Idag fyller min mormor 80 år. När man träffar henne är det helt ofattbart att hon nått denna högaktningsvärda ålder. Min mormor sitter inte och gungar i en gungstol och stickar. Hon är smidig och stark "för sin ålder" och är lika klar i knoppen och klok som hon varit så länge jag kan minnas.

Pratar man om någon som fyllt 80 får många bilden av en lite småskruttig människa som om de kan gå utan stöd går ganska långsamt. Kanske har svårt att böja sig, sätta sig, resa sig, och i allmänhet lever ett stilla liv.

Men min mormor har inga problem att knyta skorna, resa elle sätta sig och det är inte några stapplande steg hon tar. Nej hon är en stark, smidig och levnadsglad kvinna. Och idag firade on sin 80:e födelsedag.

Hur kommer det sig, att vissa är skruttiga medan andra är som min mormor? Och ibland är de i ännu bättre form och klarar till och med att springa ett Marathon. Är det genetiskt, eller har det med att göra vilket liv vi lever?

Jag vill nog påstå att det i princip helt och hållet har med att göra hur vi lever, såvida det inte rör sig om en sjukdom. Tar man hand om sig genom hela livet så belönas man med en stark och frisk kropp på äldre dagar. Jag kan inte minnas min mormor som någon hårt tränande människa. Däremot har hon aldrig levt ett stillasittande liv. Hon har cyklat mycket, promenerat, jobbat på landstället och varit väldigt engagerad både i samhället i stort och i sitt närområde. Hon har alltid haft något som har varit viktigt för henne utöver familjen som alltid varit prio 1.

Hon har levt ett hälsosamt liv och haft ett aktivt liv. Det är också så hon lever nu. Hennes kropp ar inte slutat att fungera för att hon hela livet har använt den som sig bör.

Visst finns det genetiska sjukdomar och olyckor/skador som kan sätta stopp. Men min fasta övertygelse är att om man lever ett hälsosamt liv har man också alla möjligheter att leva ett friskt liv även när man kommer upp i åren. Man bygger förutsättningarna under hela livet. Gör man det så öker man chanserna att leva med skador/sjukdomar på bästa möjliga sätt.

Om man googlar lite så kan man hitta artiklar om äldre människor som gör häpnadsväckande saker. Saker som man även blir imponerad av om en ung männsikar genomför.

Ta mannen som sprang marathon vid 90-års ålder i Portland tex. Det är i distanslöpning som vi tappar minst pga ålder. Det kräver ingen reaktionsförmåga och ingen extrem muskelstyrka, utan bara att kroppen får jobba på det sätt som den är född till. Det var ju så vi jagade innan vi skaffade oss vapen.

En anna väldigt imponerande människa är Ernestine Sheppard som vid 71-års ålder börjar jobba mot att kunna tävla i Body Building.

Efter 4 år hade hon sprungit 9 Marathon. Såklart hade hon ju tagit hand om sin kropp innan dess så att det var möjligt att nå så imponerande långt när hon vörjar vid så hög ålder. Hon bevisar att det aldrig är för sent att börja träna. Men ju sämre du har tagit hand om dig, i desto mindre skala behöver du börja.

Det är som att plugga. Det är aldrig för sent. När det kommer till träning, lär du din kropp att användas på ett visst sätt. Har du lärt din kropp att sitta still i soffan är det just det den blir bra på. Har du däremot lärt din kropp att användas så kommer du också kunna använda den genom hela livet.

Vid plötslig sjukdom/olycka/skada måste man kanske lära om kroppen att leva efter sina nya förutsättningar. Ju mer aktiv man varit och ju bättre inställning man har, desto bättre förutsättningar har man att kunna leva ett starkt och friskt liv utifrån sina nya vilkor.

Det handlar om att ta hand om sig och underhålla sin kropp och sinne. Använda den för vad den är ämnad för och aldrig sluta utveckla sina sinnen.

För att ta hand om mig har jag idag börjat dagen med yoga för att sedan åka iväg och simma innan 80-års kalaset.

#Träning #Detäraldrigförsent #Baramanvill #alltgår 

Igår var en helt fantastisk dag med mycket sol och bad och härligt häng. Det var en dag med svenska sommaren när den är som bäst. Även om det var närmare tropisk värme och även lite tropisk atmosfär. Dagen började med min semesterrutin innan jag åkte iväg och samlade lite poäng till "Jorden-tunt-tävlingen".

Det gick något lättare att köra yogan idag, men det var fortfarande tungt när träningsvärken i bröstmuskler och triceps gjorde sig påmind. Jag åkte iväg för att simma vid ett av mina favoritställen. Tyvärr var det varit några där under natten och festat till. Så det var svårt att hitta en plats som inte var full av krossat glas eller ihopknöglade ölburkar.

Men jag hittade en liten plats och avverkade 920m (uppskattat) och simmade på 27 minuter. Jag ökade min takt rejält mot tidigare simpass.

Sedan åkte jag hem och käkade en snabblunch innan jag åkte vidare till en strand för att möte upp en kompis på en fika. Sedan vidare hem för en snabbdusch och ombyte. Det var dags att åka på Picknick på Söder.

Vi var ett gäng som möttes upp i Tanto där vi tog ett kvällsdopp och hade picknick.

Jag brukar inte dyka i från hopptorn, där blir det spiken. Men Jessika puschade mig dyka från ettan i varje fall. När det kommer till att dyka är jag en fegis. Hoppa med fötterna före är det inte alls lika läskigt. Gillar inte när det är för trångt heller när jag ska hoppa. Så när vi skulle hoppa tillsammans stod jag kvar när vi räknat till 3 och så hoppade jag i efter. :)

Sådan härlig kväll och värmen var närmare tropisk. Det var nästan så man blev lurad att man lyckats ta en tripp söderut när kände värmen och såg sig om.

Kvällen avslutades på Görna Jägarn och karaokebaren. Jessika är grym! Rollin' on the river.

#Picknick #Söder #Tanto #GrönaJägarn #Simning #Sommar