Det här med ryggen går verkligen upp och ner. Jag känner mig långt mycket rörligare men det ömmar en hel del. Nu när spänningen i ryggen släppt känner jag av benet som påminner om att jag inte kan springa. Då går jag runt och drömmer om träning.

För att överleva dagen gjorde jag en del pauser för att stretcha ut rygg och sätesmuskler. Jag har börjat känna mig öm i nästan alla muskler. Jag gissar att när spänningen i ryggen släpper efter så känner jag av alla muskler som har kompenserat och hållit emot. Mitt ben känns av mer nu. Baksida lår och sidan av skenbenet. Men även överarmarna ömmar. En kollega boxade lätt på armen, så löst att det knappt var värt att kallas box, och det gjorde ont.

När jag ser andra vara ute och jogga, eller när jag ser grannen komma hem i träningskläder efter ett hårt träningspass, blir jag riktigt avundsjuk. Jag längtar verkligen efter att få påbörja träningen. Men kan man inte träna så kan man ju alltid shopa träningskläder som man kan använda när man väl får börja träna igen.

Inte mycket, men tillräckligt för att skänka mig lite glädje i min dröm att börja träna.