Under veckan blev det allt färre som kunde komma till matchen idag. Och i morse stod det klart för mig att jag endast hade med mig en startfemma och inge avbytare när en tjej ringde och sa att hon var sjuk. Vi var ganska få när vi mötte dessa sist också, men nu var vi helt utan marginaler.

Jag förberedde tjejerna på att de skulle bli tufft eftersom att de inte skulle ha några avbytare. Taktiken var den att jobba som hårdast i försvar och spela lungt och smart i anfall.

Jag tror jag lyckades dölja min oro ganska bra då en av tjejerna hade en något svullen fot efter en stukning, ett par tjejer som brukar be om att få bli utbytta för att de inte orkar och en tjej som haft lite problem med knäna.

I första perioden hade mina tjejer ett bra försvar till en början men hade väldigt svårt att komma till avslut. Det resulterade i endast ett satt straffkast.

Men till andra perioden hände något. Det var som att de fick nya krafter och gjorde en jättebra period, både i anfall och i försvar. Den andra perioden vann de. Men det dök upp en nytt orosmoment. Tjejen som är den största poängplockaren hade fått 4 foul.

Tror att det fick en viss inverkan på tjejerna och Alvik drog ifrån igen. Mina tjejer fick en hel del smällar och de som jag trodde att de skulle ge efter och sätta sig på bänken, trots att vi skulle få spela med färre, var helt plötsligt jättestarka och ville kämpa vidare.

Jag tog en timeout i varje period för att de skulle få vila så mycket som möjligt. Jag pratade med mina tjejer om att spela smart så man spar på krafterna vid rätt tillfällen.

Så till sista perioden kom de tillbaka och började minska avståndet. De var inte tillräckligt för att vinna matchen men de vann perioden. Det jag är mest stolt över är att de fortsatte kämpa hela vägen och inte gav upp ens när man kunde se på hela ansiktsuttrycket att de hade ont. Även de som inte normalt är så tuffa.

Men de visste att det inte fanns någon att byta av med så då var det bara att kämpa på.

De vann 2 av 4 perioder, så då kan man ju säga att de vann halva matchen.

Nu har jag äntligen återhämtat mig från all galenskap i Globen under XL-Galan. Natten till torsdagen kunde jag inte sova. Jag vaknade flera gånger under natten då jag var ruskigt spänd inför mitt lopp på 400 meter. Jag hade förberett mig både fysiskt och mentalt, men visste inte om det var tillräckligt.

Trots att jag inte lyckats ha en hel sammanhängande sömn så kände jag mig ändå hyfsat utvilad. Åkte till jobbet för att avverka några timmar innan det var dags att åka till Globen.

När jag kommit hem packade jag väskan för att åka in till Globen och Anexet där mässan hölls och där vårt företag hade en monter. Innan loppet serverades de tävlande en smörgås.

Efter att ha tryckt i mig den ångrade jag det nästan för det kändes som att mackan inte åkte hela vägen ner. Troligen pga nervositeten. För när jag hängt ett tag med kollegorna som gav mig en massa pepp medan det var underhållning på scenen kändes det något bättre.

När det sedan var dags att gå ner i gångarna för att få kläder och värma upp kom verkligeheten tillbaka. Jag hade flera gånger gått igenom loppet i huvudet på det sätt som man ska lägga upp loppet (enligt det jag lyckats googla fram). Men jag hade inte en aning om vilket motstånd jag hade.

Jag försökte läsa av tjejerna om jag trodde att de kunde vara skulle vara sprinters. Men det är inte så lätt. En som inte har en klassisk löparkropp kan ju faktist överraska.

Och när en av tjejerna plockar fram ett par spikskor, tänkte jag att om jag inte tar ledningen direkt så är det nog henne jag ska lägga mig bakom.

Uppvärmningen blev inte mer än 10 minuter ungefär innan vi ställde oss och väntade på att få komma in på själva arenan. När vi radat upp oss koma Kajsa Bergqvist och ställde lite frågor om hur vi laddat och vad vi hade för taktik. Jag fick inte frågan direkt ställd till mig så jag struntade i att svara. Man ville ju inte ge några idéer till konkurrenterna.

Rädslor

Mina största rädslor inför loppet var att jag skulle få ge järnet för att ta ledningen men att utan att kroppen skulle svara och sedan glida allt längre bak.

En annan rädsla var att jag skulle ha för seg reaktionsförmåga så att jag skulle få jobba ikapp.

Mål

Jag hade satt upp 3 mål, helt enligt 103-mentala metoder som jag köpte för 1,5 år sen.

Mål1: Vinna

Mål2: Slå tiden 1:15

Mål3: Känna att jag gett det jag kunnat

Loppet

På edera platser och jag gick fram till strecket helt enligt instruktion i ytterspår. Sen kom skottet. Jag tog sats och satte av i världens fart och tänkte att jag skulle ta mig in till innervarv så fort jag väl kommit om alla. Jag blev så förvånad över hur lätt jag sprang om alla. Der var som att jag var om innan de ens startat.

Såg till att släppa den tanken så snabbt som möjligt så att jag kunde fokusera på del 2 av loppet, att springa långa steg på raksträckorna och kortare snabbare i kurvorna. När jag efter ett varv hör att jag har en klar ledning och att det kan bli kamp om adra platsen kände jag hur jag började springa avslappnat. Min seger var ohotad om jag bara kunde fortsätta hålla farten.

I sista kurvan fick jag tänka kort, kort, kort, kort för att påminna mig om att det vart korta snabba steg jag skulle ta. Orken började tryta. Jag fick inte den där brännande känslan, men förmågan att lyfta benen var helt klart tyngre och jag fick påminna mig att det var armpendligen som skulle bära mig i mål.

Kollade snabbt upp på klockan och ser att jag sprungit på 73 sekunder.

Jag hade uppfykkt ALLA 3 målen! Känns så galet bra! Lite skum känsla när man hade en kamera så tätt inpå och jag tänkte att nu filmar han verkligen minsta lilla por på mig.

Under hela loppet (och även efter) kunde jag höra jublet i Globen. Vilken overklig känsla att bli hyllad och påhejad som en stjärna!

Mina motståndare kom fram till mig allt eftersom de kom in i mål och frågade vad jag hade i benen. Det var några som tänkt att de skulle ha hakat på mig, men vågade inte för att de inte trodde att de skulle orka hela vägen.

Nu återstod bara att gå upp på scenen och ta emot priset i Anexet där efterfesten även skulle hållas.

Vilket jubel! Och vilken glädje! Jag blev intervjuad av Kajsa Bergqvist som undrade om min taktik var att mörka min taktik och Bygglovs Matte som undrade om jag var tävlingsmänniska vilket han redan hade konstaterat. :-)

Blommor, pokal och publikens jubel!

Det var så rörande att se reaktionen hos mina kollegor som mötte mig med tårar i ögonen stora leenden och varma famntag. Fick även en hel del gratulationer och kramar av människor jag aldrig träffat förut. Vilken segeryra! Har aldrig blivit så hyllad för mitt slit någon gång tidigare.

Efter att ha fått lite mat i magen gick jag ut till min familj och kollade på de verkliga stjärnorna. Kvällen avslutades sedan med en efterfest. Åkte sedan hem för att få mig lite sömn innan jag tidigt dagen därpå skulle åka på konferens med jobbet. Och det var ju lika fantastiskt kul som vanligt. Vi är så härligt gäng!

#XL-Galan #400m #Tävling

Idag är det den stora dagen då jag ska springa 400 meter. Då lär vi se om all träning jag har lagt ner har varit den rätta. För nog har jag tränat massor och jag har även tillåtit mig lite återhämtning, förutom min blunder på basketträningen igår då jag tog i lite mer än vad jag borde.

Basketträningen som sagt var lite hårdare än vad den borde. Men å andra sidan så ska man ju se till att väcka musklerna dagen innan och efter en god natts sömn så känns det ok.

Jag har laddat med en god grötfrukost och planerar att äta en stor tallrik pasta till lunch. Efter lunchen kommer jag åka hem för att ställa bilen och sen åka in till Globen arena. Jag hoppas att allt går i lås tidsmässigt. Att jag hinner med alla förberedelser inför konferensen. Så jag inte får någon tidspress innan loppet och att jag kan förbereda mig mentalt. Och så hoppas jag att den här början av förkylning som jag börjat känna av nu lägger sig.

Önska mig lycka till! :)

Måndag och dags för basketträning. Idag var det ganska lungt då vi gick igenom mycket spelsituationer som inte satte så mycket press på benen. Det var ju bra då jag ska se till att ha utvilade muskler till torsdag, men coachen lovade hårdträning på onsdag. Så vi får se hur jag hanterar det.

Nu är det inte många dagar kvar till mitt stora kraftprov, att springa 400 meter så fort det bara går. Nervositeten har börjat krypa på en aning. Men jag har jobbat hårt och nu är det dags att samla krafter men ändå hålla musklerna aktiva. Så dagens träning var perfekt.

När vi avslutade träningen så sa coacherna att onsdagsträningen skulle bli mycket tuffare. Jag får väl helt enkelt hitta alternativ beroende på vilka övningar vi ska göra.

All träning är nedbrytande och det är vid återhämtningen som man bygger upp musklerna för att klara av ännu större påfrestningar. Imorgon har jag massagetid vilket innebär att jag kommer att få laserbehandling som ska på skynda läkningen av musklerna.

Men det är inte bara fysiskt som jag bygga upp kroppen nu med min återhämtning. Jag ska även bygga upp självförtroendet och boosta mig med lite mental träning.

Som jag skrivit om förut så ska man ju sätta upp 3 mål med inför en tävling för har man nått något eller några av målen så får man den där tillfredsställande känslan även om allt inte gått som man hoppats. Och det ska vara både mätbara och ett känslomål.

Så mina mål för loppet är:

1. Vinna - Jag har ingen aning om konkurrensen, men jag vet att det är andra motionärer så jag hoppas på gpda chanser
2. Springa på tiden 1:15 eller bättre
3. Att jag ger allt! Jag efter loppet ska känna att jag inte hade kunnat ta i mer än vad jag gjorde.

Sanna Kallur från Sydsvenskan.se

Idag var det matchdag för mina tjejer och vilodag för mig. Men jag fick allt upp pulsen en hel del i varje fall. Jag blir så engagerad och är nästan med tjejerna ute på planen när de kör. Jag vet att jag hörs, jag hoppar och tjoar för att påminna och heja på och idag gav det resultat.

Innan matchen mötte jag upp en av mina lagkamrater för lite lunch/fika. Hon är ny i laget och ny i landet så det var kul att sitta och prata lite på tu man hand, så nu har jag lärt känna henne lite mer. Det blev inte den nyttigaste fukan men det bästa jag kunde få till just då. Det var en kyckling hickory bagel med en latte till.

Sedan åkte jag till hallen för att förebereda inför matchen. Idag mötte vi Blackeberg/Ekerö i FU13-serien. Första perioden var lite seg och poängfattig. Men till andra perioden hände något. Tjejerna fick till många fast breaks och gjorde 18 poäng. Nu har äntligen allt övande på snabbt uppspel gett resultat.

Försvaret var mycket bättre än senaste matchen, men vi har mer att jobba på där, framför allt utblockering och returer. En annan sak som vi måste lägga energi på är det här med att ha lite is i magen, att alla mål inte behöver ske lika snabbt som vid snabbt uppspel. Vi måste få till spelet och hur man spelar när man har situationen 5 mot 5 vid anfallande korg.

Det var så skönt att vinna den här matchen, det får tjejernas självförtroende att växa efter så många förluster. Matchen slutade 38-20.

Kanske kan man klassa mitt hoppande och studsande vid sidan som vardagsmotion. Eller?

Efter matchen satt jag i sekreteriat när Basketgymnasiet spelade. Det gick inte riktigt lika bra för dom. Men det var kul att se en av de killar som jag en gång i tiden coachade. Han har lite av samma spelstil nu som då.

Nu ska det bli lite middag och filmmys med familjen!

Lördagsmorgon och uppvkannade något senare än vanligt. Skönt med lite sovmorgon. För att inte få problem med när jag skulle äta innan matchen fick det bli en brunch vid 10-rycket. Samling för match kl 12 och matchstart kl 13.

Det behövde vara något som gick förhållande vis snabbt men mättande så att man står sig. Gjorde därför French toast på surdegsbröd, gröt och lite frukt.

Det var ruskigt gott att lägga på rökt kalkon på toasten. Gröten var en blandning av Paulúns supergröt, Risentas Bovetegröt och rågflingor då det bara fanns lite skvettar kvar av de olika grynen.

Nu är jag redo för match! :)

Den här dagen blev som en hel arbetsdag. Jag vaknade tidigt för att äta frukost och baka till dagens caféteria. Därefter har det varit full fart i baskethallen med lite olika roller. Men jag började med rollen som förälder och sedan coach.

Klockan ringde lite tidigare så att jag skulle hinna med att baka till Caféterian som mitt lag hade hand om idag för att samla pengar till lagkassan. Vi samlar pengar för att komma ut i Europa och spela basket.

Därför ställde jag mig som mamma och bakade kokostoppar.

2 ägg

50 smält smör

1dl kokossocker

1 påse kokos

Rör ihop ägg och socker (ej vispa). När smöret svalnat något rör man ner det tillsammans med kokos. Låt svälla i 10 minuter och klicka sedan ut toppar på bakplåtspapper. Grädda i 10-15 minuter på 175gr.

Med kokossocker får det något brunare färg, men det är något bättre socker än vanligt vitt.

När jag kom till baskethallen så satte jag igång att ställa fram allt och fick lite hjälp av dottern att ställa fram stolar, veva ner korgar medan jag sprang upp och ner för alla trappor.

Fick igång lite peppande musik till uppvärmningen vilket gav resultat. Tjejerna gjorde en kanonmatch som de vann med 2 poäng! Det var 2 jämna lag och det kändes skönt att vinna den här matchen. Det behövde de för självförtroendet. Det var så spännande och jag var så uppe i varv att jag säkert blev lika svettig som tjejerna trots att jag "bara" coacha. Matchen avgjordes när en av tjejerna satte sina 2 straffkast i slutsekunderna.

Jag skakde i hela kroppen långt efter slutsignalen. Så härligt!

Efter matchen fick jag sätta mig i sekreteriat när Herr7:an spelade. Medan jag satt där gick dottern och köpte en drickyoghurt och wasaknäcke till mig så jag fick lite i magen. Kompletterade med banan och kaffe som vi hade i caféterian. Inte världens bästa kost, men sådana här dagar så straffar det sig att inte ha förberett allt.

När den matchen var slut så ställde jag mig i caféterian de sista 2 matcherna, men fick flytta ner till sek under sista matchen då de var för få.

Det var bara mina tjejers match som slutade med vinnst för klubben, men den sista när HU23 spelade var det jämnt. När sista slutsignalen ljudit så fick jag springa upp och ner för trapporna för att ställa allt till rätta igen, diska och tömma sopor. När jag satte mig i bilen för att åka hem insåg jag att jag hade varit i hallen i 8 timmar.

Slängde mig på matlagningen hemma. Provade på något nytt, att baka sötpotatis. Blev riktigt gott.

Jag penslade dom med lite olja som jag pressat vitlök i och strödde över lite flingsalt. Såsen fick bli creme fraich med vitlök och sambal olek och en nypa salt.

Ur träningssynpunkt fick detta bli en vilodag också. Hade helt enkelt inga krafter kvar. Nu är det inte många dagar kvar som jag kan pressa mig hårt i löpträningen. Hårdkörning imorgon.

Idag är det game time! Så därför laddar jag med en stadig frukost. Ska sedan plocka ihop en lunch som jag kan ha med mig till baskethallen medan jag kollar in min dotters andra basketträning på Regionslägret.