år sen hade jag en spänd tjej här hemma. Förväntningarna var stora och hon skulle träffa en massa nya människor utan att känna en enda innan. Det släppte ganska snabbt och de andra lägren förra säsongen flöt på och hon längtade till årets Regionläger, men i år är det lite nervöst igen.

I år visste min dotter att hon skulle känna flera på lägret sedan innan eftersom att det i stort sett är samma personer som söker sig till årets Region som förra säsongens. men hon var spänns även inför denna omgång. För den här gången var hon U15 och i och med det så är det gallring. Alla är välkomna till första lägret, men de följande lägren den här säsongen blir man kallad till. Så av alla som är på lägret den här helgen så är det några som blir kallade till nästa. Totalt är det 4 läger och de i slutändan 15 kvarvarande 15 tjejerna och 15 kvarvarande killarna får spela Miki Herkel cup mot övriga regionerna.

Så nu är hon lite mer nervös och lite mer taggad än förra lägret. Hon kan bara göra sitt bästa och hoppas på att bli kallad till nästa läger.

Även det här året var jag självklart med och kollade in övningarna för att samla lite inspriation ill mina träningar.

Första övningen var skottövningar och syftet var att få in skottekniken

Därefter följde lite olika moves mot korg

Nästa övning skulle de spela 1 mot 1 och använda sig av det som de lärt sig i de tidigare övningarna.

Till sist innan nerjoggen fick de öva på grundrörelser i spelförståelse. Att man fyller på en tom plats. Först 3 mot 0 och sedan 3 mot 3.

Jag åkte sedan hem och käkade middag medan min dotter körde fys och fick lite mat. Hon kom hem nöjd och längtar till nästa dag och de kommande basketträningarna.

#Region #Regionsläger #Basket #Basketträning