Är halvsjuk något man kan vara? Det är så det känns i varje fall. Frustrationen växer då jag både har match på lördag och Premiärmilen på söndag.  Då vill man ju vara på topp.

Med en febertemp på mellan 37,5 och 37,8 så är man inte jättesjuk. Viss mått av illamående gör inte saken bättre. Det är inte som när man känner att man är påväg att bli sjuk och man väntar på att den ska bryta ut. Jag är sjuk men inte så pass att jag blir liggande. Utan jag är liksom halvsjuk.

Det är onsdag och endast tre dagar kvar till matchen och fyra till loppet. Kommer jag att hinna bli frisk till dess? Det känns ju som att har åkt på alla typer av sjukdomar som går men i mildare form. Det är jag ju såklart tacksam för. Och det kanske är för att jag tänker så mycket på vart man kan tänkas smittas och för att jag trycker i mig en massa nyttigheter. Jag kanske skulle ha varit sjukare annars.

Jag har ju inte alls kunnar förbereda mig inför premiärloppet som jag önskat, men bara jag är helt frisk så kommer jag ju att kunna ta mig runt i varje fall. Imorgon ska jag häma ut min nummerlapp. Sen är det bara att hoppas...