Idag var det tydkligen kaos i trafiken. Så det kändes bra att jag valt att jobba hemma idag. På något sätt får jag fler tillfällen att röra på mig då och blir inte så stillasittande. Kanske var det därför som det kändes lite bättre när jag sprang idag.

Jag sparade in mycket tid på att hålla mig hemma idag för att jobba. Jag försökte få till så mycket rörelse som möjligt så att jag inte skulle stela till allt för mycket i ryggen.

En liten tropp till Centrum också där jag lunchade med några av mina vänner. Jag åt så mycket att när det var dags för middag innan basketträningen var jag fortfarande mätt och saknade totalt all tillstymmelse till aptit.

Så jag centrifugerade bara ett stort glas morotsjuice bara för att få i mig näring nog till träningen.

Sen åkte jag och dottern till basketträningen. De fick träna mycket på skottekniken idag. Men jag fick hoppa in då de var udda antal. Och jag förundardes över hur mycket jag kunde röra mig utan att det kändes något alls. Det blev som en uppvärmning för mig.

Trots att jag hade att man skulle "hoppa in i passen" innan man skjöt så kände jag ingenting. Det var som att jag var helt oskadad.

Men sen började min träning och tempot ökade lite. Då började jag känna lite men det var fortfarande bättre än på länge. Det var först mot slutet som det blev lite jobbigt.

Efter träningen körde jag lite ryggövningar.

Bakåtböjningar 3x10st bakåtböjningar

Ryggstretchnningar

Bålspänningen

Imorgon är det dags för ett besök hos sjukgymnasten. Då får jag se vad hon har att säga. Om det är så att det faktiskt är bättre och inte bara känns så just nu.

Jag har haft en alldeles fantastisk helg, trots att jag inte ägnat en enda minut till träning, mer än lite rehabövningar. Men god mat och härligt umgånge och avslutades med en fantastisk upplevelse. Vilken show det var!

Min mamma fyller år imorgon, och vi tjuvstartade med att fira det med att gå på en kritikerrosad föreställning på China teatern. Flashdance

Mamma hade inte sett filem tidigare så för henne var storyn helt ny. Själv har jag väl sett filmen ett gäng gånger. Föreställningen var grymt bra och som älskare av filmen kände man igen sig.

Jag är så fascinerad av duktiga dansare och den kroppskontroll de har. Att kunna göra precis vad man vill med kroppen för att man är så stark och smidig och av den anledningen har total kroppskontroll.

Det är något jag önskar att jag en dag skulle få.

Huvudrollsinnehvaren Hanna Lindblad som spelade Alex hade imponerande muskler. Så fort hon började röra sig kunde man se konturerna på hennes fantastiska muskler. Och när hon slingrade sig och slände sig över järnrörsställningen tänkte man att sådär kan endast någon med väldigt starkt kropp göra.

I rollistan hittade man många grymma musikalstjärnor:

Alex                                      Hanna Lindblad
Louise / Miss Wilde                Katrin Sundberg
Hanna                                   Siw Malmkvist
Harry                                    Per Eggers
Nick                                      Rennie Mirro
Jimmy                                   Linus Wahlgren
CC                                         Karl Dyall
Gloria                                    Anna Hansson

Grattis mamma

Jag kollade på dansarna och blev påminnd om hur stel jag är i ryggen att jag inte alls kan röra mig lika obehindrat. Men jag jobbar på det. Jag ska få ordning på ryggen och bli lika stark och rörlig.

När föreställningen var slut så var det som att himlen öppnade sig. Det tokregnade. Så vi tog oss till Fridays som låg nära för att ta oss en drink medan vi väntade ut regnet.

Väl hemma igen gjorde jag mig lite middag. En sallad med laxfilé och stekt halloumi. 

En härlig känsla i kroppen när man sett en sådan magiskt bra föreställning med så grymma dansare och skådespelare. Den tar jag med mig in i nästa vecka för en grym start.

Den här helgen har bara handlat om att ta det lungt, samla energi. Jag har avstått från en hel del träning och till och med match. Jag har fått inse att jag måste ta det lungt för ryggens skull. Såklart måste jag få till rörelse och viss typ av träning men mer i rehab form.

Det har ju gått ganska bra att köra basket träning här i veckan men i fredags kände jag att jag hade blivit stelare och det gjorde ganska ont i onsdags även om det var överkomligt. Därför bestämde jag mig för att hoppa fredagsträningen och lördagsmatchen. Normalt skulle jag ha gjort allt för att vara med på matchen och bortse från smärta. Men nu har detta blivit så långdraget att jag måste stå tillbaka och se till att bli bra en gång för alla.

Träning är ju ok, då man kan maska lite och ta det lite lugnare om det inte känns bra. När det är match så är man så fokuserad och adrenalinet gör att man inte alltid känner att det gör ont, så får man känna av det efteråt istället.

Så den här helgen har jag som sagt tagit det lungt och umgåtts med vänner och mina barn. I mitt fullbokade liv är det rätt få dagar som jag hinner med det. Idag ska jag gå på Flashdance med min mamma hon får i födelsedagspresent av mig, teater och en fika.

Sjukgymnasten är inbokad på tisdag så då får vi se om allt chillande har gett resultat. Självklart ska jag få till lite rehabträning också. Jag ska ju köra min bålträning som inte ser ut att vara så ansträngande, men som känns en del om man gör det på rätt sätt.

Egentligen borde jag haft en tajtare tröja för att tydligare visa hur man gör. Men på bilden ovan så visar jag i avslappnat läge och i spännt läge.

När jag spänner ska jag dra in naveln mot ryggen, pressa upp skulderbladen så att de inte pressar mot musklerna under och dra in hakan så att det blir en rak linje över nacke och rygg.

Detta ska jag hålla i 5-10 sekunder och köra i 5 set.

Den övningen ska jag bygga på sen när sjukgymnasten säger att jag är redo för det.

Nu ska jag njuta av denna fantastiska brittsommardag.

#Rehab #Ryggproblem #Vila #Brittsommar

Jag tycker att det är otroligt kul att köra fys med tjejerna. När man ser att de faktiskt blir starkare och att motoriken blir bättre. Det är en speciell känsla när man ser framstegen och som gör att man har drivet att coacha. Visst är det lika kul med det tekniska men när det kommer till fysiken är det något som de har nytta av även om de skulle mot förmodan lägga av med basket.

Jag måste erkänna att jag får ut lite glädje av när jag ser att jag lyckas pressa någon så till den milda grad att man ser hur orken bara tar slut. Idag är det torsdag och är lite småbitter över att jag inte kan fysa själv. Men jag får ju se till att tjejerna tar i istället.

De fick börja med lite löpskolning

 ¤ Höga knän

 ¤ Hälkick

 ¤ Sidoknädrag

 ¤ Ravellisteg

 ¤ Diagonalspark

 ¤ Indianhopp

Därefter följde ett snabbpass för spänsten,Griffithpasset

1. Vristhopp

2x20sek 30 sekunders vila

Man hoppar bara med främre delen av foten

2. Baklängeslöpning

3x30m 30 sekunders vila

Man skulle springa på främre delen av foten och se till att kicka ordentligt.

Sen fick de köra 3 gånger där de först sprang baklänges 15 meter och spurtade 15m tillbaka igen

3. Hälgång

3 set från höftlyft gå med fötterna i små steg till nästan rak hållning, då trampar man 10 gånger med hälarna på stället innan man går tillbaka. Vila 30 sekunder mellan varje set.

Utfallssteg 360 grader

2 set per ben vila 15 sekunder

Utfallssteg framåt, sidan och bakåt utan att sätta i foten mellan utfallssteget.

Detta följde av parövningar som att hålla om midjan för att hålla emot när den andra springer.

Hålla emot mot axlarna medan den andra sprang.

Sen körde vi lite skott och spel för att de ska få in glädjen i basketen när de kämpat så hårt. 

Vi har nu under ett par dagar hört hemska historier på nyheterna om nollning på skolorna som gjort att ungdomar har spritförgiftats. Det handlar om att hetsa, förnedra och få något gemensamt att prata om efteråt. Utöver hetsdrickande handlar det om att hamna i så pinsam situation som möjligt som märker en både fysiskt och psykiskt.

Tyvärr vet inte dessa unga människor alltid var gränsen går och vet inte att sprit slår till i efterhand, vilket gör att de hinner få i sig alldeles för mycket. Veta var gränsen får vid förnedring är också svårt och med stor mängd alkohol bryr de sig ännu mindre om konsekvenserna.

Nej, då gillar jag min nollning mycket bättre. Ladda om, samla energi och ta bort alla orosmoment. Igår var jag hemma hos min vän där jag fick middag med gott vin därtill.

Efter maten blev jag klippt och blev av med allt slitet hår från sommarens soliga dagar. Sen hoppade jag i ett hett bubbelbad följt av en fantstiskt skön ansiktsskrubb och massage och välbehövlig övrekroppsmassage och fotmassage.

Jag blev som en ny männsika, en nollställning som tog bort en massa spänning i kroppen och påfyllning av energi.

På jobbet idag fick jag till en annan typ av nollning. Först hade vi andra delen av effektivitetsutbildningen där vi återkopplade och utvärderade vad vi lärt oss. För mig handlade det ganska mycket om lucköppning. Många saker som jag trodde att jag hade full koll på alla delar, men nu när jag påminndes om allt igen så insåg jag att jag har en del att jobba med fortfarande. Det tar tid att få in ett nytt arbetssätt.

Men jag lyckades att nolla mig som utbildningensledaren kallade. När jag jag gick hem hade jag:

#Rensat alla mail från inkorgen

    - Alla uppgifter som jag uppskattade ta mindre än 2 minuter gjorde jag på en gång

    - Några av mailen blev uppgifter enligt prio 1 eller prio 2

    - Några mail arkiverades

#Uppgifterna gick jag igenom slutdatum på

#Skrev ner alla tänkbara uppgifter som jag kunde komma att tänka på

#Planerade morgondagen, vilka uppgifter som skall göras imorgon och jag avsatte tid i kalendern för detta.

Jag kände mig klar och sådant som jag tvingar mig att bara släppa låg inte längre som några lösa trådar. Utan jag vet vad jag ska göra, när jag ska göra dom. Imorgon kommer det att fyllas på mera, men det kommer inte att vara lika mycket som idag nr jag fick gå igenom flera dagars mail och uppgifter. Det blir en mindre börda.

Kvällen avslutades med basketträning. Trots fortsatt smärta i benet så känns det lättare idag än på länge. Jag är nollad och imorgon är en helt ny dag.

#Effetivisering #FlerTimmarPåDygnet #Nollning #Planering

Som jag skrev igår är det lite mycket just nu och det är dags att göra lite investeringar i mitt liv. Investeringar i mig själv. Att skaffa energi så att jag orkar även de svårtaste stunderna. Och varför vänta? Jag gör slag i saken på en gång.

Jag är så tacksam för de vänner jag har och den underbara omtanke det har för mig och andra runt omkring. Att de ser att nu är det någon här som behöver lite energi.

Så idag kommer jag att prioritera detta och lägga allt annat åt sidan. Jag ska samla energi för att orka med de utmaningar jag har framöver. SPA, god mat och underbart härligt sällskap.

Tack min vän för att du finns!

Ibland blir det mycket i livet som händer. Jag gillar ett fartfyllt liv där inget står still och det händer saker hela tiden. Men när allt det som händer sätter press och trycket blir för hårt då gäller det att lyssna på signalerna innan det går för långt.

Mitt liv innehåller mycket schemalagda aktiviteter och det ger ganska lite utrymme till att vara dynamisk med tiden och hitta på annat eller klämma in något mer i livet. Men jag gillar det och det taggar mig att hålla tempo.

Faran är bara när det blir för mycket press för att man tappat kontrollen eller om det som händer har en psykisk negativ påverkan att man hamnar i stresstillstånd.

Fart och fläkt eller jäkt är triggande och peppande

Stress är nedbrytande om man inte får utlopp för det.

Stressen är till för att göra oss alerta för fight eller fly. Ett stresshomon bildas för att hjälpa oss med just det. Kör man hård träning får man utlopp för den här stressen och efteråt så mår man bra.

Nu när jag har extra mycket på jobbet, mycket på fritiden, i föreningslivet och en familjesituation som kräver en hel del av mig så är behovet stort att kunna få utlopp genom träningen. Men med skadan så kan jag inte köra det tempo och den träningsnivå som jag faktiskt är i behov av just nu.

Vetskapen av detta är stressande det med. Och nu har jag fått lite varningssignaler. Min mage har sagt ifrån. Så nu är det dags att strukturera upp saker och ting och lägga in lite återhämtningstid.

Bäst att göra det med en gång och inte låta de gå för långt. Jag har fått en varningssignal och jag ska lyssna på den.

Jag kör ju inte mot rött vid ett trafiljus, varför skulle jag köra på när min kropp ger mig en stoppsignal.

En förutsättning är då att man har vänner som ger en den där extraenergin man behöver.

Den största utmaningen för mig är nog det mentala. Mycket större än smärtan i benet. Smärtan i benet kan jag ju undgå genom att helt enkelt strunta i att springa. Men frustrationen över att jag inte kan göra just det bekymmersfritt är svårt att bortse från.

Det blev ingen basketträning i fredags då det var för få som kunde komma till träningen. Då tränade jag på gymet på jobbet och sen åkte jag hem och tog det lungt. Gymträning i all ära, men jag längtar fruktansvärt mycket efter att kunna springa. Att få ta ut mig, hålla hög hastighet och ändå lägga in rusher. Jag är ganska långt därifrån.

Idag när solen strålade som mest på morgonkvisten kunde jag inte hålla tillbaka.

Jag klädde på mig löparkläderna, drog på mig skor och mobilhållaren och slog på min Runkeeper. Det var första gången jag använde min Runkeeper och tycker att den funkade rätt bra.

Jag gav mig ut på en löparrunda i väldigt lungt tempo. Bara för att stilla längtan något. Önskade att jag hade kunnat dra på mer, men det gjorde ont för varje steg. Det kändes som att jag hade en spärr eller något som höll tillbaka rörligheten i benet. Det blev något lättare ju längre jag sprang, men det försvann aldrig.

Men jag är glad i varje fall. Jag fick stilla min abstinens lite och kan bara hoppas att det blir bättre trots/tack vare att jag var ute och sprang.

Jag sprang drygt 5 kilometer och höll 5:50 tempo i snitt

#Löpning #Träning #Träningsabstinens #Runkeeper #Längtan #frustration