I måndags missade jag träningen eftersom att jag satt på klubbens styrelsemöte och igår blev det alldeles för sent när allt bestyr var över. Båda dessa dagar löste jag med en kvällspromenad, vilket är bättre än totalt stillasittande. Men idag blev det äntligen dags för träning.

Som vanligt på onsdagar så hade jag träning med mina tjejer precis innan min egna basketträning. Jag la mycket fokus på försvar då det är just försvar som de ofta brister i försvar.

Först en övning där de fick öva på försteg och ligga över. Sen fick de öva på hur man styr en som attakerar krog. Och så klart den oerhört jobbiga övningen korridorförsvar. Man ska som försvarare placera sig rätt så man styr anfallaren att byta håll och denna får inte gå över linjerna som då går som i en korridor.

Min egna träning körde vi en hel del springa, spel, skott och intervaller med snabba skott. Men som vanligt körde vi snabba fötter i vår agilitystege. När träningen var över kände jag att jag hade fått en rejäl genomkörare i kroppen. Jag åkte på en del stryk, men det är sånt man får tåla när man spelar basket. Skönt att äntligen få upp pulsen lite under 1,5 timmar. Då är det lätt att glömma att det gör ont.

Avslutningsvis körde vi något som till synes är ganska simpelt och inte alls så jobbigt, men det är galet jobbit. Norska armhävningar som varvades med vanliga. Vi började med 1 och gick upp till 10.

Man gör en armhävning följt av en norsk som innebär att du sitter på knä, sträcker armarna takt över huvudet och sedan drar ner armbågarna och trycker ihop skulderbladen medan överarmarna fortsätter "peka" uppåt. Därefter 2 armhävningar, 2 norska, 3 vanliga, 3 norska osv till man kommer upp i 10.

När det skulle avverkas 7 stycken vanliga kom mjölksyran och jag gjorde dödssynden att gå ner på knä.

De norska är galet jobbiga och man känner hur mjölksyran sprider sig i armarna och axlarna.

Nu en kopp te innan jag släcker ner för natten,