Kvällens aktiviteter var inplanerade in i minsta detalj, men som alltid när man planerar på minuter så är det ofta något som gör att man måste omplanera lite. Jag höll schemat fram till efter tjejernas träning, sen fick jag lägga in lite telefontid som gjorde att jag fick minska lite på löppasset.

Igår var det ett år sen som jag drog igång den här bloggen och det är kul blicka tillbaka lite grann. Mitt första inlägg handlade om min uppladdning av säsongens sista match för damlaget. I år kom avslutningen mycket tidigare. Men idag så fick vi faktiskt ett erbjudande att träna med några gymnasietjejer. Tyvärr kommer jag inte kunna vid första tillfället så jag bokat upp mig med en kompis. Men jag hoppas att det dyker upp fler tillfällen. Tuff träning utlovas.

Jag åkte hem litet tidigare från jobbet för att hinna laga mat och äta innan tjejernas träning. Det blev Chilligryta med ris och det var på håret, men jag hann.

Den här träningen la jag in mycket fys och parövningar och det kommer nog fortsätta så imorgon.

Efter träningen bytte jag om för att köra ett långpass. När jag var klar och redo för at ge mig ut, ringde telefonen som aldrig förr så jag kom ut mycket senare än jag hade räknat med. Men jag gav mig ut och tänkte att jag springer väl så länge som jag hinner. Jag åkte och ställde bilden där jag sedan skulle hämta upp dottern efter hennes friidrottsträning och gav mig sedan ut.

Jag sprang mot spåret, tänkte att det var lämpligt för att man enkelt skulle kunna springa tillbaka om tiden skulle bli för knapp. Men plötsligt var jag mitt i skogen och hade INGEN aning om vart jag var någonstans. Det var bara skog överallt.

Det var förvisso stig, men inget elljusspår och inga markeringar. Jag hade inte den minsta aning var jag skulle komma ut när jag följde stigen. Blev lite orolig när jag inte visste hur lång tid det skulle ta att springa tillbaka och jag började känna lite i knäna.

Då började jag fokusera på hållningen, löpsteget och ansträngde mig för att springa avslappnat. Tillslut försvann det onda och jag blev lite lättad när jag såg lite markeringar.

Då visste jag att om jag följer den här stigen så kommer jag att komma ut någonstans, Hade ingen aning om vart men någonstans som skulle göra det lite enklare att hitta tillbaka till bilen.

Blev dock lite funderasam när vägen delade på sig. Skulle säkert komma ut ur skogen men jag ville ju inte springa i cirklar. Nör jag kommit ut från skogen ringde min dotter och frågade vart jag var. Hon ville åka hem.

Så det var bara att springa tillbaka. Jag lyckades bara samla på mig 8,4 kilometer, planen var ju från början 14 kilometer. Men är man mamma så är man.

När jag sedan förde över ingormationen från GPS-klockan tänkte jag att nu ser väl min löparrunda ut som em skållad råtta hade sprungit runt alldeles förvirrad. Men på kartan ser det nästan ut som att jag hade planerat rundan.

Men jag tror inte att det finns någon chans att jag kommer att kunna springa exakt samma runda igen. Skulle nog inte alls hitta. Kul annars att springa i så kuperad mark och utmanas med alla rötter i vägen.

Imorgon är det vilodag och ett besök hos en kompis som vill ha hjälpt med träningsupplägg. Jag har bett henne fundera över vad hon vill uppnå med sin träning.