Den här helgen har jag fyllt med Basket och trevligt umgänge. Full rulle från fredag kväll till söndag kväll och jag är helt slut, men väldigt nöjd med min helg. Och mycket glad åt att det känns något bättre i benet, ett steg i rätt riktning.

Jag jobbade över på fredagen vilket gjorde att jag inte hann med basketträningen. Men sen när jag väl kom hem gick jag och en kompis ut och käkade. Sen satt vi uppe till småtimmarna och snackade. Med väldigt lite sömn i kroppen mötte jag upp mina baskettjejer för att åka till Åkeshov och spela mot Alvik.

Det var en rolig match. Tjejerna lyckades med flera av de saker som vi tränat på under träningarna, och det var det som gjorde att vi höll kvar vid ledningen genom hela matchen. Trots en del misstag som gav motståndarna flera poäng.

Men som sagt, det blev deras andra seger för säsongen.

Till kvällen sen blev det en annan typ av match. Jag åkte och Bowlade med lite vänner. Vet inte riktigt vad det hela resulterade i då alla gjorde det bara för skojs skull. Normalt brukar inte tävlingsmänniskan i mig godta det. Men jag hade faktiskt så skoj att jag helt glömde av att kolla av resultatet. Bowling är inte riktigt min starka sida men jag kan faktiskt lyckas med en och annan strike. Men den här gången lyckades jag flera gånger med spärrar som inte alls hör till vanligheterna.

Det blev inte jättetidigt i säng den här kvällen heller. Så i morse när jag klev upp var jag ganska trött. Men det var städdag på gården som stod på schemat, så det var bara kavla upp ärmarna och köra. Med sömnbrist, frisk luft och hårt arbete var det svårt att hålla ögonen uppe. Men det var bara att ladda om. Det var dags för match.

Det är lite lustigt hur kroppen fungerar. Jag var redo att gå och lägga mig men bara för att jag bestämt mig för att genomföra en match så krävdes det bara lite uppvärmning så var jag pigg igen och redo att köra.

Det blev en ytterligare seger för vår klubb.

En bra och rolig match. Jag kom på efteråt att jag hade inte känt av rumpan eller benet alls under hela matchen och nu såhär i efterhand kan jag känna att mina ben har fått arbeta hårt idag. En underbar känsla. Det var så länge sen jag kände så eftersom att smärtan har satt stopp för mig tidigare har jag inte kunnat köra på så pass att jag fått trötthetskänslan efter i benen. Skön känsla som är en personlig seger utöver matchsegern.

Idag hade vi match i Linköping. En resa där jag planerat hur jag skulle ta mig dit och hem och tiderna var satta för att det skulle gå så smidigt som möjligt. Det blev inte riktigt den planen för bilen vi åkte med satte en annan plan i verket och den rimmade inte helt med min.

Resan dit gick jättebra. Jag ställde bilen på parkeringen och så hoppade vi alla in i en större bil för samåkning. Resan gick smidigt och vi började ladda för match och för att möta Linköping.

Det var en bra match, men bra lagspel, okej tempo och försvar. Men tyvärr alldeles för mycket misstag. Passar som inte kom fram och den hel del mindre bra skott som gav flera kontringar. Men som sagt over all bra.

Matchen slutade i förlust men jag var glad över att mitt ben höll för så pass mycket löpning som det gjorde, trots att jag suttit i en bil i 2 timmar. Tyvärr ville sig inte mina avslut funka lika bra och jag kände mig bitvis lite förvirrad.

Men att min kropp höll var en seger i sig så jag var ganska nöjd ändå när jag klev in i duschen.

När vi skulle åka hem blev resan bra mycket längre än dit resan. Vi hann inte långt innan bilen vi åkte med bara dog. Den slutade att svara på gasen. Efter några försök att få bilen att fungera igen så fick vi ge upp och börja fundera på hur vi skulle ta oss hem.

Bärgeren ringdes och googlande efter hyrbilen. Skrev om mitt lilla öde på Facebook och blev glatt överraskad över hur många vänner jag har som kunde tänka sig att åka hela vägen till till Linköping för att hämta mig.

Jag visste att jag hade många bra vänner, men det är inte så ofta man får det här beviset.

Nu så behövde chauffören en hyrbil då hans skulle köras till verkstan och det skulle ju ta åtminstånde 2 timmar för mina vänner att ta sig hit. Så det blev bärgare och hyrbil istället. Men skönt att veta att jag har mina vänner i ryggen.

Den här resan blev ju såklart bra mycket längre än planerat. Och det ledde dessutom till en parkeringsbot på bilen som jag hade parkerad vid baskethallen på hemmaplan.

Nu är det bara att sova bort resten av dygnet vakna med nya krafter imorgon. Tyvärr blev min naprapattid inställd också så det blir lite omplanering av morgondagen med. Men förhoppningsvis kommer det kännas helt ok imorgon i varje fall.

Mina tjejer är inte bortskämda med segrar men har de senaste matcherna märkt att de står sig bra i den här serien. Men den första matchen gick det inte riktigt som vi tänkt det. Psyket spelar stor roll och det märktes båda de fösta matcherna.

Vi hade en ganska sen match idag så vi hade massa tid att göra en massa annat innan. För sena matcher brukar innebära rätt sega tjejer, men idag verkade de på topp i varje fall.

Förra matchen passade de bort matchen, i ren stress och panik. De var rädda att hålla i bollen för länge. En match som de mycket väl hade kunnat vinna förlorade de pga att de blev för stressade. De var på väg att köra en repris.

Psyket höll på att ge dom ännu en förlust trots att de tagit ledningen från början. Men så fort motståndarna knappade in så tappade de allt.

Men de kom tillbaka och tog tillbaka segern. De hade börjat tänka på de små detaljerna och inse vikten av att inte bara stressa iväg bollen, att ha lite is i magen. Det hjälpte och när de kände att de faktiskt hade spelat bra och jag påtalade det kom glädjen. Och med glädjen kom ett mycket bättre basketspel. De vann slutligen matchen med 66-58 En välbehövlig seger som boostade dom med lite nytt självförtroende.

Den här segern kommer att lyfta dom inför kommande matcher och locka fram ett ännu bättre basketspel. Det psykologiska spelar så stor roll för hur de kommer att spela framöver.

#Basket #Basketmatch #Match #MittI #Mentalstyrka #GymtSpelat

I fredags var jag stel efter naprapatbehandlingen och det kändes av på träningen. Men efter träningen kändes det något bättre. Igår var det dags att prova på min första match seda skadan och för den här säsongen.

Jag hade bestämt mig för att spela igår, så när jag vaknade upp och kände mig stel igen var det en stor besvikelse. Men jag hade bestämt mig och jag gjorde helt enkelt det bästa av situationen. Jag gjorde mina övningar jag fått och laddade med en näringsrik frukost.

Juicen är gjord i min råsaftcentrifug på rödbetor, morötter och äpplen.

Under uppvärmningen kände jag hur jag blev allt mjukare och det blev lättare och lättare att röra sig. Det var skönt att kunna springa. Jag är inte redo för någon löparrunda men jag är på god väg. Konstant öm i benet, men nu känner jag att det kommer att gå över.

Matchen den vann vi. :)

#Basketmatch #Rehab #Ryggproblem #muskelvärk #Rödbetsjuice #Råsaftcentrifug

Det har nästan gått en vecka och jag tittar på bilder från förra lördagen. Jag minns dagen med glädje och längtar redan till nästa år. Jag hoppas att jag då får vara skadefri och göra det här till en ännu större upplevelse. Att jag kan ta ut mig på riktigt.

Är fortfarande förkyld så jag kollar igenom lite minnesbilder istället för att träna idag.

En liten film när vi springer genom obehagliga, smärtsamma underbara elhindret mot mål.

#ToughViking #Mittlivslopp #Kraftprov #Ruskigtkul #Utmaning #Tävling #Hinderbana
 

Igår var det dags att mäta min krafter i Tough Viking. Från ett lag på 5 hade vi bantats ner till 3 starka. Jag var så ruskigt nervös. Jag var nervös för att vara tvungen att bryta eller att inte klara av hindren, att jag skulle kämpa helt meningslöst. En lugn start gjorde att jag liksom "växte in" i uppgiften.

Igår kväll när jag gick och la mig skrev jag ner en lista på allt som jag skulle ha med mig så att det inte skulle vara något jag skulle ligga och tänka på när jag skulle få till den där viktiga sömnen innan en tävling.

När jag vaknade morgonen därpå så kände jag mig ganska lugn. Jag hade koll på det mesta, men gick igenom listan flera gånger så att jag verkligen inte missade något.

På väg in till Gärdet byggde jag upp en nervositet igen. Jag och min dotter (fotografen) mötte upp Jessika och hennes man (hejaklacken) i Slussen för att gemensamt åka vidare till Gärdet.

Eftersom att det är lätt att nummerlappen åker av när man kör det här loppet skulle man skriva sitt startnummer på armen med tuschpenna.

Jag var något spänd även när starten gick. I nedräkningen så sa de i högtalarna att vi skulle ta hand om varandra och att målet är att ta sig igenom loppet, inte tiden. Och det verkar som att alla eller i varje fall de flesta började med den inställningen i varje fall. Det var en mycket lugn start.

På en gång kom elden och där blev det kö. Folk tvekade när de inte såg något och det gjorde att jag lyckades trampa rätt i där det brann. Det brände till lite, men skorna klarade sig.

Kort därefter fick vi möta amerikanska fotbollsspelare. Vi 3 tog rygg på några framför vilket gjorde att man fick färre smällar.

Genom hela loppet så hjälpte vi varandra att ta oss igenom alla hinder. Lyfta dra och skapa stigbyglar med händerna för varann. Även människor som inte kände varandra hjälptes åt och ropade glada hejarop till varandra. Väldigt god stämning i banan. Nervositeten var som bortblåst.

Jag är väldigt glad över att Jessika kunde låna ut en våtdräkt till mig. För det var inte varm i isvaken, simturen och vid kustjägarna och allt vadande vid en massa hinder.

Jag kände av benet i princip hela loppet, framför allt de lite längre löpsträckorna. Men det blev som vila vid hindren eftersom att jag inte har några problem med styrkebelastning.

Något som hade skrämt mig mycket var elen. Att springa genom 10'000 volt. Och precis som jag trodde så gjorde det ont. Men det jag inte hade räknat med var smällarna på knäna. När dessa trådar träffade mina knän kändes det som att knäna drogs isär och jag kunde känna hur effekten drog genom hela kroppen upp till nacken. Väldigt obehaglig känsla. Men det var mer obehagligt än ont faktiskt. Jag såg till att skydda ansiktet när jag sprang igenom.

Det kändes så bra att komma i mål och jag är absolut taggad till att springa detta lopp igen. Men med en skadefri kropp så att jag kan dra på ordentligt.

Och jag har många fina blåmärken som kommer att påminna mig ett bra tag framöver vad jag har varit med om.

#ToughViking #Utmaning #10000volt #Löpning #Tävling

Ytterligare en dag har gått och det närmar sig startskottet för Tough Viking. Eftersom att både jag och mina kollegor har våra krämpor så har ju uppladdningen inte alls varit så som jag hade hoppats. Men jag är fast besluten så då får man göra det man kan.

Från början hade jag planerat att vara i mitt livs form nu vid det här laget. Att jag hade sprungit 2 mil ett par gånger, att jag hade sprungit några varv i hinderbanan i Karlberg. Jag har i för sig lagt en del tid på överkropp både på gymmet och genom simning vilket är till stor fördel. Men jag är rädd att jag tappat lite kondis och explosivitet.

Det är lite sent att lägga en massa tid på hård träning nu. Det är inte många dagar kvar nu, det är ju redan på lördag. Idag var det basketträning igen, men tempot är inte jättehögt då de flesta inte jobbat på sin form i sommar. Men lite grann fick jag jobba i varje fall. Många korta intensiva övningar men som totalt var ganska lungt.

Det jag är glad för är att jag kunde utföra övningarna som sätter lite mer press på benen utan att jag kände av det. Det funkade både med rygg och ben. Nu återstår ett lättare pass imorgon, sen är det bara mental träning kvar.

Det är väl det som jag har lagt mest tid på. Den mentala träningen för att hålla motivationen uppe trots att jag inte kunnat träna som jag velat. Bla har jag funderat på hur jag ska klara av loppet. Jag har ju aldrig sprungit något lopp längre än en mil och det är ju inga lätta hinder att ta sig igenom.

Att Bellmansstafetten var något jobbig för benet underlättar ju inte heller. Det här är ju 3 gånger så långt. Men man får göra vad man kan. Tänka positivt.

Man springer inte så långt mellan varje hinder. Jag har räknat på antal hinder och loppets längd att man kommer inte att springa mer än 650m mellan varje hinder. Kanske är det till och med lite mindre ändå. Jag kommer inte belasta ben och rygg på samma sätt som vid normal löpning och styrke träningen har gått bättre än löpträningen.

Vi kommer att samarbeta. Hela laget ska springa tillsammans vilket kommer junna motivera och man kan få den där extra pushen om man behöver för att ta sig igenom hindret.

Man kan hoppa över hinder. Men det kostar. Vill man hoppa över ett hinder  så får man betala med 30 armhävningar eller 30 Burpees. Men Det som känns bra är att om min rygg eller om benet säger ifrån kan jag alltid göra armhävningar.

Våtdräkten som jag fått låna kommer göra att jag lättare kommer att klara kylan.

Hmmm jo, jag kommer nog att överleva! :)

#ToughViking #Uppladdning #Träning #Mentalträning #InförMittLivsUtmaning

Att komma tillbaka från en skada är lika mycket psykiskt som fysiskt. För att hålla självförtroendet och motivationen uppe bör man sätta upp 3 mål av olika typer som ökar chanserna att nå målet. Man sprider liksom "riskerna" eller snarare chanserna.

Jag ville riskera att ta i för mycket så att jag skulle få mer problem med muskeln som håller på att repa sig, även om det går långsamt. Därför släppte jag tanken på att slå någon form av rekordtid och koncentrerade på andra mål.

• Springa hela vägen
• Hålla mig hel till slutet
• Hålla ett jämnt tempo och springa under 25

Jag sprang hela vägen och jag känner mig fortfarande hel. Det blev inte under 25 men 25:10 känns som helt ok. Jag har under ganska lång tid inte kunnat köra max så något rekord hade det inte kunnat bli även om benet skulle ha varit helt återställt.

Men min största seger är att jag kunde springa hyfsat obehindrat och det kändes bra i benet även efteråt. Fick lite känningar i sätesmuskeln sista kilometern, men det gick bra att fortsätta springa. Fick låta bli att öka bara.

Här firar vi att vi kom runt med hela och friska kroppar. Ombytta till torra kläder så att vi inte skulle börja frysa.

#Bellmansstafetten #Nåmålen #Löpning #Tävling #Fira