Skönt när man börjar få lite mer krafter och att förkylningen är på väg åt rätt håll. Då fick jag lite kraft att göra lite god mat igen. Ikväll blev det en biffmacka med rostad färskpotatis och rödbetssallad toppad med fetaost.

Det blev fantastiskt gott. Kommer absolut att göras igen. Inspirationen kommer från Fitness Magazine. Kallar det för inspiration då jag inte följde receptet helt utan la till och drog ifrån lite.

Mysigt att man kan sätta sig och äta på balkongen igen.

Nackdelen med att orken börjar komma tillbaka är att jag måste ta itu med hemmet.   

Har inte druckit kaffe på ett par dagar nu. Funderar faktiskt på att sluta dricka kaffe helt, även om suget är ganska sort just nu. Jag hade en period som jag inte drack något kaffe alls utom när det bjöds på kalas. När jag började på mitt jobb april 2010 så började jag dricka kaffe i stora mängder igen.

Kaffe sägs ju hämma upptaget av järn så man bör alltså inte dricka kaffe direkt på maten. Vid järnbrist blir man ju trött så det är dumt att ta något för att bli pigg som istället hämmar det naturliga ämnet som håller dig pigg. Men det är såååå gott med kaffe på maten! Fast allt är ju en vanesak. Abstienshuvudvärken har jag nog klarat av under förkylningen, så det är faktiskt läge.

Hmmm ska fundera ett tag till på saken.

När man är sjuk tappar man aptiten, eller hur? Febern gör att du inte orkar äta, halsont gör att det gör för ont för att äta och när man är illamående så... ja, det säger sig ju självt.

Men detta gäller inte mig. Jag tappar i princip aldrig aptiten, även om jag är sjuk. Jag kan till och med bli mera hungrig. Det som händer är att jag kanske inte orkar laga maten, men jag ser till att få i mig något i varje fall. Står inte ut med känslan att vara hungrig. Det är bara när jag riskerar att få upp det lika fort som jag får avstå mat, men jag känner mig fortfarande "sugen". Så har det alltid varit.

Jag har ett starkt minne från när jag var 6 år och gick i förskolan (då var det bara 6-årsverksamhenten som hette förskola). Jag var sen på morgonen tror jag för jag fick med mig en macka i handen som jag åt på vägen till förskolan Blåklockan. Jag minns att jag var extremt hungrig men när jag ätit halva mackan kladade jag inte av att äta mer utan slängde resten i buskarna längs vägen.

Väl inne på förskolan skulle så frågade fröknarna vem som ville dra datumet på almenackan. Jag blev plötsligt hysteriskt törstig, samtidigt som jag var ivrig att få dra dagens datum. Så jag viftade med först ena handen, sedan båda händerna, och törsten blev olidlig så ut med tungan också. Minns att de andra barnen skrattade åt mig för att jag räckte upp båda händerna och samtidigt tungan hängande utanför munnen. Det blev min tur att dra datumet. Vilken lycka! Men så fort datumet var draget kom allt jag lyckats få i mig upp på golvet och även på den kudde jag hade som sittkudde med stadsmönster.

Därefter så minns jag inte så mycket mer än att mamma kom och hämtade mig. Men hungern och törsten sitter fast etsat i mitt minne.

Jag upplever bara inte den där bristen på aptit trots sjukdom. Inte den här gången heller även om jag är helt utslagen. Vill bara att någon annan lagar maten åt mig. :)