Under veckan blev det allt färre som kunde komma till matchen idag. Och i morse stod det klart för mig att jag endast hade med mig en startfemma och inge avbytare när en tjej ringde och sa att hon var sjuk. Vi var ganska få när vi mötte dessa sist också, men nu var vi helt utan marginaler.

Jag förberedde tjejerna på att de skulle bli tufft eftersom att de inte skulle ha några avbytare. Taktiken var den att jobba som hårdast i försvar och spela lungt och smart i anfall.

Jag tror jag lyckades dölja min oro ganska bra då en av tjejerna hade en något svullen fot efter en stukning, ett par tjejer som brukar be om att få bli utbytta för att de inte orkar och en tjej som haft lite problem med knäna.

I första perioden hade mina tjejer ett bra försvar till en början men hade väldigt svårt att komma till avslut. Det resulterade i endast ett satt straffkast.

Men till andra perioden hände något. Det var som att de fick nya krafter och gjorde en jättebra period, både i anfall och i försvar. Den andra perioden vann de. Men det dök upp en nytt orosmoment. Tjejen som är den största poängplockaren hade fått 4 foul.

Tror att det fick en viss inverkan på tjejerna och Alvik drog ifrån igen. Mina tjejer fick en hel del smällar och de som jag trodde att de skulle ge efter och sätta sig på bänken, trots att vi skulle få spela med färre, var helt plötsligt jättestarka och ville kämpa vidare.

Jag tog en timeout i varje period för att de skulle få vila så mycket som möjligt. Jag pratade med mina tjejer om att spela smart så man spar på krafterna vid rätt tillfällen.

Så till sista perioden kom de tillbaka och började minska avståndet. De var inte tillräckligt för att vinna matchen men de vann perioden. Det jag är mest stolt över är att de fortsatte kämpa hela vägen och inte gav upp ens när man kunde se på hela ansiktsuttrycket att de hade ont. Även de som inte normalt är så tuffa.

Men de visste att det inte fanns någon att byta av med så då var det bara att kämpa på.

De vann 2 av 4 perioder, så då kan man ju säga att de vann halva matchen.

Jag funderade på vad man skulle skriva om på alla hjärtans dag. Normalt handlar det ju om kärlek till de i din närhet. Din partner, hemliga kärlek, dina barn, föräldrar eller vänner. Men eftersom att vi pratar om alla HJÄRTANS dag kan du ju faktiskt handla om just hjärtat.

Kärleken skulle man nog kunna säga att den snarare sitter i hjärnan än i hjärtat. Hjärtat skapar värmen i kroppen när hjärnan tänker på de du håller av. Men hjärtat tar ju hand om hela kroppen så kanske det är bäst att ta lite hand om sitt hjärta.

På resurspoolens nättidning kan man läsa följande:

Rätt tid att dricka vatten?
Mycket viktigt! Från hjärt-specialisten: att dricka vatten vid en viss tidpunkt maximerar dess effektivitet på kroppen.

• 2 glas vatten efter uppvaknandet – hjälper aktivera inre organ
• 1 glas vatten 30 minuter före en måltid – hjälper matsmältningen
• 1 glas vatten innan du tar ett bad – bidrar till lägre blodtryck
• 1 glas vatten före sänggåendet – undviker stroke eller hjärtinfarkt

Jag kan också tillägga detta; min läkare berättade för mig att vatten vid sänggåendet också kommer att bidra till att förhindra nattlig kramp i ben. Dina benmuskler söker vätska när de krampar och väcker dig som om du fått en spark av en häst.

Så ta hand om ditt hjärta och drick lite vatten. Sen är det dags att sova.

God natt! Hoppas att du haft en fantastisk alla hjärtans dag.

Det förekommer lite olika typer av spänning i mitt liv just nu. Den spm gjorde sig ordentligt påmind igår på träningen och fortsatt idag, samt den typen av spänning jag fick uppleva i morse. Inget av det är av det roligare slaget. Längtar till söndag då det är dags för den där härligare spänningen.

I morse när jag åkte till jobbet och köerna började tätna så fick jag sakta ner för att försöka komma in i nästa fil. Men det gjorde inte han bakom mig. Inte tillräckligt mycket i varje fall. Han körde helt enkelt in i mig och vi fick kliva ur mitt i trafikstockningen för att reda ut vad som hänt.

Det är något stressande att kliva ut mitt i trafiken med bilarna som krånglar sig förbi där vi står still. Som det verkar så hände inget med min bil i varje fall, tack och lov.

För att få spänningen i ryggen att släppa så såg jag till att stå mycket och röra mig på jobbet. Jag undvekt helt enkelt att sitta still för mycket. Det kändes något bättre när jag kom hem igen, men fortfarande inte bra.

När jag käkat min Paella till middag åkte jag för att ha basketträning med tjejerna.

Jag kunde känna hur hela höger sida var stel. Det var jobbigt att visa övningarna som de skulle göra.

Men jag vill ju inte lägga mig platt för lite spänning. Så jag gjorde så att jag efter basketträning och veckohandling så bestämde jag mig för att bekämpa det onda i mina muskler. Och det jag använde var helt enkelt en tennisboll.

En hel del av värken i ryggen beror på de ömma punkterna i sätesmuskeln

Den här kontorsskadan är grym och gör att hela högersidan drar ihop sig. När den spänningen släpper kommer jag att känna mig lätt som en fjäder.

Att en sådan liten sak kan ge så ruskig smärta men ändå göra gott.

Jag placerade bollen på mina ömma punkter och försökte slappna av medan min kroppsvikt såg till att hålla trycket tills det att jag kunde känna att spänningen flöt iväg.

När jag hade fått nog av smärta körde jag lite olika stretchövningar som anslutning och få till lite blodflöde genom musklerna.

Jag ska fortsätta med detta imorgon, i hopp om att få all spänning att släppa så jag kan få uppleva den trevligare spänning som en basketmatch ger. Söndag is the day!

Jag har verkligen kämpat hårt under hela januari för att kunna prestera max på loppet. Jag höll mig frisk utan minsta förkylningskänningar förrän det var dags. Jag har också hållt mig hel och undvikit skador som gjort att jag kunnat förbereda mig ordentligt, tills nu.

Jag satt hemma och jobbade idag och när jag fixat med middagen och tog väskan till bilen för att ta mig till tjejernas basketträning kände jag mig en aning stel i ryggen.

Men när jag väl var på plats så var det som bortblåst. Rörelse är verkligen det bästa mot smärtor. Men när det sedan var dags för egen träning och jag bytt om kändes det inte bra igen.

Genom hela träningen kände jag av ryggen. Och när man har ont i ryggen då är man som handikappad. Den är så central för hela kroppen.

Först hade vi en uppvärmning som krävde att jag böjde en del på ryggen vilket inte alls kändes bra. Istället för stetch körde jag ryggövningar. Sedan följde en hel del övningar som gjorde att ryggen fick jobba hårt när jag slängde mig på golvet, reste mig igen och när vi spelade fick jag en del smällar.

Nu har ryggen låst sig på något sätt och jag har ont. Är övertygad om att det har med hur jag suttit och jobbat idag som skapat detta helvete.

Hem och rulla lite på foamroller och trigga lite punkter med en tennisboll så hoppas jag på att jag är som en ny människa imorogn bitti igen.

När man bor hemma och får maten serverad varje dag, så vet man inte hur bra man har det. Fast man inte berättar om man kommer hem till middagen eller om man får ett infall och bjuder hem en matgäst så tycks det alltid finnas något att äta. När man vuxit upp och har ett eget hem så inser man det svåra med att laga mat.

Med alla man pratar med så är alla rörande överens om att det svåra med matlagning är att komma på vad man ska äta. Själva matlagningen tycker de flesta inte är så svår, utan med lite rutin går matlagningen ganska lätt. Om man sedan ska försöka göra sitt ätande lite nyttigare blir det inte lättare.

Lösningen är matplanering. Då räcker det med att du kallar på din kreativitet en gång i veckan/varannan vecka/månaden, beroende på hur lång planering du klarar av att göra.

När jag matplanerar brukar jag ha en del knep som jag tar till.

Planera endast middagar

Dels blir det färre måltider att planera och om man lagar tillräckligt mycket mat så kan man göra matlåda på det som blir över. Det är dumt att överarbeta så man inte orkar planera vecka efter vecka.

Dessutom minimerar man risken att behöva slänga mat som blir över. Klimatsmart! :-)

Köp hem saviours

När jag handlar så brukar jag se till att köpa hem sådant som kan läggas i frysen eller har lång hållbarhet för att plockas fram till de tillfällen man inte har matlåda till lunch och inte vill äta ute. Lagfiléer i portionsbitar, pasta, ägg, frysta grönsaker mm

Variera

Men den största utmaningen är ju att få till variationen i en stressig vardag. I min matplanering brukar jag se till att inte få till samma typ av rätt 2 dagar idag. Så därför tänker jag:

Fisk/Skaldjur

Kyckling

Kött

Vego

Fisk/Skaldjur ... osv

Varje måltid ser jag till att få till så mycket grönsaker som möjligt och tänker "Mycket färg"

Anpassa

När jag ska planera maten kollar jag på hur mina veckor ser ut. Vilka dagar måste jag göra något som går fort och vilka dagar måste det gå JÄTTEFORT. För om sanningen ska fram är det så nästan varje dag. Dagarna man har gott om tid är ganska lätträknade. För att inte bara få stresslagad mat ser jag till att planera in mat som kan förberedas dagen före.

Måndagar: Har oftast gott om tid om jag inte planerat in extra träning innan basketträningen.

Tisdagar: Behövs ganska lätt mat då jag ofta vill träna efter middagen

Onsdagar: Då måste maten vara klar på 30 minuter och får inte vara allt för "tung mat" då jag ska iväg och coacha tjejerna som följer av egen träning

Torsdagar: Ser ut som onsdagen

Fredagar: Blir det sen middag efter basketträning

Helgerna varierar beroende på hur matcherna ligger och hur jag kan få in annan träning än basket.

Inspiration

Jag samlar inspiration från bloggar, tidningar och annan media där man har träning och hälsa i fokus. Men kan även ta inspriation från alla typer av recept och göra lite nyttigare val.

Dokumentera

Det jag provat på som blir riktigt lyckade, inte bara enligt mig utan även enligt mina barn, skriver jag ner i en receptbok. Då kan jag gå tillbaka och matplanera utifrån dessa rätter.

För en tid sen så fyllde jag i en intresseanmälan för Women's health Halvmarathon. Jag tyckte att det var dags att börja springa lite längre. Men när de sedan släppte starterna visade det sig att det var lite för tidigt på året för att jag skulle våga anmäla mig.

Det är inte så himla länge sen som jag började känna att det var ok att köra riktig löpträning. Och jag har inte haft kontinuerlig löpträning sedan dess. Jag har sprungit en hel del på basketen, intervaller inför galan och några enstaka löppass. Men just det där att springa länge och kontinuerligt har jag inte gjort på över ett år.

Därför känns det inte som att det är läge för längsta loppet någonsin för mig redan nu i april. Nej, jag måste nog vara smart och ta det lite lungt och bygga upp ben och fötter successivt för en sådan här utmaning.

Jag blir ju lite trött i benhinnorna och fotlederna efter hårda träningspass och ibland känner jag av mina gamla stukningar.

Så om jag nu ska ge mig på den här utmaningen så blir det nog DN:s Stockholm halvmarathon i september. Till dess kan jag nog fixa det. Det gäller att träna smart fram till dess, men att också köra några andra kortare tävlingar för att få in tävlingsvanan och hålla nerverna i schack.

Så fram till dess måste jag hitta några lämpliga tävlingar. Jag skulle vilja köra allt ifrån 5km till milen. Att hitta träningsprogram är inga som helst problem. Så länge man vill springa 5 kilometer och längre finns det en uppsjö av träningsprogram. Jag har hittat ett som jag tror kommer passa min livsstil som innehåller 3-4 pass per vecka och inte allt för hårda i början.

Mer då? Det skulle vara roligt om jag kunde hitta en träningskompis som kunde hjälpa mig att hålla motivationen uppe.

XL-galan har inte bara varit en motivator till att köra intervaller, utan även att ge mig på nya utmaningar. Och motivationen blev utterligare boostad när jag idag på basketträningen upptäckte att jag blivit något snabbare i idioten. :)

Just nu pågår vinter OS i Sotji och Sverge har lyckats plocka medaljer. Jag är inte jättepåläst när det kommer till vintersporterna och när jag läste att Charlotte Kalla hade tagit silver i Skiathlon blev jag nyfiken på vad det innebar. Att det var blandat av olika typer längdskidåkningsstilar kunda man ju förstå.

Jag googlade fram vad Skiathlon var. Som jag trodde var det blandning av olika skidåkarstilar men jag trodde att det skulle vara tre olika. Troligen för att jag gjorde kopplingar till Triathlon. På Wikipedia kan man läsa:

"Disciplinen ingår i världscupen i längdåkning. Den ersatte den tidigade jaktstarten. Istället för att först köra ett klassiskt lopp och sedan ett i fristil, så byter man skidor efter halva distansen, varmed man alltså kör båda stilarna i samma lopp."

Charlotte Kalla tog silver efter en duell med Marit Björgren kunde jag läsa. Och medan jag googlade såg jag herrarnas Skiathlon på TV där Marcus Hellner kommer 2:a. Spännande då han under hela upploppet närmade sig ettan. Så 2 silver i Skiathlon alltså.

När jag läste om disiplinen så såg jag att damerna kör 2x7,5km medan herrarna kör 2x15. Visst brukar det vara något kortare för damerna än för herrarna, men hälften?! Är kvinnorna verkligen hälften så starka?

Vinnaren på damsidan körde alltså på tiden 38:33,6 och vinnaren på herrsidan körde 1:08:15,4

Dubblerar man tiden för damerna så skulle det bli runt 1:50 eller kanske något mindre då tiden innehåller skidbyte.

Okej, låt oss säga att det är tiden som avgör att man "inte har tid" med närmare 2 timmarslopp så skulle ju damsidan faktiskt kunna köra 2x12km. För med tanke på alla kvinnliga ultramarathonlöpare så knappast sträckan vara något hinder.

Men i vilket fall: Grattis Kalla och Hellner till fantastiska insatser och era silvermedaljer

Bilder från aftonbladet.se

Nu har jag äntligen återhämtat mig från all galenskap i Globen under XL-Galan. Natten till torsdagen kunde jag inte sova. Jag vaknade flera gånger under natten då jag var ruskigt spänd inför mitt lopp på 400 meter. Jag hade förberett mig både fysiskt och mentalt, men visste inte om det var tillräckligt.

Trots att jag inte lyckats ha en hel sammanhängande sömn så kände jag mig ändå hyfsat utvilad. Åkte till jobbet för att avverka några timmar innan det var dags att åka till Globen.

När jag kommit hem packade jag väskan för att åka in till Globen och Anexet där mässan hölls och där vårt företag hade en monter. Innan loppet serverades de tävlande en smörgås.

Efter att ha tryckt i mig den ångrade jag det nästan för det kändes som att mackan inte åkte hela vägen ner. Troligen pga nervositeten. För när jag hängt ett tag med kollegorna som gav mig en massa pepp medan det var underhållning på scenen kändes det något bättre.

När det sedan var dags att gå ner i gångarna för att få kläder och värma upp kom verkligeheten tillbaka. Jag hade flera gånger gått igenom loppet i huvudet på det sätt som man ska lägga upp loppet (enligt det jag lyckats googla fram). Men jag hade inte en aning om vilket motstånd jag hade.

Jag försökte läsa av tjejerna om jag trodde att de kunde vara skulle vara sprinters. Men det är inte så lätt. En som inte har en klassisk löparkropp kan ju faktist överraska.

Och när en av tjejerna plockar fram ett par spikskor, tänkte jag att om jag inte tar ledningen direkt så är det nog henne jag ska lägga mig bakom.

Uppvärmningen blev inte mer än 10 minuter ungefär innan vi ställde oss och väntade på att få komma in på själva arenan. När vi radat upp oss koma Kajsa Bergqvist och ställde lite frågor om hur vi laddat och vad vi hade för taktik. Jag fick inte frågan direkt ställd till mig så jag struntade i att svara. Man ville ju inte ge några idéer till konkurrenterna.

Rädslor

Mina största rädslor inför loppet var att jag skulle få ge järnet för att ta ledningen men att utan att kroppen skulle svara och sedan glida allt längre bak.

En annan rädsla var att jag skulle ha för seg reaktionsförmåga så att jag skulle få jobba ikapp.

Mål

Jag hade satt upp 3 mål, helt enligt 103-mentala metoder som jag köpte för 1,5 år sen.

Mål1: Vinna

Mål2: Slå tiden 1:15

Mål3: Känna att jag gett det jag kunnat

Loppet

På edera platser och jag gick fram till strecket helt enligt instruktion i ytterspår. Sen kom skottet. Jag tog sats och satte av i världens fart och tänkte att jag skulle ta mig in till innervarv så fort jag väl kommit om alla. Jag blev så förvånad över hur lätt jag sprang om alla. Der var som att jag var om innan de ens startat.

Såg till att släppa den tanken så snabbt som möjligt så att jag kunde fokusera på del 2 av loppet, att springa långa steg på raksträckorna och kortare snabbare i kurvorna. När jag efter ett varv hör att jag har en klar ledning och att det kan bli kamp om adra platsen kände jag hur jag började springa avslappnat. Min seger var ohotad om jag bara kunde fortsätta hålla farten.

I sista kurvan fick jag tänka kort, kort, kort, kort för att påminna mig om att det vart korta snabba steg jag skulle ta. Orken började tryta. Jag fick inte den där brännande känslan, men förmågan att lyfta benen var helt klart tyngre och jag fick påminna mig att det var armpendligen som skulle bära mig i mål.

Kollade snabbt upp på klockan och ser att jag sprungit på 73 sekunder.

Jag hade uppfykkt ALLA 3 målen! Känns så galet bra! Lite skum känsla när man hade en kamera så tätt inpå och jag tänkte att nu filmar han verkligen minsta lilla por på mig.

Under hela loppet (och även efter) kunde jag höra jublet i Globen. Vilken overklig känsla att bli hyllad och påhejad som en stjärna!

Mina motståndare kom fram till mig allt eftersom de kom in i mål och frågade vad jag hade i benen. Det var några som tänkt att de skulle ha hakat på mig, men vågade inte för att de inte trodde att de skulle orka hela vägen.

Nu återstod bara att gå upp på scenen och ta emot priset i Anexet där efterfesten även skulle hållas.

Vilket jubel! Och vilken glädje! Jag blev intervjuad av Kajsa Bergqvist som undrade om min taktik var att mörka min taktik och Bygglovs Matte som undrade om jag var tävlingsmänniska vilket han redan hade konstaterat. :-)

Blommor, pokal och publikens jubel!

Det var så rörande att se reaktionen hos mina kollegor som mötte mig med tårar i ögonen stora leenden och varma famntag. Fick även en hel del gratulationer och kramar av människor jag aldrig träffat förut. Vilken segeryra! Har aldrig blivit så hyllad för mitt slit någon gång tidigare.

Efter att ha fått lite mat i magen gick jag ut till min familj och kollade på de verkliga stjärnorna. Kvällen avslutades sedan med en efterfest. Åkte sedan hem för att få mig lite sömn innan jag tidigt dagen därpå skulle åka på konferens med jobbet. Och det var ju lika fantastiskt kul som vanligt. Vi är så härligt gäng!

#XL-Galan #400m #Tävling