Benet plågar mig fortfarande, men daet har skett en förändring. Det gör inte ont på samma ställe som tidigare och jag har kunnat öka på löpningen. När jag var ute sist så kände jag efter extra noga för att veta vad jag skulle säga till sjukgymnasten inför behandling nummer 5.

Ruskigt omotiverad idag. Det var kämpigt att ta sig igenom den här arbetsdagen och Jessika hade ont så det blev inga fysiska utmaningar. Istället drog vi lite roliga historier och citat.

Efter jobbet åkte jag till Johan för att gå en ny omgång av tryckvågsbehandling. Han sa att det var positivt att det blivit en förändring, vilket det känns som att det tagit tid innan det blivit. Men när jag började behandlingen kunde jag inte ens småspringa till bussen och igår sprang jag ju först 2 och sen 3,6km. Det är ju en klar förbättring.

Och när jag fick känningar så hade de flyttat sig mer åt sidan.

Rödmarkerat är där jag kännder nu. Tidigare var det mer "mitt på".

Jag fick ont när jag med rakt ben fick pressa ner när han höll emot. Liksom tidigare högg det till direkt men kändes mindre efter tryckvågsbahndlingen. Tyvärr har det inte försvunnit parmanent.

Han sa att jag skulle fortsätta som jag gjort, där jag har ökat på lite grann men lägga ner så fort det gör ont. Sedan ville han kolla in mitt löpsteg. Fick därför ställa mig på ett löpband och det kändes bra. Efter att ha kollat in mina fötter från alla vinklar så sa han att mitt löpsteg var bra men att jag pronerar lite, dock ingen större fara. Ingen nyhet för mig eftersom att det är precis vad löplabbet och runners store har sagt tidigare.

När han sedan ökade på lutningen så började jag känna av lite grann.

Jag ska tillbaka 2 gånger till innan Tough Viking och han tror att jag kommer att klara Bellmansstafetten med. Det känns ju positivt. Om jag inte blir bättre så måste jag påbörja en större utredning med ultraljus som kan scanna av kroppen för att se vad som kan vara skadat.

Vila idag och mer träning imorgon igen då. Hoppas, hoppas att han har rätt.