Att gå på rehabövningar är inte speciellt inspirerande eller kul, och det är lätt att glömma av. Men det är viktigt att man inte slutar med dom för tidigt. Det har jag fått erfara den hårda vägen. Med häktiska dagar är det lätt att övningarna uteblir.

De senaste dagarna har jag inte varit jätteflitig med mina övningar. Det har varit mycket på jobbet och helt uppslukad av jobbet har jag "glömt av" övningarna, och den här helgen har jag fyllt med massor av socialt umgänge. Jag har gjort övningarna men inte 3 gånger om dagen.

Jag fick ju bakåtböjninganarna för ganska länge sen men slutade så fort det kändes bättre, istället för att köra till dess att jag faktiskt blev så rörlig som man bör i ryggen.

Jag har också fått rådet att stärka baksida lår ett par gånger, men så länge det har kännts bra så har jag liksom inte blivit påmind att fortsätta med dom.

Jag måste nu komma på något bra sätt som får mig att att fortsätta med övningarna, även om det för tillfället känns bättre. Men just nu är det stelt. Jag behöver verkligen göra mina övningar, ändå är det så svort att få till dom 3 gånger om dagen. Idag fick jag till övningarna först i samband med lunchen och nästa gång blev det på träningen.

Jag tror att jag måste ha bestämda tider för övningarna så att det blir en vana. Jag har förr haft alarm på mobilen, men när man blir van vid dom och kanske blivit tvungen att skjuta på dom så ser man inte dom längre.

Hur sjutton ska jag få till det? Hur ska det bli en vana och något jag inte slutar med för tidigt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...