Det ligger i tiden att man ska tänka klimatsmart. Jag har i princip alltid varit noga med att äta varierat och få i mig lite av allt. Ätit ganska bra. De senaste åren har jag blivit mer noga med att det ska vara bra mat. Jag eftersträvar att det ska vara näringstät mat och mat som är bra för oss som tränar. Vad är nästa steg?

Jag måste erkänna att jag inte tänker så #klimatsmart när jag handlar. Men jag brukar kolla vad som är säsongens varor, vilket är lite klimatsmart men framför allt är varor som mest nyttiga när de är under säsong.

I Fitness tidningen som kom i fredags kommer lite tips på hur man ska tänka mer klimatsmart och samtidigt följa sin diet. I det här fallet #LCHF, #Paleo och #Tallriksmodellen.

LCHF - Minska på köttintaget. Idisslare släpper ut mycket växthusgaser. Kött man väljer bör vara svenskt.

Paleo - Närodlade säsongsgrönsaker. Uteslut jätteräkor, välj småräkor som är krav- och MSC-märkta.

Tallriksmodellen - Närodlade säsongsgrönsaker. Undvik ris som har lång transport från Asien.

Dessa tips är utifrån exempel på olika tallrikar från de olika dieterna. Köp Fitness lifestyle om du vill läsa mer ingående vad de rör sig om.

I grund och botten handlar det om att minska på köttet, välja närproducerat och fisk från "hållbara bestånd" (vad det nu innebär). Jag vet inte om jag är redo att gå all in, i det här att vara klimatsmart. Det kräver ju en del av en att ta reda på vad det man köper innehåller. Och där är jag ändå ganska påläst. Ska jag gå in mer på klimattänk behöver jag läsa på. Men å andra sidan varje steg man tar åt det hållet måste ju göra någon form av nytta. Och härodlat måste ju vara ännu bättre än närodlat. :)

Och på min framsida växer det så det knakar. Nyttigare och mer klimatsmart blir det inte.

Mer än ett år av skador har gjort att jag inte hade några tidskrav, utan att bara ta mig runt skulle vara en seger. Att komma i mål utan några smärtor och inte ha behövt stanna det var mitt främsta mål. Och jag börjar loppet med lite dramatik.

Lite trögt att få i sig middagen igår. Vet inte om det var stress/nervositet eller bara en sådan dag. Sparade 1/3 av maten för att äta när jag kom hem istället.

Jag gick igenom packningen noga så att jag inte hade glömt något. Vätskebälte med fack för mobil och busskort. Knäskydd (för säkerhetsskull), ombyteskläder till efter loppet. Ja allt var med.

Från att ha varit seg hela dagen och inte alls taggat hade jag nu piggnat till och dansade ut genom dörren för att ta mig till bussen. Ganska precis planerat med tiden. När jag kommer utanför dörren så möter jag granntjejen som också är på väg till #MIdnattsloppet. En av hennes vänner skulle också springa och hon och en kompis skulle vara hejaklack. Därför fick jag bilskjuts in. Det var första gången som jag inte behövde lämna in väskan på väskinlämningen.

Jag gick in i min fålla, placerade vätskebältet så att "guppandet" skulle bli så lite störande som möjligt. Knäskyddet klämde jag fast i bältet "just in case". När vi sedan fick gå framåt startlinjen och skulle få lite uppvärmning av sats kände jag lite i knät. Inte ont men sådär att det troligen skulle vara bra att dra på sig knäskyddet. Sagt och gjort.

Men när jag drog knäskyddet över foten ser jag mitt startchip flyga iväg som en katapult. Jag såg inte riktigt vart det flög och det var fötter i massor, nere på marken. Med panik i rösten säger jag till folk att jag tappade chipet. Jag var säker på att det hade flygit bakåt ledet, men hittade inget chip. Efter några sekunder som kändes som evigheter var det någon som såg ett chip ligga på marken framåt i ledet istället. Jag hann precis få fast det när det var dags för #Hammarbys och #Midnattsloppets kampsång "Just idag är jag stark". Äntligen kunde jag slappna av.

Och det var så jag sprang hela loppet, avslappnat. Jag höll ett jämnt tempo och jag håll olika riktmärken i sikte för att inte hamna i någon form av luffs, vilket är lätt att man gör när man ska "ta det lungt".

Jag var förvånad över hur många jag sprang om trots att jag inte tog i eller pressade mig. Så det kändes ändå bra. Trots att jag sagt att jag inte hade något tidsmål så hade jag ett litet "bak-i-huvudet-mål", att komma under 55 minuter. Det visste jag att jag skulle klara utan att ta i för mycket. Å så rätt jag hade. :)

På det hela taget nöjd med min insats. Jag har gjort mitt sämsta reultat någonsin på midnattsloppet. Men jag är nöjd i varje fall. För mitt knä höll hela vägen och när jag kom i mål kände jag att jag hade kunnat springa en mil till.

Jag har haft problem med benet i över ett år kan man se om man läser tillbaka i bloggen och nådastöten kom efter premiärmilen. Därefter ryggproblem och problem med armen. Allt detta har gjort att jag dragit ner enormt mycket på min träning, all sorts träningen. Men nu är jag på g. Snart kan jag börja våga mig mig på tuffare träning igen.

Idag hade jag velat sova länge, äta en god frukost och sedan ta mig en power walk varvat med lätt jogg. Men det blev inte riktigt så. När man har barn i olika föreingar så har man en del förpliktelser som att stå i cafeterian. Inte hade jag fått den sömn som jag önskat heller. Faktum är att jag kände mig lite slagen.

Jag vaknade upp med ett ryck tidigt i morse och det värkte i hela armen. Ibland känns det som att #tennisarmbågen blivit värre, och värst känns det på morgon. Jag kämpade med att somna om, men jag fick ingen sammanhängande sömn utan vaknade till då och då.

#Bröstryggen värkte och men jag tänkte att det skulle bli bättre när jag vaknat till. Så jag laddade med #havregrynsgröt toppat med banan, jordnötssmör och hampafrön.

Jag har tyckt själv att det låter konstigt att ha #jordnötssmör på gröten. Men jag har läst om det i många bloggar så jag tänkte att det bästa var väl att prova. Det var inte fantastiskt men inte äckligt heller. Det var ok.

Ägg och makrillsmackor fick det också bli.

Efter frukosten drog jag på lite #Voltaren på armen och på mitt vänster smalben som känns lite. Sedan åkte jag med min dotter till friidrottsbanan för att stå i cafeterian. Det var dåligt väder så det var ingen större rusning. Medan jag stod där kände jag hur det började krampa i mellangärdet och bröstryggen hade fått ett ökat tryck.

Inte helt lovande inför kvällen. Men jag åkte plikttroget vidare till Rudan där de var #Haningendagen idag. Där skulle vår basketklubb stå med en monter och förhoppningsvis rekrytera nya spelare.

Vi hade ne tävling där man har 5 kast på sig och ska sätta 3. De som klarade det skulle återkomma 15:30 för en final.

Jag åkte hem vid tvåtiden för att få i mig en senare lunch. En lunch för att ladda upp inför ikväll. Det blev såklart pasta med en tonfisksås. I såsen har har jag 1 rödlök, stornäve bladspenat, 1 burk tonfisk, 1,5msk basilikapesto, 2dl matlagningsgrädde och lite salt och peppar. Avslutningsvis några halverade coctailtomater och en klump skivad mozarellaost.

Jättegott. Och efter maten var krampen och trycket som bortblåst. Men jag är fortfarande trött. En timme senare tog jag dagens första kopp kaffe, så kanske, kanske piggnar jag till.

Min start i #Midnattsloppet går 22:05. Jag minns inte riktigt vad man ska springa på för att springa i den gruppen eftersom att jag hade anmält mig i tidigare grupp om jag varit ute i god tid. Men såhär i efterhand så var det bra att jag inte kom med i en 45minuters grupp. Dags att chilla lite fram till middagen. :)

Nu är det dagen för det som är loppens lopp för mig. #Midnattsloppet. Så det är dags att börja ladda. Då måste man fylla på med kolhydrater och vätska. Och dessutom måste jag se till att fortsätta fylla på med järn eftersom att jag inte riktigt tänkte till där i måndags.

Fördelen med att jobba hemma är att man kan komma igång tidigare och att jag kan baka bröd under tiden jag arbetar. Så idag bakade jag mig ett hälsobröd med de fantastiska chiafröna.

I övrigt har jag tagit det ganska lungt och ätit gott. När arbetsdagen var slut gick jag på min dotters musikal. De har tränat i 3 hela dagar och avslutar alltså idag med en föreställning. Och vilken föreställning, på endast 3 övningsdagar. Jätteroligt att se.

Kvällen avslutades med grillad fläskfilé, tsatsiki, klyftpotatis och sötpotatis i klyftor. Till detta grillade vi även blomkål och champinjoner. Mumsigt! Snart dags att krama kudden. Jag har mycket att stå i imorgon innan det är dags att åka in till Zinken.

Det nämns ofta när det skrivs om mat, vikt och hälsa att man ska äta oraffinerat. Det är ett ord många slänger med men sällan beskriver. Det enda som förmedlas är raffinerat = dåligt, oraffinerat = tummen upp.

Om man slår upp ordet raffinerad i Svenska akademiens ordlista ser raffinerat inte så illa ut.

Raffinera = rena

Raffinerad = renad, utsökt, förfinad, utstuderad

Går man sedan vidare och slår upp synonymer får man ord som: renad, förädlad, utsökt, förfinad, elegant och superb.

Dessa ord låter ju inte alls som något negativt. Men vad är då raffinerad mat? Och varför har raffinerad mat så dålig klang? Raffinerad mat är livsmedel som har processats på något sätt. Exempelvis Sylt, pasta, margarin, glass, mjukost, färdigrätter, fiskpinnar, godis, läsk och pulversåser.

Oraffinerat är alltså råvaror direkt från naturen utan bearbetning eller tillsatser. Det är naturliga och oförädlade råvaror. Exempelvis potatis, rotfrukter, grönsaker, ägg, rent kött, färsk fisk, nötter och baljväxter.

Oraffinerade produkterär generellt bättre än raffinerade på de flesta sätt. När råvarorna processas "renas" de från många näringsämnen och fibrer. De oraffinerade ger också generellt mer mättnadskänsla, innehåller långsammare kolhydrater och bättre hälsa.

Ju mer oraffinerat man äter, desto bättre. Men det betyder inte att man måste avstå helt från det raffinerade. Man kanske vill ha rökt skinka på mackan som innehåller ett och annat e-nummer, eller om man bara ÄLSKAR pasta så är det okej. Se till bara att merparten av det du får i dig är oraffinerat och så lite E-nummer som möjligt.

E-nummer är generellt inte farligt om man inte är överkänslig mot just det ämnet. En tillsats får ett E-nummer när det godkännts att ha i livsmedel. Men för mycket är inte bra.

Det finns en utmätkt tumregel som jag tillämpar i de flesta lägen när det kommer till matlagning som gör att man inte behöver komplicera saker.

LAGA MAT FRÅN GRUNDEN!

Kollade vad man rekomenderade i löpprogrammen dagarna före tävling. Eftersom att målet endast är att klara av att ta mig runt banan så var det programmet jag kollade in. Idag är sista passet innan #Midnattsloppet, ett pass som är till för att väcka kroppen.

Jag har ju inte alls följt något träningsprogram för att klara milen, utan träningen senaste månaderna har enbart handlat om att stärka kroppen och återhämta min skadade kropp. Därför har jag inte underhållit konditionen direkt. Visst skulle det ha kunnat gå, men äger för tillfället ingen cykel och jag har inte varit tillräckligt kreativ i tanken för att komma på andra träningsformer för konditionen.

Jag fyllde på flaskorna i mitt nyköpta vätskebälte. Inte för att jag trodde att jag skulle behöva det då det var ett kortare pass som väntade, och solen var väl gömd bakom molnen. Utan för att jag ville känna hur det skulle kännas när det var fyllt. Det var lite för "guppigt" för att jag kommer att ha det fyllt på Midnattsloppet. Men en flaska kommer jag nog kunna ha.

Jag började rundan på asfalt för att se hur det gick. Det gick bra och jag kände inte av knät alls. Jag sprang in på slingan och där la jag in mina tre rusher som jag skulle göra enligt passbeskrivningen.

Lite jobbigt att en hundklubb eller något hade bestämt sig för att ta sin promenad i träningsspåret. Det var svårt att ta sig fram, då inte alla hade väluppfostrade hundar som gick snällt bredvid sin matte eller husse. Galet många hundägare som var ute i spåret idag. Förutom gruppen med 15-20 hundar såg jag säkert 5-6 stycken som gick med sina hundar.

När jag hade sicksackat mig förbi alla hundar från hundklubben upptäckte jag något. Jag get mig ut, sprungit på asfalt, bränt av ett par rusher, utan knäskyddet. Jag hade glömt att sätta på mig det och det kändes bra!

Glädjande inser jag att jag kommer nog att klara milen på lördag. Nu ska jag vila mig i form. ;-)

Fast det har känt som evigheter så är det snart dags. Med en kropp under uppbyggnad så är det lite läskigt när det är så nära. Men jag ska göra vad jag kan för att besegra banan. Jag har inget tidsmål, men jag vet att #tävlingsmänniska som jag är så kommer jag att pressa mig.

Jag laddar med massor av vätska under dagen och jag börjar mentalt att förbereda mig inför #Midnattsloppet. Och idag tog jag hand om mina stela och trötta muskler när jag fick massage på jobbet.

På lunchen gick vi och köpte oss en sallad. Jag var noga med att välja bort mjölkprodukter och ägg (keso och dressing). Och jag valde sallad med ingredienser som innehåller järn (kidney bönor, oliver, räkor, avocado)

Som mellis åt jag frukt och snacksoliver. Denna var något bättre än oliver i chili som jag testade för ett tag sedan.

När jag gjort mitt för dagen åkte jag och hämtade ut min tröja och chip inför loppet. Det är nu det börjar bli verkligt på riktigt. Det är inte så många dagar kvar...

Jag passade på att köpa ett par snygga löparstrumpor och ett praktiskt bälte med vattenflaskor. Med erbjudande som man fick med startbeviset och min bonus så betalade jag inte mer än 209kr för detta. :)

Middagen lagade jag i min gjutjärnsgryta för att få i mig järn även den vägen. Biffarna fick puttra i en tomatsås bara för att utvinna mer järn från grytan.

Vätska och och järn är det jag laddar med just nu för att jag ska kunna besegra banan.

Blodbussen kommer till oss på jobbet lite då och då. Sist den skulle komma blev det inställt pga sjukdom så jag tänkte att nu var det dags. Jag ock kollegorna gick gemensamt ner till bussen för att bli pumpade på lite blod.

Jag anser att det är viktigt att ge blod om man kan. En nära anhörig blev räddad en gång i tiden tack vara att det var människor som ger blod. Kom in i bussen, läste igenom den vanliga texten som gäller vid bodgivning och la mig till rätta. 450 ml tappades ur på 7:30.

När jag var klar och fått min trisslott pratade jag med sköterskan om träning när man gett blod. När jag sa att jag tänkte träna idag så hon att det var bättre om jag valde en Power Walk istället. Pratade vidare om att jag ska ställa upp i #Midnattsloppet, då blev hon alldeles tyst, och jag kom på i samma ögonblick att det här med att ge blod idag kanske inte var den mest briljanta idén jag fått.

Eftersom att man får färre röda blodkroppar som transporterar syre så kommer man alltså inte att orka lika mycket. Det är till och med så att om man har lägre än Hb125 (som är normalt för en kvinna) så får man inte ge blod. Jag låg för dagen på 127. Går man under 100 i hb och anstränger sig så kan man få kärlkramp i hjärtmuskeln eller en infarkt fick jag lära mig idag. Men det är ändå 5 dagar kvar till loppet så risken att jag kommer att ha för lågt minskar.

Men kollar man blodlagret så kan jag vara ganska stolt över att jag gav blod idag i varje fall.

När man ger blod får man en karta med järntabletter så det ska hjälpa mig att få upp värdena igen. Kommer också att tänka på mat som är järnrik. Förutom dessa tabletter fick jag en påse cashewnötter och en smörgås.

Till middag kommer jag att satsa på kött i alla dess former, gröna grönsaker som broccoli och spenat. Sedan ska jag minska på mjölkprodukter och ägg fram till loppet. Inget kaffe på maten utan det får bli en kopp på morgonen när jag kommer till jobbet långt efter frukosten.

Massa C-vitamin ska jag få till också som hjälper kroppen att ta till vara på järnet i kroppen.

Man kan också göra mat i en gjutjärnsgryta för att få i sig mera järn. Och för att få lite järn att släppa från grytan kan man ha i något syrligt i grytan, som en tomatsås till exempel.

För att köra riktig hard core kan man göra inälvsmat, typ levergryta. Har aldrig tillagat sådan man själv, men han helt klart äta det. Enklast är nog att köpa hem lite leverpastej.

Eftersom att jag inte tänkte efter före så måste jag tänka desto mer nu efter. :)