Efter en helg i sol och blåst (med begränsad uppkoppling) där det varit 3 hela dagar benträning, var det dags att sätta sig i bilen igen i 7 timmar. Att sitta stilla så länge gör att man känner att man bara måste få fart på kroppen. Få den i rörelse.

Första dagen var jag så trött efter en dag i backen, tom så att jag nickade till i liften. Andra dagen var det bättre med orken. Däremot blåste det så mycket att det bara var ett par liftar öppna. Det mojnade till eftermiddagen så att man kunde ge sig på de röda och svarta backarna.

Dag 3 bjöd också på en hel del blåst och liftarna öppnade lite senare än vanligt. Men så plötsligt vid lunchtiden så var det perfekt väder. Strålande sol och bara behaglig vind. Detta vände till efter lunch, det blev hårda vindar och det var riktigt tungt att åka.

Jag hade tagit med mig löparskorna ifall jag skulle få tillfälle att springa. Men jag var så slut efter heldagarna i backarna så det blev inget av med det. Men lite extra moton när vi shejka loss på After skin. Cassius Clay

Kanske lite lugnare publik än de var vana vid då det var sportlov och många barnfamiljer.

När vi idag hade ätit frukost och städat ut lägenheten var det dags att sätta sig i bilen. Man blir galet stel av att sitta stilla i bilen så länge. Vid lunchpausen vid Dala-Järna visade jag mamma lite övnignar som skulle vara bra för hennes leder då hon blivit ganska stel. Så vi körde lite solhälsningar, benböj och strecka ut kroppen diagonat, dvs jobba efter musklekedjorna. Jag kan säga att efter ett antal timmar i bilen var dessa övningar lika behövliga för mig.

Det är så tråkigt att sitta still i en bil så länge, men som tur var hade jag min dotter som underhöll mig.

Svårt att somna vid ratten med den här tokan bredvid mig. :)

Väl hemma igen fixade jag lite middag, en kycklingwok med ris. Efter middagen var jag inte alls på topp. Jag tror resan började ta ut sin rätt. Men jag hade bokat en löpartid med mig själv. 6km skulle det det bli.

Det var bara att dra på löparkläderna och ge sig ut. Jag hade piggnat till men redan efter ett par kilometer kände jag av vänster smalben och lite i höften. Efter ytterligare en bit in i löparrundan försvann värken i höften och när smärtan i smalbenet försvann var jag nästan hemma, Jag började få håll.

Tänkte på hållningen och lyckades komma hem utan någon smärta någonstans. :) Det här var verkligen vad jag behövde efter allt stillasittande trots att det bar emot. Nu är jag på rätt spår igen.