Idag fick jag ett infall, utan att egentligen tänka efter så anmälde jag mig. Men ibland kanske man inte ska tänka efter så mycket. Bekräftelse på en annan anmälan kom i mailboxen. Det var istället en väl genomtänkt anmälan för min dotter.

Min fina vän Ulrika som kämpar med sin hosta och bodvärden har en dröm om att springa en halvmarathon och stötte på Women's Health Halvmarathon. Hon la upp en länk på FB och taggade mig. Och vips så hade jag gjort en intresseanmälan.

Jag är inte anmäld ännu då anmälan inte är öppen än. Men jag har gjort en intresseanmälan så jag kan anmäla mig när det väl är dags. Jag har aldrig sprungit längre än 1,6mil och nu ska jag alltså ge mig på 2,1. Bara 5 kilometer till.

Det är ju ett av mina mål, trodde bara inte att det skulle komma så snart, och inte nu när jag har det som jag har det med mitt ben. Men nu sätter det ju lite press på mig att verkligen bli 100% bra igen.

I mailen idag kom kallelsen till "Regionslägret" som jag har anmält min dotter till. Det är nästa helg som hon i 3 dagar ska köra basket från morgon till kväll. 

Regionverksamhetens syfte:

 Att använda de insamlade erfarenheterna från tidigareverksamhet till att geflerU14spelaremöjlighet till tillgångav dessa erfarenheter.

 Medverka till utveckling avspelare & ledare aktiva i U14 kategorin genom professionellt upplägg samordnat och säkerhetsställt av SBBF

 Medverka vid införandet av och säkerställandet av att Spelarutvecklingsplanen (SUP) används på rätt sätt i U14 kategorin

 Medverka till att fler spelare och ledare får spetsad praktisk och teoretisk utbildning i U14 kategorin.

 Uppmärksamma spelare som i denna ålder har växt tidigt och har problem med koordinationen.

 Ge ambitiösa ledare uppdrag att växa som ledare i under sakkunnig ledning.

 Ge fler föreningar inblick och kunskaper i spelarutveckling samt kunskaper i att arrangera en kvalitativ lägersamling att kunna använda i andra sammanhang

Regionverksamheten U14 mål:

 Ge åldersgruppen U14 och dess ledare chans till insyn och utbildning enligt SUP.

 Få fram en röd tråd för hela basketutbildningen för U14 & uppåt.

 Få en bättre inblick på vilken nivå spelare & ledare befinner sig i U14 kategorin.

 Få fler föreningar att ta på sig att arrangera lägersamlingar.

 Ge fler ledare inblick i vikten av planering för att få in alla momenten vid utbildning av spelare (SUP –koppling, Fysisk träning, Teorikunskaper).

Så trots att jag anmälde min dotter för hennes skull så får jag lite inspiration och tips. Jag tror att det kan vara lärorikt för mig med.

Med kallelsen fick man lite information om upplägget samt innehållet i de olika träningspassen. Så jag längtar minst lika mycket som min dotter till det här. :)

Några av övningarna påminner om de jag har kört med mina tjejer (och killar när det begav sig).

Nu ska de nyinköpta kanelbullarna från Statiol avnjutas medan jag lägger upp planen för min träning fram till halvmarathon.

#Basket #Regionsläger #Löpning #Halvmarathon #Womenshealth #Träning

Jag mådde verkligen inte bra igår, men med mina huskurer igår gjorde att jag kände mig något bättre. Men när väckarklockan ringde kände jag att det hade behövts ett par timmar till med slutna ögon. Men när ens barn ska tävla är det bara att bita ihop och stiga upp.

Eftersom att jag låg och drog mig så länge som jag bara kunde så hann jag inte med mer än en macka till frukost och ett glas mjölk. Vi gasade iväg till idrottsanläggningen där min dotter skulle tävla i friidrott. Jag hade laddat väskan med "Runner'e Wold" och "Fitness lifestyle" för att läsa i pauserna mellan grenarna. Planen var att inta en skön position och kurera mig från den här obarmhärtiga förkylningen.

När jag står och väntar på att längdhoppet ska börja för min dotter. Då hör jag de prata om att det saknades funktionärer. Och innan jag vet ordet av kommer en ledare fram till mig, klappar mig på axeln ch säger: "Du har just uppgraderats till funktionär". Att vara förälder är alltså inte lika mycket värt. Så blev det med mitt slappande.

Det var ganska kul att stå och mäta och berätta för nyfikna friidrottare (och deras föräldrar) hur långt de hoppat och om hoppet var godkänt eller inte. Men det blev mindre behagligt när regnet började ösa ner.

  
Bild lånad från Västervikskommun.

Jag fick vifta med vit flagga om de var godkänt och röd vid övertramp, dvs ej godkänt. De minsta barnen var glada bara de fick en vit flagga. :) 4:56 blev dagens längsta hopp.

Det var rätt mycket  som hände runt anläggningen idag. Det var nyinvigning av den renoverade ishallen och det var basketturnering för småknattar i nya idrottshallen intill. Så när jag var klar med mitt uppdrag som funktionär gick jag och tog mig en sväng till baskethallen för att kolla hur det gick för dem.

Solen hade börjat titta fram så det var rätt mysigt att gå runt och se på alla kämpande friidrottare. Tyvärr fick min dotter ont i benet och ställde inte upp i 400m. Men hon lyckades ändå få sig en andraprispokal. :)

När jag sedan kom hem, var det bara att krypa ner i sängen och vila en timme (som blev 2). Nu är det dags att se till att få i sig lite näring.

Så har sista dagen på #semestern gått till ända. Man kan ju undra om semestern blev som jag tänkte mig. Försöker komma ihåg vad jag tänkte innan och hur det faktiskt blev. Hur var det nu med #träning, #resor och #semesterfirande?

Planen var förutom att åka till Norrland var planen att få in så mycket träning som möjligt. Jag har hållit mig till att träna var tredje dag och jag har ökat träningsmängden i princip varje träning utom just när jag var i Göteborg då det blev cykling. Jag hade dock önskat att få till lite mer annan träning än just löpning under semestern utöver #vartredjedagslöpning. Men nu när jag ska tillbaka till verkligheten igen (till viss del, fullt ut blir det ju inte förrän barnen börjar skolan) så kanske jag kan få till lite rutiner och därmed komma till den träningsmängd som jag önskar.

I natt öppnade sig himlen och de delar altanen som jag oljade igår, ser inte lika oljade ut som de delar som jag oljade i fredags. Men idag var det strålande sol. Så jag drog iväg till stranden, läste, åt vindruvor och tog mig en simtur. Så skönt att få lite egentid.

Kan inte minnas när jag var och badade sist utan barn.

När jag kom hem igen var det dags att svida om till min #supporteroutfit. Jag och sonen skulle åka iväg och kolla på när Bajen tog emot Ljungskile. Lite mat innan som för min del blev #KycklingFajitas och en flaska mineralvatten (Inte så mycket Bajen på det men...) SEn lite kaffe och glass innan det var dags att kliva in på arenan, nya #Söderstadion. Det var riktigt bra platser i klacken. Då är det svårt att stå emot att sjunga med, gapa ramsor och hoppa i takt. Det är så fotboll ska ses. Har inte alls samma lust att kolla match på TV och blir inte alls lika exalterad då. Tyvärr gick det inte alls som man önskar. Matchen slutade 0-1 och vi fick gå hem med besvikelse.

Oljade den delen som "regnat bort" innan jag gick in för att varva ner och förbereda mig för morgondagen. På det hela taget en bra sista semesterdag.

Med det enroma framsteg ryggens status visade kände jag att det var läge att fira lite. Jag hade ju ingen ork att fira när jag fyllde år, så det blev ett litet födelsedagsfika i efterskott idag. Och för mig fira en rygg som blivit så mycket bättre. Men efter firande kommer baksmällan.

Igår när jag kände mig så mycket bättre i ryggen skickade jag ut ett sms till vänner och familj att de var välkomna på födelsedagsfika idag. Alla kunde ju inte komma med så kort varsel, men mina syskon och 2 av mina bästa vänner kunde komma i varje fall.

Sonen var till grym hjälp att städa, gå iväg med sopor och handla. Jag gav upp ang kampen om att servera nyttigt. Jag köpte 2 utsökta tårtor. En jordgubbstårta och en chokladtårta. Men jag gjorde också en fruktsallad och rörde ihop turkisk yoghurt med vanilj och honung, som ett litet nyttigare alternativ.

Hur mysigt som helst och det var helt underbart att träffa alla som man tyvärr ser så sällan. Men firandet hade en baksida. Jag tror det var när jag satte mig på golvet då jag satte mig lite snett, så blev jag sne igen.

Jag körde lite ryggövningar som hjälpte lite grann men är fortfarande lite sne.

När alla gästerna gått hem satte jag på grillen och grillade chorizo med 93% kött. Jättegoda!(Rekomenderas). Det var som att sätta tänderna i en köttbit.

Jag grillade också majs och grön sparris. Sedan kokade jag årets första färska potatis som jag sedan spräckte lite och sedan stekte med lite olja och vitlök. Till detta serverade jag blandad sallad och en yoghurtsås med franska örter och vitlök.

Nu jobbar jag på att få ryggen rak igen medan jag ser på Sverige som möter Ryssland i Basket EM. Hoppas, hoppas att det blir en seger denna gång och att man får ytterligare en anledning att fira!

Storyn med min rygg fortsätter. Man kan säga att det svänger en del om min rygg status. När jag vaknar på morgonen är det oftast som bäst, men under dagen kan det gå åter vilket håll som helst. Det är tröttsamt att inte veta vart man är påväg. Skönt att for bort tankarna från ryggen idag.

På morgonen har jag inte alls ont. Men det går ganska fort så blir man påmind om läget. Jag började dagen med mina stretchövningar. Sedan gick jag ner och gjorde en smoothie på 1/2 liter jordgubbar, 2 bananer, 2dl yoghurt och 1dl apelsinjuice. Jag toppade med kokosflarn och chiafrön.

När höften är på sniskan påverkar det även resten av ryggen. Det spänner rejält i ryggfiléerna. Det går som ilningar genom kroppen när man trycker på dessa spända "strängar".

Men idag var jag tillräckligt bra för att klara av att plocka lite hemma och dammsuga. :) Till lunch svängde jag ihop en pastasallad med lite blandad sallad, 1 röd paprika, 2 tomater, 200 g fiberpasta, 1 1/2 burk tonfisk och lite pesto på soltorkade tomater. Går jättefort och är jätteenkelt.

Därefter gick jag och sonen till centrum för att hämta ett paket på posten. Vi promenerade bara för att jag skulle få röra på mig. Och det kändes riktigt bra. När jag sedan kollade mig i spegeln så såg jag ganska rak ut igen. Klädde om för att gå på årets coachavslutning som klubben bjuder på som tack för säsongen.

Vi kollade in Sveriges inledande match i Basket EM mot Italien, på Oleary's. En galet spännande match där Italien och Sverige om vartannat tog ledningen. Och det var aldrig många poäng som skiljde. Sverige gjorde generellt en bra match. De kom ofta till avslut men satte inte bollarna. Det hade kunnat vara många snygga mål, med grymt spel, men så ville inte den där lilla bollen gå i. Det var sju sekunder kvar när Sverige fick straffkast och ställningen var 64-62. Frida Eldebrink satte det första skottet, men missade det andra. Ställningen var alltså 64-63 när hon blockerades när det var endast 3 sekunder kvar. Satan vad spännande det var. Nu sätter det lite större press på dem på kommande matcher.

Här är delar av gänget som tar sommaruppehåll och ser fram emot en ny säsong i höst.

Ryggen är fortfarande ok trots hämska stola. Men jag satt bara medan jag åt och drack kaffe. Resten av tiden stod jag.

Ännu mer friidrott idag. Min dotter skulle köra Castorama, en friidrottstävling med bara kastgrenar. Såg fram emot att ligga i gräset och läsa min Fitnesstidning och sola i väntan på att det skulle vara min dotters tur på de olika grenarna. Då blev jag inkastad i något jag inte alls hade räknat med.

I vanlig ordning kom vi precis till tävlingen. I vår familj tycker vi inte om att vänta, så vi ser till att komma precis i tid. ;-). Min dotter gick fram till kulbanan där hon skulle få stöta kula och jag la mig i gräset och kollade på med några andra föräldrar, varav en är en gammal basketkompis från barnsben. Riktigt härligt att ligga och gassa i solskenet. När tjejerna var klara var det dags att bege sig till diskusburen.

När jag lyckats samla ihop mina grejer och lunkade efter tjejerna som sprungit i förväg, kom en annan förälder och sa att det var dags att vända om. Nu skulle vi föräldrar vara med och tävla.

Jag tvekade lite med tanke på min krassliga rygg, men tänkte att lite kulstötning kan jag nog allt testa på. Runt 7 meter blev det och jag kom sist av oss 3 föräldrar som körde. Ja, ja tänkte jag, kastgrenarna var inte mina grenar i skolan heller. Men sen hände något, plötsligt skulle vi köra alla grenar! Annars skulle vi inte få poäng. Tävlingsmänniska som man är så var man inte speciellt svårövertalad.

Kula, diskus, spjut och slägga skulle avverkas.

Som vanligt var jag dålig på att få till bilder så jag har fått låna några från nätet. Men medaljbilderna är mina. :)

Kula: Jag hade någ behövt lite mer coachning om tekniken. Jag kände att jag inte fick till kraften genom hela kulan. Kraften gick ut någon annanstans.

Diskus: Här fick jag lite hjälp med vad jag skulle tänka på. I testomgångarna kom jag över 20metersstrecket. Men när de väl räknades kom jag inte längre än 17,6meter. Jag trodde att jag hade segern som i en lite ansk efter testomgångarna, men en förälder fick till det så på sist sista kast, dock inte längre än min testomgång (satan).

Spjut: I skolan fick jag aldrig till spjutkastningen, så jag lyssnade noga på när de pratade teknik. Medan de minsta tjejerna körde passade jag på att testa. Högg tag i en 99:a som fick tala om för mig vad jag skulle bättra på och tänka på. Jag fick lära mig lite olika fattningar. Och ta mig tusan, den här grenen vann jag av föräldrarna.

Slägga: Den fysiskt mest krävande grenen. Även här jobbade jag hårt för att få till tekniken. Och jag fick iväg släggan riktigt långt. Men när jag skulle ställa mig i buren var det inte lika lätt. Man begränsades något i tanken då nätet var så nära inpå. Men jag låg bäst till i första omgången. Andra omgången kände jag att jag var trött i ryggen. Jag hade helt glömt ryggen tills nu. Så nu åkte släggan in i nätet. Den förälder som slog mig i Diskus fick plötsligt iväg sin slägga och hon var nog mest förvånad av oss alla hur långt den kom.

När tävlingarna var slut så räknade man ihop poäng från grenarna och så var det medaljutdelning. Det blev en silvermedalj för mig. Inte illa för mitt livs första friidrottstävling (utanför skolan).

Det var uppskattat av både barn och ledare att man ställde upp som förälder. Och man fick många hejarop längsvägen. Ruskigt kul :)

Såhär i efterhand så känns ryggen rätt ok. Hoppas att det kommer kännas lika bra imorgon när jag vaknar bara.

Matintaget var rena katastrofen idag. Endast frukost och tidig middag, men jag hade så kul att jag glömde bort att jag var hungrig.

Min kropps rytm säger att jag inte ska träna på morgonen. Jag är inte alls på alerten för träning på morgonen. Men för att klara av UTMANINGEN så var jag tvungen att planera in ett morgonpass. Så upp med tuppen.

Egentligen så behövde jag inte gå upp tidigare än vanligt för att hinna till morgonpasset. Utan bara förändra vad jag utförde dessa morgontimmar. Eftersom att jag skulle på seminarium idag så behövde jag inte åka förrän dryga timmen senare än vanligt.

Så idag checkade jag av Core. Ett styrkepass som fokuserar på bål och ben. Man skulle kunna säga stabilitetsstyrka.

Såhär beskriver Friskis själva passet:

Jag har provat Core förut men det var väldigt många annorlunda övningar än vad jag gjort förut. Måste säga att jag tyckte att det var lite tuffare när jag testade detta på träningsresan i Portugal. Visst fick jag utmana mig på flera utav övnignarna, men känslan efteråt var inte lika uttömmande som då. Jag kände mig inte lika slut. Kanske har med min form att göra. Kanske är jag i bättre form nu än då. Eller så kanske jag var mer slut då eftersom att jag körde 3-4 pass om dagen då.

Hur som helst så gick det riktigt bra att träna morgonpass. Jag kände mig ovanligt pigg. 

Så one more down i UTMANINGEN, nine more to go.

Efter en heldags seminarium är jag ganska trött. Så det är bara att ladda om batterierna för ikväll är det bowling med jobbet som gäller. Och när det är tävling, då är det all in. :)

Det pågår just nu en debatt om huvuda klubbar som elitsatsar före 13 års ålder ska få bidrag eller inte. Detta anser vår idrottsminister samt majoriteten av Sveriges kommuner.

Det är helt klart tragiskt att klubbar inte tillåter barnen bara ha glädjen i sin idrott i så unga år. Gallring barn där man sorterar ut de mest talangfulla redan vid 8-9 år.

Det dessa klubbar inte inser är att de kanske får barn som kanske skulle bli något, att sluta, bara för att de inte få spela med sina kompisar. De kan vara sk "late bloomers", men kommer inte så långt att de kan visa vad de går för då de tappar lusten vid så unga år. Och de som man ansåg var talangfulla kanske inte alls är lika lovande efter att puberteten satt sina spår. Inte ovanligt att tonåringar tappar kontrollen över kroppen när deras kroppar helt plötsligt valt att växa massor på kort tid. Många slutar med idrotten då eftersom att självförtroendet får sig en törn när kroppen inte vill lyda på samma sätt som tidigare och får kanske dessa barn att sluta innan de lärt sig hantera den nya kroppen.

Ett annat problem är den ensidiga träningen som det medför då det i tidigar år ska satsa hårt så att de får förslitningsskador då de borde vara på sin absoluta topp, vilket man belös i inslaget på SVT.

Men jag tror inte att indragna bidrag är lösningen. Jag är inte alls emot att man sätter ihop barn som kommit lite längre i sin utveckling för att just utvecklas vidare.

Men som klubb har man ett ansvar att inte gallra bort barn så att lusten till träningen försvinner. Det är idiotiskt och rent av otaktiskt med anledning av "late bloomers". Om det nu är tävlingsframgångarna som är i fokus.

Men med indraget bidrag har kanske inte klubbarna möjlighet att ha både bredd och elit. Vore det inte bättre med riktlinjer på hur man skall göra för att utveckla barn på deras nivå? Jag vet inte. Har inte funderat så mycket på det tidigare, men spontant känns inte bidragsindraget som lösningen.

För mig är det självklart att det ska vara glädjen som ska vara i fokus oavsett nivå, speciellt i unga år. Jag ser det som en större seger att få bidra med ett barns utveckling. Från att knappt klara av att hålla en boll till att bli en bolltrollare. Och jag tror att det är så vi verkligen utvecklar våra blivande stjärnor!