Genom att låta basketen bara den enda träningen under en tid så har jag helt enkelt kört endast 2-3 dagar i veckan. Trots att jag på så sätt frigjort massor av tid så kan det bli lite snålt med den varan i varje fall. Det fick jag känna av den här helgen.

Ledig dag från jobbet i fredags. Då passade jag på att köra lite basketadministration. Jag gick upp tidigt för att sätta mig att jobba med mitt ideella arbete. Passade också på att städa.

Sedan gjorde jag mig i ordning för basketträning. Men när det var dags att ge sig av till träningen så blev jag tvungen skjutsa dottern till ett Halloweenparty. Detta gjorde att jag blev lite sen till träningen. Och kommer man sent bestraffas hela laget med ruscher.

Vi var inte så många på träningen så det blev inte så många miniåterhämtningspauser som det normalt blir på träning. Det blev därför ett riktigt tufft träningspass.

Direkt efter träningen skulle jag möta upp några glada vänner för lite bowling. Trots att jag skyndade mig så att jag låg ganska bra i tid så blev tiden lite för knapp pga att mitt totalt kassa lokalsinne gjorde att jag gick en längre väg till bowlinghallen än vad jag räknat med. Jag sms:ade vännerna och bad de skriva in mig i ett lag och att jag var påväg. När jag kommer inrusande genom dörren har det blivit min tur. Då jag småsprungit till hallen slog jag iväg första kloten med andan i halsen. Det gick sådär till en början, men sedan ordnade det upp sig och jag vann på min bana. 

Dagen efter var det dags för Halloweenfest. Mötte upp en vän för att käka lite lunch och köpa maskeradkläder. När jag hade utfört lite moderliga plikter för mina utspridda barn var det bara att ta sig hem och fixa till sig med kläder och smink.

Eftersom att jag inte gärna lägger en förmögenhet på maskeradkläder så ser jag till att få till en outfit med så lite medel som möjligt. Och detta blev mitt läskigare jag.

En fantastisk skrämmande och rolig kväll som avslutades nästa dygn. Med inte många sovtimmar i kroppen tog jag mig till en coachclinic som jag anmält mig till via Basketbollförbundet.

Den kallades för Skills and drills och syftade till att ge coacher inspiration och idéer att utveckla basketspelare för framtiden. Huvudbudskapet var att man tränar sina spelare med framtiden i sikte. Jag fick en del idéer till lite nya övningar. Och några små detaljer som jag kommer att försöka lägga lite mer fokus på.

• Träna spelarna att prata på planen. Små simpla utrop som ska träna spelarna att våga prata på planen sen för att kommunicera vad som händer på baseketplanen.
• Få spelarna att fortsätta vara redo, trots att de vet att deras "uppgift" i övningen är över.
• Eys on target. Att tidigt få upp blicken upp på korg för att lyckas med sina avslut
• Se varje individ på planen. Att alla får sin egna personliga coachning likväl som hela laget sammantaget.

Det jag önskat att det fanns mer av var hur man tränar in delmoment som gör att man såsmåningom klarar av de mer avancerade övningarna som gruppen är ganska långt ifrån att klara. Citatet som de gick ut med i inbjudan

”Det krävs en viss mentalitet för att coacha unga och barn.” känner jag inte besvarades under kvällen.

Denna coachclinic hölls av:

Simon Cote – Europeisk scout för NBA, ”Skill developer” för Shanghai Sharks ungdomsprogram, Ass. coach för Shanghai Skarks (Yao Mings klubb).

Charles Barton – Head coach för Maccabi Tel Aviv och Aris Thessaloniki, fd landslagscoach. 

Det var ett basketlag som fick vara på plats och genomföra de olika övningarna som de visade och gav förklaraingar på varför och hur man gjorde de.

Simon och Charles var lätta att lyssna på och de var bra på att behålla allas fokus, trots att de höll clinicen på engelska. Många användbara övningar som jag definitivt kommer att ta inspriation ifrån i min planering för tjejernas träning. Och det hela avslutades med en present som jag tycker var bland det bästa man kan få som coach, e taktiktavla.  

Imorgon innan min egna träning ska jag börja planera in tjejernas basketträningar samt hur och vad jag ska öka på min egna träningsdos.