Idag har jag känt på hur det är att vara mer än trött. Att köra ca 80 mil tar på kroppen, likväl som att hålla sig vaken en hel natt. För att inte ändra på dygnsrytmen allt för mycket har jag tagit små naps. I lvrigt en total soft dag.

Bilfärden hem kändes helt ok. Jag hade ork länge och jag kom ganska långt innan jag behövde pausa. Men de sista milen var en ren plåga. En timme innan jag beräknades vara hemma var jag toktrött och stannade till för att äta lite frukost. Efter stoppet kände jag mig ganska pigg. Men när jag väl kommit in i Stockholm hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Och mitt i Eugeniatunneln gled jag in i filen bredvid och min backspegel fick sig en smäll av bilen bredvid. Som tur var så slog den i så att den vek sig åt rätt håll och varken bilar eller människor kom till skada. Jag kände mig förvånadsvärt lugn över situationen men jag vaknade verkligen till av händelsen och det var inga problem att hålla sig vaken resten av vägen.

När jag kom hem kröp jag direkt ner i sängen och sov ett par timmar. När jag klev upp, tog jag min bok och la mig på altanen och läste. Sedan sslumrade jag till och från i solen till dess att den försvann och det blev lite för svalt att ligga där. Lite lunch och sen tog jag och mina barn en shopingrunda. Bla kom jag hem med detta.

Burkarna hade jag tänkt att fylla med mina egna kryddblandningarna och det lilla rivjärnet har jag tänkt att jag borde köpa varje gång en vitlök ska rivas.

Dagens avslutades med Thaimat och lite soffhäng. Imorgon hoppas jag på att vakna som en ny människa när jag kommit ikapp med sömnen.