Den största utmaningen för mig är nog det mentala. Mycket större än smärtan i benet. Smärtan i benet kan jag ju undgå genom att helt enkelt strunta i att springa. Men frustrationen över att jag inte kan göra just det bekymmersfritt är svårt att bortse från.

Det blev ingen basketträning i fredags då det var för få som kunde komma till träningen. Då tränade jag på gymet på jobbet och sen åkte jag hem och tog det lungt. Gymträning i all ära, men jag längtar fruktansvärt mycket efter att kunna springa. Att få ta ut mig, hålla hög hastighet och ändå lägga in rusher. Jag är ganska långt därifrån.

Idag när solen strålade som mest på morgonkvisten kunde jag inte hålla tillbaka.

Jag klädde på mig löparkläderna, drog på mig skor och mobilhållaren och slog på min Runkeeper. Det var första gången jag använde min Runkeeper och tycker att den funkade rätt bra.

Jag gav mig ut på en löparrunda i väldigt lungt tempo. Bara för att stilla längtan något. Önskade att jag hade kunnat dra på mer, men det gjorde ont för varje steg. Det kändes som att jag hade en spärr eller något som höll tillbaka rörligheten i benet. Det blev något lättare ju längre jag sprang, men det försvann aldrig.

Men jag är glad i varje fall. Jag fick stilla min abstinens lite och kan bara hoppas att det blir bättre trots/tack vare att jag var ute och sprang.

Jag sprang drygt 5 kilometer och höll 5:50 tempo i snitt

#Löpning #Träning #Träningsabstinens #Runkeeper #Längtan #frustration

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...