Kontoret har flyttat från Solna ännu längre norr ut, till Häggvik. Inte helt optimalt för mig som bor på södra sidan om stan. Men första veckan har flytit på bra och det har inte varit så farligt med kommunikationen. Veckan avslutades med inflyttningsmingel i de nya lokalerna.

Jag var inte överlycklig när jag vfick veta att kontoret skulle flytta längre norrut. Men jag har ändrat mina rutiner så jag kliver upp tidigare och då blir inte restiden så farligt lång med bil. Jag måste börja planera mina dagar bättre bara för matrutinerna har blivit något lidande och vi har ätit ute bra mycket mer än vad gjort tidigare.

Igår när arbetsdagen var slut hade vi ett litet inflyttningsmingel med lite smått och gott att äta. Det var kanske inte det nyttigaste urvalet, men gott och trevligt. Det blev en dag med massa onyttigt intag. Först bulle till kaffet på eftermiddagen och sedan mingelsnacks. De hade dukat upp ost, kex, baguetter, tappenade, chips, chillinötter och dryck därtill. Hade det funnits bättre alternativ att lägga ost och tappenaden på så hade man kunnat hålla sig till bara nyttigt. Som dryck valde jag bubbelvatten eftersom att jag skulle köra hem.

När jag sedan kom hem berättade min dotter att hon och klasskompisarna hade ändrat sig. De skulle tälta fredag till lördag istället för lördag till söndag. Efter att ha pratat ihop mig med de andra föräldrarna så var det vara att sätta sig i soffan, redo att rycka ut, ifall det skulle vara något. Gulp, det här med att vara tonårsförälder gör att man har musklerna på helspänn lika mycket som när man är småbarnsförälder.

TIll en början hade jag sällskap när jag kollade på film med sonen och vi satt och åt ett nyttigare snacks än vad jag ätit tidigare på kvällen. Naturgodis.

Naturgodis är inte automatiskt nyttigt bara för att det är "naturligt". Det finns bättre och sämre även här. Det finns många godisar med massa socker i den här kategorin också. Men det som är så fantastiskt bra är ju att det finns innehållsförteckning även på "lösplocket".

De flesta kryddade nötterna innehåller tyvärr socker. Så några sådana blev det i påsen i varje fall. Men favoriterna är:

När sonen tröttnat på mitt sällskap satt jag där i soffan och undrade vad jag ska göra medan jag satt beredd att rycka ut på tonårsjakt. Det är är väl så här det är att vara tonårsförälder. Från Mingel till singel.  

Hem från jobbet, laga mat, äta mat och sedan stressa iväg till basketen. Jag kände att idag kunde jag inte räkna med att träna för egen del. Det är dags att få till en träningsrutin om jag inte ska förslappa mig helt och få det ännu svårare att komma iform igen. Jag har redan de här skadorna som håller mig tillbaka.

Trots att det gick ganska snabbt att laga fiskgrytan fick jag slänga i mig maten för att hinna till basketträningen. Vi gick igenom en massa teknik och regler inför tjejerna första match för säsongen. Det är mycket för dem att lära sig som de inte behövde bry sig om när de spelade Easy Basket.

Först alla tidsregler:

3-sekunder  

5-sekunder

8-sekunder

24-sekunder

Sedan har vi bakåtspel, straffkast och att man faktiskt får slita bollen ur händerna på varann. En väldigt teoretisk träning idag alltså.

När jag sedan kom hem satt jag och pratade en stund med mina barn och när de försvann in på sina rum, kom det helt enkelt bara över mig, träningslusten. Det var inte ens jobbigt eller svårt utan jag klädde om som att det inte fanns några hinder och jag gav mig ut.

Jag körde en gammal runda som jag kört många gånger förr, 100% på asfalt. Det var lite läskigt men det kändes bra och jag kunde springa på. Tänkte hela tiden på löptekniken. Stålt hållning, fram med höften, böj på knäna när du sparkar bakåt.

Jag har ju haft svårt att ta ut mig på de få träningspass jag haft den senaste tiden. Därför bestämde jag mig för att göra passet lite tuffare. Jag sprang inte jättefort för att kunna hålla på löptekniken, men jag tvingade mig att lägga in några rusher. Så på de 6,14 kilometer som jag sprang jag totalt 5 rusher på 3-4 lyktstolpar.

Knät höll och jag har inte fått ont i benet. Jag känner migen aning öm/utmattad intill smalbenet men det är ok. Jag är glad att jag tillslut vågade att ta i lite grann. Hoppas att det kan bli mer av den varan framöver. Rundan klarade jag av på 34:15, dvs 5:35/km

Efter några tunga dagar och halvkrasslig kropp har varken humör, ork eller motivation varit på topp. Men för att hamna på rätt köl igen krävs det bara något positivt. Bara man får en ny riktning så på tankarna så kommer glädjen och lyckan igen.

Det bästa med hur man fungerar som människa är att trots att man har det tufft i mängder så räcker det med att man väljer rätt riktning en gång så kan man finna lyckan. Det är inte som en våg som kräver lika mycket goda ting som onda. Att göra rätt val, någon ger en inspiration, andra som ger energi smittar av sig och föder ännu mer god energi.

Idag hade jag många goda ting som gjorde min dag och som skänkt glädje och gett mig viss motivation att bygga vidare på.

Det är helt obeskrivligt vilken glädje man känner i hjärtat när ens barn utrycker glädje och lycka, vilket jag fick känna på när jag och dottern sjöng för min stooooora son som fyller 17 idag, med frukostbrickan i händerna enligt vår tradition.

Under arbetsdagen fick jag saker gjorda som jag hoppats på. Jag tog en paus och mötte upp en ganska nyfunnen vän för en latte och massor av skitsnack. När arbetsdagen var slut kom pappa och hjälpte mig med min värmepump som visade sig fungera över förväntan.

Åkte sedan iväg och köpte Thaimat som min son önskat som födelsedagsmiddag. Passade på att hämta en födelsedagspresent som tidigare annonserats vara försenad, som kom idag på dagen.

På posten var det en gigantisk kö. Men en god medmänniska erbjöd mig att gå på samma turnummer som honom och jag hann alltså få ut mitt paket innan jag hämtade upp den beställda maten.

Jag hann sedan på minuten till tjejerna basketträning. Det blev en sådan lyckad träning och jag lyckades få in en hel del fotträning också. Det var tillräckligt många för att kunna träna på matchsituationer. Motivationen för att utveckla de här tjejerna steg flera steg och på vägen hem var jag mer taggad inför träning än va jag har varit på länge nu. Inga jättestora grejer, men några små som lyfter mig.

Så när jag såg ett förslag på en sida "att gilla" på #Facebook blev jag glad och ännu mer taggad. Jag ska fan klara mig ta mig bort från dessa skador som envisat sig kvar på min kropp.

Kanske kommer jag att få en massa tips här på hur jag ska kunna påbörja löpningen mot mitt mål 45min på milen samt att springa halvmaran.

#Löpskolan #Lycka #Träning #Basket

För ett år sen fram till i våras var var jag så på gång. Jag var stark och jag kunde springa hur långt som helst. Men jag hade drabbats lite krämpor som jag på något sätt kunde ignorera. Jag försökte mig på att köra lite rehab och prehab, men det räckte tydligen inte. Jag fick ett rejält bakslag.

När jag tränade som mest så fanns det inte mycket som kunde få mig att ställa in en träning. Möjligen planerade jag om vilodagarna för att inte bli allt för osocial. Men så fick jag ont, riktigt ont. Jag har haft problem med ryggen och drabbats av tennisarmbåge. Men min stora sorg är problemet med benet.

Jag har fått lägga in massor av vila och rehabträning.

Det har gjort att jag kommit av mig helt med träningen. Jag känner att jag inte har kommit igång ordentligt. Jag tycker att det är ganska skönt när jag kommer ut och springer men det är inte samma glädje som förr. Motivationen är inte alls på samma nivå. Det känns som hela mitt träningsjag har fallit ihop.

Visst har jag kännt viss glädje mellan varven de få träningar jag har fått till, men det känns till viss del framtvingat.

Jag tror inte att det bara beror på att man kommit av sig i sin träningsvana, att man fått sämre kondition.

Det finns en viss rädsla hos mig att ta i. Vid minsta lilla felsteg så känner jag av benet och det gör på något sätt att jag inte vågar ta ut mig.

När det sedan händer mycket runt omkring som gör det svårt att koncentrera sig på sig själv och få till träningsrutinerna.

Jag vill så gärna hitta tillbaka, tillbaka till glädjen i träningen och den underbara känslan av att känna sig helt slutkörd.

För en tid sen kom det ett nyhetsbrev på min mail från Stockholmsidrotten. Dår såg jag en utbildning som hag tyckte var intressant. Skickade ett mail till styrelsen och frågade om det var något de tänkte låta sina coacher gå på. Vilket de naturligtvis tyckte. Och går var det dags: Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom

Efter att ha varit sjuk ett par dagar hade jag inte så mycket krafter. Men tänkte att det var ju en utbildning som jag verkligen ville gå på och där kan man ta det lungt även om vi skulle få prova på lite övningar.

När jag väl var där glömde jag totalt bort att jag fortfarande var lite förkyld. Det var ju så kul att jag var med på ALLT.

Detta var en snabbversion av en en tvådagarskurs men man hann få en hel del matnyttigt i varje fall. Hela upplägget var massa fakta och förklaringar till när man ska träna vad och varför, därefter praktiska övningar. De delade in barn och ungdomar i 3 grupper:

Prepubertal = Före darnen kommer in i puberteten

Puberteten = Under puberteten

Postpubertal = Efter puberteten (även vuxna)

Att man ska träna barn och ungdomar  olika beroende på vart i utvecklingen de är är för mig känt ganska länge. Men det har mest handlat om deras olika färdighet, vad de klarar av i olika åldrar. Här talade man mycket mer om vad man ska träna för att kroppen är mest mottaglig eller till och med är möjligt att träna över huvudtaget.

Prepubertalt

Det första man märker att barnen är på gång in i puberteten utan att komma in i den privata sfären, är att fötter och händer växer. Här är man före 10,5 år för tjejer och 10,7-11,2 år för killar i snitt. Man måste alltså hålla lite utkick före den här åldern (individuellt) för att hinna med att träna sådant som är exklusivt möjligt att träna före puberteten. Exempel på detta är:

Träna reaktionsförmågan. När barnet lämnat det här stadiet går det inte att träna upp reaktionsförmågan. Man kan träna upp musklerna för att agera snabbare, men själva reaktionsförmågan måste tränas upp före fötterna börjar växa. Detta bör man träna visuellt, hörsel, känsel. Visuellt göra en gest, hörsel klappa händerna och känsel kan vara att man ska reagera vid beröring eller när beröring upphör.

Styrketräning i den här åldern stärker skelettet och man har en unik förmåga att träna Anaeroba processer, som kreatinfosfat.

Puberteten

Här blir hjärtat större men kärlen lika stora som tidigare, vilket gör att trycket ökar och det är nu man har möjlighet att träna hjärtat. Därför är det först i den här åldern som det ger effekt att träna distansträning.

I den här åldern handlar det mer om att bibehålla sina förmågor som man tränade innan puberteten, tex reaktionstid och rörlighet. Men i övrigt är träningen och effekterna väldigt lika den efter puberteten.

Postpubertal 

Detta är alltså tiden när man gått igenom puberteten och påväg att bli vuxen.  Hjärtsäcken hårdnar och möjligheten att träna hjärtat minskar. Och man har övat upp de grundläggande idrottsliga teknikerna för att lära sig nya rörelser och övningar. I den här perioden och under puberten bygger man muskler vid styrketräning.

När det kommer till rörlighet så är det dubbelt så svårt att nå hälften så hög rörlighet som innan puberteten.

Detta är en sammanfattning av en tretimmarskurs som är en intensivkurs av en trådagarskurs. Ruskigt intressant och man blir allt lite sugen att gå den längre varianten. Nu har jag fått ytterligare uppslag över hur jag ska lägga upp träningarna för mina tjejer som de flesta är mitt uppe i puberteten. Nu gäller det bara att smälta allt och få någon form av struktur av det jag har lärt mig. Jag har väldigt varierande grupp. Trots att de är födda 2000 och 2001 så är det tjejer från alla 3 grupper.

Lite sen start idag då jag vill kämpar med min förkylning. Det gjorde att jag ficktid att kolla in morgonnyheterna på SVT. Kom in mitt i en intervju med en man som kämpar med en större sjukrom än en ynka förkylning. Min sjukdom går ju att vila bort, han springer, cyklar och simmar trots sin.

Anders Gylenius är en imponerande man som fick prostatacancer december 2010. Cancern spred sig till skelettet och lymfkörtlarna och är obotlig. Han har ingen aning om hur länge han kommer att leva.

Jag måste säga att jag är oerhört imponerad över hur han kan fokusera på glädjeämnena i livet och ta tillvara på livet. Han vet att han ska dö, och det kan ske snart.

Därför har han valt att göra sådant som han VILL göra. Han fortsätter jobba och tränar och genomför lopp. När han fick sin diagnos var han öppen med det för att inte få viskandet bakom ryggen, utan istället fick han ett enormt stöd av sina kollegor.

Han lever inte för mer än ett par till tre månader framåt i tiden, då han inte vet om han lever längre än så. Men på jobbet så får han vara med och planera för kommande år och längre fram i tiden. Han får tillfälle att "glömma bort" att han är sjuk.

Anders Gylenius jobbar just nu på att ta sig igenom sin 35:e svensks klassiker. Dvs Vasaloppet, Lidingöloppet, Vansbrosimningen och Vätternrundan. Närmst är det Lidingöloppet som väntar och det blir hans 40:e Lidingölopp.

Han säger att det tar dubbelt så lång tid som när han var frisk, men glädjen är mycket större. Tänka sig att det ska krävas en sådan tragedi för att få en att vilja glömma sina egna problem, kämpa vidare och fokusera på det som gör livet värt att leva.

Vilken förebild!

Ps En klassiker är en dokumentärserie som sänds på SVT där man får följa Anders och fyra andra genomföra "En Svensk klassiker"

Nyligen ett månadsskifte och det är dags för ny matplanering. För att få så näringsrik mat som möjligt och få lite miljötänk på köpet så planerar jag maten utifrån säsongens varor. Det är första höstmånaden och sista månaden i JAS-perioden.

JAS-perioden är ett utryck som jag lärde mig när jag köpte mina buskar. De buskar jag köpte ska klippas någon gång under Juli, Augusti och September. Såg att de delade in månaderna likadant på Äkta varas Säsongsguide.

Vad jag förstår så är hela sommaren en ickesäsong för fisk. Men nu när vi kommer in i September är det säsong för Abborre, Gös och Strömming. Abborre och Gös hittar man sällan i de vanliga matbutikerna men Strömming kan man med jämna mellanrum hitta till riktigt lågt pris. Så för att få tag i Abborre eller Gös får man nog vända sig till en fiskaffär eller helt enkelt ge sig ut och fiska själv.

När det kommer till Frukt och bär så minskar utbudet något mot sommaren men det är fortfarande säsong för en massa läckerheter.

Björnbär, citroner, fikon, melon, nektarin, persika, plommon, päron, vindruvor och nykomlingen äpple.

Och sista gruppen, Grönsaker. Där kan man säga att utbudet har ökat istället. Hösten är verkligen en skördetid om man ser till grönsaker och rotfrukter.

Det varor som avslutade säsongen under augusti månad och faller bort är: Salladskål, Rädisor, sockerärtor.

Varor som börjar sin säsong är: Brysselkål, Grönkål, Jordärtskocka, Savoykål och Svartrot.

Man ska passa på att ta varorna som går ur säsong: Broccoli, Brytbönor, skärbönor, vaxbönor, Fänkål, Kålrabbi, Majrova, Majs, Mangold, Paprika, Isbergssalad, Romansallad, Ruccola och spenat.

Så nu är det bara att sätta ihop en meny för september månad utifrån den här listan då. :)

Mycket sömn, och en mycket långsam start på dagen gjorde att jag kände mig frisk nog att ta mig en shoppingrunda med dottern. Men sen kom bakslaget. Jag borde ha stannat hemma av flera anledningar...

Jag var seg när jag klev upp långt senare än vanligt. Åt min frukost och intog ryggläge igen fast denna gång i soffan. Det var länge sen jag kollade så mycket på TV. Nästa gång jag klev upp var för att göra lunch vid två-rycket. SEn hoppade jag in i duschen.

Jag kände mig glad, pigg och taggad inför en shoppingrunda. Jag parkerade bilen vid kl 16 och redan efter ett besök på New Yorker kände jag mig trött igen. Dottern var överlycklig över att få de plagg jag köpte till henne, bla en jacka som jag själv hade kunnat tänka mig.

Jag pinade mig igenom ett par butiker till och sen började de tack och lov att stänga för dagen. När jag kommer upp och sätter mig i bilen ser jag att jag fått en parkeringsbot. Mina krafter var helt slut och jag började ångra att jag gett mig iväg. Hittar parkeringsvakten och pratar med honom, jag hade ju ställt in P-skivan. Det visade sig att jag hade råkat sätta skivan på 6 istället för 16. :S

Det värsta är att han säger: "Jag förstod att du hade ställt in den fel".

Varför sätter man då böter på bilen och man förstått att man ställt in den fel och att man inte stått så länge?!

Jag kände mig knappast piggare av att ha stött ihop med parkeringsvakten. Men jag hade lovat min dotter ett par skor. Så vi åkte till ett annat centrum som har öppet längre så att hon kunde få sina skor.

När jag kom hem var jag så svag att jag inte orkade göra någonting. Det visade sig att jackan vi köpte var trasig så jag måste alltså åka och byta den. Men det får bli i nästa vecka.

Med min fysiska hälsa och med dessa bakslag kände jag mig ganska liten. Tänk om man kunde få bli liten igen så att mamma kunde ta hand om en, ta hand om alla problem och säga att allt skulle bli bra.

Men om jag går och lägger mig igen så kanske, kanske jag har vuxot upp imorgon och är pigg, stark och redo för en ny vecka.