Jag tittar inte mycket på TV, men jag hade planerat in lite TV-tid idag för att kolla på 3:ans dokumentär om överträning. "Motionärer som tränar hårdare än eliten" var programmets titel. Intressant titel i lilla landet lagom.

Jag får ofta kommentarer om att jag tränar mycket och nu när jag är skadad så finns de människor som är snabba med att säga att jag har tränat för mycket. Ville gärna förekomma dessa kommentarer genom att se den dokumentär som säkerligen kommer att diskuteras framöver bland vänner, kollegor och familj.

Det verkar vara så många som allt eller inget, svart eller vit, trots att vi lever i ett land som är kända för att vara "lagom". Pratar man om ett livsmedel som visar sig vara nyttig, tror många att man ska lägga stor vikt vid just det livsmedlet i sin kost. Detsamma om någon forskat fram att det är något som visat negativa effekter tar man bort det  helt från kosten. Man missar nyanserna.

Just det här handlade kvällens dokumentär om, fast gällande träning. Man fick se människor som tränade 10-12 timmar i veckan, ibland mer. Eftersom att de är "motionärer" med vanliga jobb så var de tvugna att lägga in morgonträning, lunchpass och kvällspass. Man fick bekanta sig med Lotta som fick diagnosen #Ortorexi. Det sjukliga beteendet har likheter med Anorexi, men är ännu svårare att upptäcka då det handlar om överträning och att äta hälsosamt. Dvs till synes så som vi alla uppmanas att leva. Men i det här fallet har det gått för långt, så långt att det blir ett sjukligt beteende. Första gången jag hörde talas om Ortorexi var fär några månader sen när jag läste om det i Fitness Lifestyle. Visste inte alls att man kunde uppnå ett sjukligt tillstånd i att leva sunt.

Lotta var så insnuvad i sin träning att hon trodde att hon kunde "träna bort" sin muskelbristning. Hon fick en muskelbristning under ett pass som hon var ledare för, halvvägs in i passet. Hon körde färdigt passet och skulle "fixa skadan" genom att gå in i gymmet efter köra ett styrkepass. Det är galet.

Jag är inte alls i närheten av detta sjukliga tillstånd. När jag tränar som mest så tränar jag kanske 5-6 timmar i veckan, dvs hälften av det Marathon-Mia tränar som ändå inte fått denna diagnos. Jag ignorerar inte skador, utan vilar när det behövs. (När det är tävling kan jag glömma bort att känna efter, men ser till att återhämta mig efter). Jag håller mig till sund #kost generellt, men jag låter det inte styra hela mitt liv, eller uppta mina tankar mer än just när det är dags för matplanering en gång i veckan. Jag håller heller ingen extrem #diet utan utgår bara från sunt förnuft.

Jag såg en kommentar till programmet som fick mig att tänka till. Jag tänkte inte alls på det när jag såg programmet, men kände att kommentaren var väldigt sann.

Jag hoppas att det handlar om att det liksom Anorexi är svårare att upptäcka männen. Alternativt svårt att få män att ställa upp. Vad jag inte vill tro att det ären modernare form av okunskap kring kvinnors träning. Att överträning är farligare för kvinnor än för män. Förr trodde man att kvinnans livmoder skulle lossna vid löpning, varpå kvinnor inte fick tävla i längre distanser. Träning ansågs okvinnligt.

Jag är i varje fall lika oroad för män med Ortirexi som för kvinnor. Ni som låter hela ert liv styras av kost och träning, relax. Ha en avslappnad inställning till både kost och träning. Låt det inte bli det som styr hela ditt liv men välj näringstäta livsmedel generellt. 80/20 är en ganska bra regel. Missar man en träning eller stoppar i sig något onyttigt någon gång är det inte en katastrof. Man är fortfarande hälsosam. Med kunskap och lite hakuna matata så håller du dig frisk till både kropp och sinne. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...