För snart ett år sen satte jag upp ett antal mål för 2014. Ett antal mål som gick i hälsans tecken som innefattade såväl träningsmål som goda vanor och utmaningar. Det är inte så många dagar kvar på året så det är dags för lite reflektion över hur det gick med mina mål.

Tittar jag mina mål som jag satte upp för snart ett år sen så kan jag se att jag var taggad. Jag hade hittat mål som skulle göra att jag skulle behålla drivet hela året. Men det var helt enligt förutsättningen att jag inte skulle bli skadad att jag inte skulle ha en ischias som plågade mig. 

Det har varit en del långdragna mål som jag bara flyttat över från ena året till nästa för att dykt upp hinder. Senaste 2 åren har skador drabbat mig till och från. Så mina löparmål för året har varit helt uteslutet. Jag har inte kunnat jobba för att öka farten på vare sig milen eller halvmilen. 

Testa gränser kan man nog säga att jag faktiskt gjort. I februari i år var jag med i XL-galan och sprang i leverantörsloppet. Jag vann 400-metersloppet med god marginal.

Jag hade varit en del förkyld under vintern. Men jag kämpade med träningen och fick lite hjälp av en kollega att träna inför loppet. Det var en fantastisk upplevelse att få springa på Globen och att vinna med 7 sekunder före silvermedaljören ledde till en uppståndelse så man fick känna sig som en idrottstjärna.

Den andra utmaningen som testade gränserna var Tough Viking som jag körde tillsammans med ett par kollegor. Jag var överväldigad att jag kunde ta mig runt trots låsningar i ryggen, smärtor i baksida lår och rumpan. VI tog det lungt och det var inte någon enastående tid, men den var inte katastrofal heller. Men här ser man hur långt viljan kan ta en.

Visualisera målen tror jag försvann i och med att smärtan tilltog. Det var på våren stax innan säsongsavslutningen i basketen som jag började få känningar. Jag har kämpat med träningen sedan dess. Och i all min frustration och kamp med mina krämpor har jag nog glömt bort målen helt och hållet och än mindre kommit ihåg att visualiera dom.

Bana in en god vana var en annan kategori som jag hade ett par mål i. Dricka vatten innan måltiderna för att på så sätt få i mig mer vatten har gått i perioder. 

Matplaneringen måste jag säga har varit sämre i år än förra året, så det kan bara bli bättre till nästa år.

Jag har inte heller lärt mig stå på händer fristående, jag klarar inte en chin från hängande och inte heller plankan i 7 minuter.

Men jag har klarat att slå personligt rekord i plankan. När jag hade min utmaning med en veckas plankan så kom jag upp i 5:39.

Nu ska jag sätta mig och fundera ut nya mål inför 2015 som ska ge mig ett driv framåt. En kommande utmaning inför nästa år är Tough Viking. Idag anmälde jag mig till Jessikas lag i den kortare Tough Viking som kommer att äga rum i Haga Parken till våren. Till dess måste min ischias vara borta för det är fler hinder på kortare bana och jag planerar att ge allt.

#Reflektion2014 #Planera2015 #MinaUtmaningar 

När man får lite mer tid och pressen minskar det är då kreativiteten ökar. Tankarna får mer utrymme och flöda och man kommer på mångra bra saker och lösningar. Idag var just en sådan dag så jag kände att jag kom ikapp livet som sprungit ifrån mig en del.

Eftersom att jag hade lite privata ärenden idag så valde jag att jobba hemma idag. Då fick jag jobba "i fred" i större utsträckning än på kontoret. Jag lyckades beta av "surdegar" och jag kom på lösningar på saker som jag inte riktigt veta hur jag ska hantera.

Strax innan middagen gick jag och dottern och hämtade ut hennes telefon på posten som vi fått ut på försäkringen då hennes telefon blivit stulen. Det fick bli min motion idag. Jag måste ju återhämta mig samtidigt som det är bra med rörelse för min ischias. Lugn, skön och lagom lång promenad.

Även till middagen fick jag lite inspriation och gjorde en variant på Enchilada, lite alterftersom jag kom på vad jag skulle ha ner i maten.

Jag stekte 3 kyckling filéer skurna i bitar. Sedan hade jag ner en hackad gullök och 4 hackade färska tomater och hällde på en liten skvätt vatten. Sen fick det koka ihop med lite kryddor. Chiliflingor, salt och peppar, 2 hackade vitlöksklyftor och en skvätt röd balsamvinäger.

Sen fördelade jag spenat, mozzarella och lycklingsåsen på stora tortillabröd som jag sedan vek ihop och la i en form.

På detta hällde jag kokosmjölk som jag endast blandat i min lantbuljong från René Voltair.

Mycket gott som passar utmärkt med en grönsallad till. Det blir ruskigt gott om man gör tomatsåsen lite hetare och så den milda kokosmjölken runt om.

Lugn dag idag, men imorgon är jag på igång med basketen igen.

#Enchilada #Recept #KycklingMozzarella #LugnDag #Hemmajobb

Att jag i lördags kunde spela en match utan att ha speciellt ont och igår kunde genomföra en löparrunda på drygt 3,5 kilometer, gjorde att jag åter igen kunde känna lite hopp. Ibland tappar man kämparglöden när man inte tycker att det händer något.

Det kändes riktigt bra under matchen och jag funderade på om det kunde ha med kompressionsshortsen att göra som jag hade på mig. Kanske. Det kändes ok efter matchen också, men dagen efter var jag något stel. Men efter kalaset så drog jag på mig löparkläderna för att få lite rörlse och för att testa om det skulle gå.

Även det gick bra fast jag kände av baksida lår. När jag kom in hem la jag ganska mycket tid på stretching och idag har det känts bra. Men jag har insett att det krävs att jag genomför mina rehabövningar som jag fått. Jag har bestämt mig många gånger för att mitt fokus ska vara att bli av med min ischias. Men jag glömmer hela tiden bort det.

Så idag, bara för att påminna mig så skapade jag ett lösenord som jag måste ange dagligen som påminner mig om att hålla fokus på att bli av med min smärta. Jag tror att det är ett vinnande koncept. Att ha en trigger som påminner mig om vad jag måste göra. Så idag gjorde jag lite rehabövningar på jobbet.

Till kvällen var det dags för basketträning igen. Även här kändes det bättre, även när jag skulle springa, ren sprint i högt tempo. Tidigare kunde jag springa typ en basketplan fram och tillbaka och så fick jag hålla igen på farten. Idag kunde jag ta i mer och springa längre. När man förlorade en "match" så skulle man springa halvplan, tillbaks, helplan tillbaks, för varje straff som motståndarna satte (efter 2 mot 2 spel).

Jag kännder det. Om jag sköter mig nu så kommer jag snart att vara av med detta.

#Ischias #Träning #Rehab #Trigger #TränabortSmärta

Min ischias höll sig lugn igår under matchen men genast när jag satt mig i bilen efter matchen så kände jag hur den började bråka med mig. Ingen smärta direkt men "känningar". Därför planerade jag att röra på mig ordentligt idag då det gär att den känns av mindre.

Hela dagen idag sprang jag upp och ner i trappan, diskade, städade och vek tvätt. Bra mycket bättre än att sitta still i soffan. För mitt ben vill säga. Hade hoppast på att hinna med en träningsrunda innan det var dags att dra iväg på födelsedagskalas. Men tiden flög iväg och plötsligt var det nästan dags. Jag skulle ju åka iväg med sonens mobil som behöver lite omvårdnad också. Tog det på vägen och sen åkte jag iväg till en gammal väns födelsedagsfika.

Jättekul att träffa henne igen och se hur hon bor.

När jag kom hem fixade jag middag och när jag smällt maten drog jag på mig vinterlöparkläderna för att testa om det skulle gå att springa. Jag tog på mig mina vinterlöpartajts, en underställströja och löparjackan som hör till tajtsen. På detta en varjselväst. Jag visste att det inte skulle gå så fort och då ville jag inte riskera att fötterna, eller rättare sagt fotlederna och sattde därför på mig skidstrumpor att springa i.

Det var riktigt halt och mina broddar har försvunnit så det gällde att springa smart. Det sägs vara bra för löptekniken att soringa när det är halt då man inte kan ta långa steg framför kroppen för att man halkar då. Man har lättare att hålla sig på fötterna om man trampar ifrån under sig, vilket är den typ av löpsteg man ska ta.

Jag kände av baksida lår hela rundan och framför allt i slutet av rundan. Men det var inte värre än att jag kunde hålla ut. Tempot var lungt. Jag var bara ute för att samla lite kilometer i benen som en lugn upptrappning av löpningen. Jag klarade av att springa hela tiden utan att varva med gång. Det är en bra utveckling att klara det.

Det blev en runda på drygt  3,5 kilometer på 22 minuter. 

När jag kom in var jag noga med stretchingen och jag körde några höftlyft för att träna och aktivera baksida lår då det blir lättare att sträcka ut dom sen.

Med löparrunda och allt flängande idag kom jag upp i de 10'000 steg man bör ha ur hälsosynpunkt per dag.

Nu lite vila och återhämtning så att jag kan ge mig på baksketträningen imorgon.

#Vinterlöpning #Tiotusensteg #Löparkläder #IschiasRehab

Den här dagen har jag helt ägnat mig åt återhämtning mentalt. Med en tuff vecka bakom mig var det nödvändigt att samla ny energi. Därför plockade jag bort alla måsten och ägnade mig helt åt luciamys innan det var dags att ladda för match.

Egentligen skulle jag ha ägnat den här dagen till en massa julstök, städning och åka iväg på julshopping. Men idag la jag allt det åt sidan och bara tog det lungt. Efter en lugn frukost och en massa kvalitetstid med barnen bakade vi lussebullar. Till lunch åt vi risgrynsgröt från de här korvarna som säljs i affärerna. Allt för att ge så lite jobb som möjligt.  Lite väl mycket socker i dessa, men va sjutton, det är ju inte varje dag.

Bullarna blev fantastiskt bra. Fluffiga och saftiga.

Självklart blev det lite lussefika innan jag skulle dra iväg på match. Nu har jag alla måsten framför mig. Men vissa kan jag beta av imorgon och en hel del kommer jag att skita helt enkelt.

Det var en rolig match. Vi var bara 7 stycken, men till just den här matchen kändes det helt lagom.

Grymt försvarsspel och helt ok anfall. Det bästa var att det kändes riktigt bra i benet. Det har ju känts lite mer den senaste tiden, men idag var det helt ok. Jag känner en typ "försvagning" eller en tendens, men inga problem med att springa. Kompressionsshortsen kanske hjälpte till en del, men det känns positivt i varje fall.

Matchen vann vi med 90-49

Såhär efteråt så känner jag mig trött i benet, men inte direkt ont. Efter matchen fick jag agera chaufför till min coach och jag känner att sitta i bilen inte är det bästa för benet. Det är rörelser som gäller.

Middagen blev något senare än vanligt. Men nu är det en god natts sömn som gäller och så får vi se vad det blir för typ av rörlse imorgon.

Den gångna arbetsveckan har varit galet fulltecknad så jag knappt hunnit med mig själv. Och idag skulle jag och mina tjejer hålla i julavslutningen för hela klubben. Det var över 60 barn på plats som skulle organiseras. Det gick bra och nu är jag totalt slut.

Det har inte blivit mycket till träning förutom basketträningen i veckan då min mammaroll har fått ta mycket plats den här veckan. Men idag skulle det vara julavslutning så det krävdes planering för att bara hinna dit i tid. Jag hann och direkt när jag kom på plats fick jag organsiera tjejerna som skulle arrangera alla aktiviteter som skulle fylla den här julavslutningen.

Vi började med lite uppvärmning i form av tunnelkull. (Blir man kullad ställer man sig bredbent och väntar på att någon ska rädda en genom att krypa mellan benen.

Vi delade in hela hallen i 4 delar. Alla fick ställa sig i längdordning så delade vi in dom i 4 grupper som fördelades på de olika stationerna.

Station 1: En hinderbana med bänkar koner och bomar att gå på, genom över och under medan man dribblar.

Station 2: Jorden runt. En layuptävling, där man ska komma ikapp det andra laget

Station 3: Guld. En skotttävling där det gäller att samla 5 mål på varje position. Först att nå 5 på en position ropar guld, så gäller det att samla flest guld.

Station 4: Staffett med "skottkärran", dribbla mellan benen, dribbla både fram och baklänges mm

Efter några minuter så fick de byta station, till dess att alla gått igenom alla stationer. Avslutningsvis körde vi en skottävling med de "lite äldre" från de som är födda 2003 och uppåt där det gällde att samla poäng. Det var olika poäng beroende på vart ifrån man skjötDär vann de yngsta tjejerna.

Att få drygt 60 ungar att gå och göra som man planerat är en utmaning. Men det gick bra, men det har tagit på krafterna.

Nu är det dags att samla lite energi till matchen imorgon.

Det är just nu en väldigt stressig period. Men man vinner inget på att gripas av panik. Det gäller att behålla fokus och fundera på hur man ska ta sig igenom perioden och se till att det faktiskt är en period och inte ett ekorrehjul.

På jobbet pratade vi idag om stress och hur vi hanterar stress. Vad är det som får oss att uppleva stress och hur förebygger man stress. Vi har pratat en hel del om stress på jobbet tidigare och nu fick vi på något sätta in det vi tidagare pratat om i verkligheten.

Stress är det vi får i huvudet när vi känner att vi inte har kontroll. Att ha mycket att göra är inte stress. Däremot kan man bli stressad om man tappar kontrollen över det man har att göra och om det finns för mycket ovisst och lösa trådar.

Så för att hantera stressen behöver man struktur. Man behöver veta hur man ska hantera de problem/utmaningar som man ställs inför och veta hur man ska prioritera. Det ska inte finnas några lösa trådar där man diffust har mycket att göra. Man ska veta vad det är man har att göra, hur man ska lösa det  eller i varje fall vad nästa steg är samt i vilken ordning man ska göra saker.

Men även om man gör allt detta så finns det ingen garanti för att inte känna stress. Stressen kommer att komma smygande i varje fall eller som ett blixtnedslag. Då bildas stresshormon som talar om för oss att det är dags att slåss eller fly. Om man lever en längre tid i den här känslan av stress att kämpa utan att vinna så gör man det enda man kan göra, spela död, för då kanske faran försvinner. Ugnefär så funkar vi som grottmänniskor och spela död beteendet kan jämföras med "att gå in i väggen". Man orkar ingenting. Kroppen spelar död.

För att inte hamna i det läget så får man inte låta hjärnan skena iväg med oss och lura vår kropp att den är i fara, genom att oroa oss för saker i onödan. Fundera på något som varit som man ändå inte kan göra något åt eller oroa sig för framtiden över saker som inte ens hänt.

Lev i nuet och fundera på vad du kan göra här och nu. Släpp de lömska orostankarna.

Och för att få utlopp för den strss som ibland infinner sig är helt enkelt att ge efter för det kroppen faktiskt vill göra när den är full av stresshormon och kemikalier. KÄMPA! Dvs träna, promenera, röra på sig.

Jag försöker strukturera så mycket det bara går och med den metod som vi fått lära oss i den effektivitetskurs vi tidigare fått gå så går det lättare. I varje fall i arbetet. Men jag har även en mental struktur. Om ett orosmoment kommer infarande från sidan funderar jag på om det är något jag måste hantera på en gång. Är det något jag behöver fundera över nu för att lösa eller kan det vänta?

Om det är något som har ett ovisst slut och att jag måste vänta in något annat för att ens veta hur jag ska hantera situationen, lägger jag det i ett mentalt arkiv med en tanke på något som ger mig tryggheten att jag kommer att komma på detta och ta upp det igen. Då kan jag skjuta undan den tanken så länge och fokusera på något som kräver min omedelbara uppmärksamhet.

Det är mitt sätt att behålla lugnet och inte stressa upp i onödan. Idag blev inte min träning som jag planerat av något som kom inglidande från sidan i min strukturerade kväll. Då kände jag framåt ganska sent på kvällen att det kröp i kroppen. Min kropp behövde rensa ur lite stresshormon. Så jag tvingade ut mig, trots att jag visste att det var väldigt halt och kallt. Det blev en power walk på 26 minuter som gjorde att jag lyckats få bort krypet och lyckades samtidigt fånga upp lite ovisshet och förvandla det till "koll på läget". Det måste man ju säga är effektivitet.

#Stress #HanteraStress #Tips #BeållaLugnet #SlåssFlySpeladöd

Det har varit fullt upp under hela helgen då jag inte velat missa något av min dotters regionsläger. Så en lång helg med bara basket har gjort att jag inte haft tid till mycket annat. Sen är det ju alla andra vardagsmåsten som bara var tvunget. Därför har det varit lite av en bloggpaus i helgen.

I fredags såg jag till att jobba på ett av våra kontor som ligger lite närmre mitt hem än där jag normalt sitter så att jag skulle hinna hem för att skjutsa min dotter till Regionslägret. De börjar med en rivstart redan på fredagkvällen med ett träningspass. Många av övningarna var samma som det tidigare lägret, men med lite högre tempo och snabbare utveckling av övningarna. Lite finjusteringar.

Min stackars tjej trampade snett redan på första träningspasset, men kunde i varje fall fortsätta men i lite lugnare tempo. Hon fick undvika övningar som innebar mycket och höga hopp. Nästa träningspass var dagen därpå. Då körde de fysteknik och 2 basketträningar. Jag hann inte med fystekniken, men de övriga 2 träningspassen hann jag med.

Flera av övningarna kände jag igen från #BartonClinic14 som jag själv planerat att ta in i mina tjejers träning.

Min dotter fick prata med fysioterapeuten som konstaterade att det var muskler som "går som en stigbygel" under foten som blivit blivit lite förlängd när hon trampade snett och är därmed överbelastad. Så hon fick lite rehanbövningar och skulle delta på den nivå hon kände att hon klarade av. Det var inget farligt.

Hennes rehabövningar bestod av:

...  att spänna "stigbygeln", dvs göra foten kortare utan att för den delen vika in tårna.

... Lyfta tårna, slappna av och spreta

... Sittande tåhävningar.

Sista basketpasset körde de ett test som påminner om bip-test. Det kallas för Yo-yo-test. Då ska de springa en sträcka på 20 meter, fram och tillbaka och hinna tillbaka innan sista av 2 pip. Vid första pipet ska de har varit och vänt och sista pipet ska de ha passerat start/mållinjen. Sen ska de gå en sträcka på ett par meter och vara redo för nästa sprint innan nästa pip. De börjar på nivå 5 då de ska hinna runt på ca 14 sekunder. Sen ökar takten för varje nivå de klarar. Killen som klarade sig bäst kom till nivå 18 som innebar bara 4 +4 sekunder (tror jag det var) och då hade han redan sprungit alla nivåerna innan.

Min dotters fot sa ifrån bara efter ett par nivåer.

Det är bara att hoppas att det inte har för stor inverkan på min dotters chanser att komma vidare.

Efter regionslägret hade mina tjejer match. Och min dotter försäkrade att det inte var några problem för henne och köra match, trots att hon och alla andra uppmanats att vila efter en sådan intensiv helg.

Vi förlorade matchen och min dotter spelade mindre än vad hon normalt gör, men fötterna behövde vila helt enkelt.

Efter matchen åkta jag och tjejerna hem till oss och käkade hämtmat och kollade på "Winning season". En basketfilm med ett tjejlag som mot alla odds tar sig till final. Bra och kul film. Men framför allt en trevlig kväll efter en tung förlust.

En intensiv baskethelg som fortsatte idag måndag. Fått lite känningar i ryggen igen och jag inser att jag måste återta kontakten med sjukgymnast. Men fram till dess kör jag lite bakåtböjningar.

Men basketträningen gick trots allt bra och det gick att springa även om det kändes lite.

#RegionU15 #StockholmSyd #Träning #Basket #Uttagning #YoyoTest