Imorse var det dags att träffa Naprapaten igen. Jag hade stelnat till lite. Kanske lite pga av att en låsning kommit tillbaka och kanske lite träningsvärk. Nu när jag trnar så lite mot tidigare så är det bra mycket lättare att dra på sig träningsvärk.

När jag kom till Naprapaten kände jag mig stel som sjutton, både i ryggen och rumpan. Jag fick lägga mig på britsen och hon kände på mina kotor. Jag hade fått tillbaka den nedersta låsningen. Den trog hon loss och sen fick jag massage. Men inte sådan där skön välgörande massage. Eller, ja den skulle väl vara välgörande, men det kändes inte så.

Hon tog sin armbåge och tryckte in alla mina ömma punkter i rumpan och när hon kom åt de allra värsta så kan jag säga att .... det var inte skönt.

Därefter gick hon vidare upp på ryggen och den stora muskeln längs hela högersidan om ryggraden. En armbåge i den muskeln, det var om möjligt ännu värre.

När hon var färdig med mig kändes det som att jag hade den värsta träningsvärk du kan tänka dig. Jag började fundera på om det var rätt att även gå till Naprapat. Jag kanske skulle hålla mig till min sjukgymnsat.

Hon sa att jag behövde stretcha sätet och baksida lår, den sk hamstring. Så hon gav mig en massa övningar att utföra till nästa gång vi skulle ses.

Sen rusade jag vidare till jobbet och efter en hel dag vid skrivbordet med alldels för lite rörelse så var det en ganska trög start på basketträningen, som jag dessutom kom sent till. Jag fick sköta min uppvärmning själv.

Men så fort jag blivit lite varm var det som att alla spärrar och alla stelhet var som bortblåst. Så skönt. Jag tror fortfarande att det inte är så god ide att springa några kilometer, men över basketplanen gick helt ok.

Jag såg till att stretcha säte och baksida lår så gott det gick. Vid det här laget kände jag hur det ömmade i rumpan på mig.

Jag såg till att sonen ställde in bakpotatisen i ugnen. Så de var klara lagom till att jag kom ut ur duschen. Till dessa åt vi en röra på räkor, kokt ägg, avocado, rödlök och creme fraishe. Garnerade med lite tomat.

Sen utförde jag övnignanra jag fått både av naprapaten och sjukgymnasten. Och sen kände jag mig något mjukare igen. Imorgon tänkte jag försöka våga mig på en basketmatch.

Jag har ju fått lägga alla mina mål på is ett tag pga alla skador. Jag har fått skapa mål utifrån min nuvarande situation. Bättre det än att sitta och deppa för att för att jag inte kan nå mina uppsatta mål. Nu är målet att bli bra.

Det ståra målet är att bli bra i hela kroppen. Att jag ska kunna träna obehindrat och ta i på det sätt jag vill utan att ha ont. Därefter kan jag göra upp en plan för att börja jobba mot mina nya mål.

Men som sagt igår kan man säga att jag nådde ett delmål. Låsningarna i ryggen släppte. Och jag måste säga att jag tror att jag känner det faktiskt. Det känns något lättare att röra mig. Men däremot känner jag fortfarande av rumpan.

På dagens basketträning kunde jag röra mig mer än vad jag kunnat på ett par veckor och det gjorde inte alls ont ens i benet. Nu tog jag det ganska lungt, speciellt i närkamperna. Men jag var glad att jag kunde springa kortare sträckor, "slajda" och göra tvära vädningar.

Nu när låsningarna är borta så är nästa mål att få tillbaka diskbuktningen.

Därefter ska jag:

Fortsätta jobba på bålstabiliteten

Få bort irritationen i muskelfästena i rumpan

Mjuka upp baksida lår

Jag hoppas att jag kan ha is i magen och inte köra på för hårt för tidigt så att jag blir av med det här en gång för alla och att problemen aldrig mer kommer tillbaka.

#LåsningMellanKotor #Diskbuktning #Rehab #Muskelfästen #IrriteradeMuskelfästen #Ryggproblem