Ibland kommer man in i ett dåligt flow, då allt verkar gå fel. Så var det för mig igår och idag. Jag hann inte med min deadline, glömde ett bussbyte och jag började må dåligt som gjorde att jag längtade mer efter att krypa ner i sängen mer än att ta mig till hallen.

Igår fick jag dröja mig kvar på jobbet för att hinna med min deadline. Men materialet jag väntade dök inte upp förrän efter arbetstid. Så jag bestämde mig för att köra det sista hemma efter basketen. Efter basketen körde jag lite nödvändig handling och köpte mig en kaffe på Starbucks eftersom att jag skulle behöva hålla mig vaken sent.

Väl hemma och jag satte mig för att jobba. Datorstrul gjorde att jag inte kunde göra det jag planerat och inte kunde jag sova heller eftersom att kaffet slog till.

Trots att jag inte hann med min deadline så gick dagen ganska bra i varje fall. Skulle skynda mig hem för att hinna laga mat och äta innan mina tjejers basketträning. Glömde hanväskan så jag fick vända, jag missade mitt bussbyte så jag fick gå långt för att komma hem.

När jag kommer hem har jag fått lite tendens till huvudvärk och illamående. Kände att det var risk för migrän på ingående. Men jag lagade maten, åt den och bestämde mig för att ta mig till träningen i varje fall. Jag vet ju att jag börjar må bättre bara jag kommer hem. Det var det som fick mig att inte ställa in träningen utan faktiskt ta mig dit.

Men då upptäcker jag att jag inte fått tillbaka nyckeln som en i damlaget lånade av mig igår. Jag får ringa runt och jaga bland tjejerna och ingen vet var min nyckel är.

Tillslut började jag kolla upp vilka fler som har en nyckel till den hallen. Lyckas få tag på en och åker och lånar. Illamåendet och huvudvärken satt där den satt och jag blev sen till träningen, men jag tog mig dit. Och precis som jag förutspått så började jag må bra och huvudvärken försvann bara jag kom igång.

Helt slut efter den här dagen tog jag mig en löparrunda, eller reahbrunda som jag kallar det.

5-2 fyra gånger. Lite känningar i benet, men jag körde på. Jag var ju tvungen att ta mig hem. Väl hemma igen kändes det trots allt ganska bra.

Morgondagen kan bara bli bättre.

#SnartSkadefri #Skadefri2015 #Rehablöpning #AlltGårFel #MåsteTaMigIgenom #Löpning #Träning #Kvällslöpning #MorgondagenKanBaraBliBättre