När man har ont, är sjuk eller något annat som begränsar en så önskar man inget hellre än att bli bra. När man sedan känner sig lite bättre och får lite hopp, känns det som ett enormt bakslag när ryggen stelnar till och det blir svårt att gå upprätt.

Jag var tvungen att utföra ett ärende på väg till jobbet varpå jag fick ta med bilen till jobbet. Kör man bil så blir det ju väldigt mycket sitta utan att kunna röra sig någonting. Så när jag parkerat och var påväg in på kontoret var jag stel igen. Något lättare än tidigare, inte samma smärta men det är som att någon håller emot. Det är inte möjligt att gå helt upprätt.

Men då och då under dagen så gjorde jag lite ryggövningar som Bakåtböjningar och stretching. Varje gång jag kört igenom dessa så känns det bra. Det känns som att ryggen blivit bättre. Men så fort jag har suttit en stund så är jag tillbaka i samma läge. Det är något som stoppar upp så att man inte kan räta ut ryggen helt. Jag kan inte stå hela tiden heller för då blir jag trött i rygg och höfter. Men det beror nog på att höften är sne. Det var verkligen ingen utveckling jag hoppats på i rygghistorien.

Jag ringde till Stegkliniken för att prata med Marcus. Han var inte tillgänglig för tillfället men skulle ringa upp. Och självklart så missade jag när han ringde tillbaka. Och när jag ringde igen så kom jag inte fram på resten av dagen. När det äntligen gick att komma fram hade han gått för dagen. Jag får helt enkelt göra ett nytt försök imorgon.

Jag vill ju leva som vanligt, så planen var att gå på något som en före detta kollega kallar för villapub som hålls en gång om året. Då kommer vi hem till honom ett gäng och grillar och dricker rosé. Men på grund av vädret ställdes det in. Vilket på sätt och vis var lite skönt. Jag har ju lite svårare att slappna av när ryggen är som den är.

Så det blev mat hemma. Lammfärsbiffar och melonsallad

I biffarna hade jag:

500g Lammfärs

4 vitlöksklyftor

1 tsk salt

2 krm mald svartpeppar

1 tsk torkade franska örter

1/2 dl finhackad persilja

Salladen innehöll:

600g vattenmelon, skuren i mindre bitar

150g fetaost, smulad

250 g tomater (utan kärnor) skuren i mindre bitar

1 rödlök, finstrimlad

150g blandad sallad

1 burk svarta bönor (400g)

Dressing:

2msk olivolja

1/2 msk vitvinsvinäger

salt och nymald peppar

Jag mutade sonen att han skulle få sina onyttiga Tresor flingor om han åt upp all sallad inklusive bönorna. Det gick han med på eftersom att jag skulle iväg och handla direkt efter maten, alltså mindre risk att det skulle glömmas bort. Tålamod och fokus är inte heller helt på topp. Det märkte jag när jag gick ett varv på Maxi och storhandlade med min dotter. Ryggen var helt slut och jag fick allt påminna dottern om att jag älskar henne i varje fall. :P

Jag är nog inte ensam om att önska att Marcus har några magiska ord att säga till mig imorgon.

Rygghistoren - to be continued...