Jag är helt slut efter årets valborg. Först en hel dags arbete och därefter hem, hämta bil och sedan vidare till den plats som jag åker varje år för att fullfölja min plikt som scoutförälder. Det är det som kallas föreningsliv.

Jag längtade verkligen inte till kvällen när jag satt på jobbet och timmarna tickade. Jag visste att jag skulle hamna i bolltältet som jag gör varje år. Dessutom öste regnet ner som sedan övergick till hagel.

Stessad som tusan köpte jag en pasta påvägen, lämnade av sonen där han skulle fira Valborg och när jag och dottern väl var framme vid platsen där scouterna anordnade Valborgsfirande hade solen tittat fram.

I år hade de bollarna i en lastbil istället för i tält. Det visade sig vara bra för att det var lättare att hålla människor (barn) från att komma in i tältet. Bolltätlet är där det är mest spring. Ju senare på kvällen desto ädre bollkastare och något mer promille.

På den här aktiviteten skall konserver ställas upp, bollar samlas in och så ska man ta betalt och försökta hålla en viss ordning. Lite av en utmaning. Och barnscouterna vill så gärna hjälpa till, men de är lite ostrukturerade så det blir lite rörigt. Så det gäller samtidigt att lyckas styra upp barnen som ska hjälpa till. Men sen tröttnar de efter ett tag och då står man där själv och fixar med allt.

När klockan slagit 22 och alla stånden skulle släcka ner, hade jag samlat på mig många steg (om jag nu skulle ha haft en stegräknare) Jag skyndade bort till godisståndet och köpte lite brända madlar. Jag bara älskar brända mandlar. Ett mysigt litet stånd med gammaldas godis.

Det blev inte mycket till Valborseld för mig och fyrverkerierna var något jag mest hörde. Men det var en lyckad kväll som är den aktivitet som ger scouternas ett rejält bidrag för läger och andra aktivieteter som de har för sig i sin verksamhet. Galet trött men glad att man bidragit med bara lite ansträngning.

Nu en kopp te, sen är det God natt.