Idag var det match. Vi skulle möte Polisen som vi mötte i oktober och vann med 4 poäng så vi visste att det skulle bli en tuff match. Den här gången låg inte turen på vår sida. Skotten ville bara inte i. Spelmässigt hade vi övertag, men för att vinna måste man göra poäng.

Med få avbytare fick jag väldigt mycket speltid. Spelade hela första halvlek, och det känns nu i benen. Det var inga problem konditionsmässigt men det var frustrerande att bollarna bara inte ville gå i.   

Spelmässigt hade vi övertag och kom ofta till avslut, men som sagt, bollarna ville bara inte i.

Inte mycket som stämde idag. Till och med mina skosnören bråkade med mig, som gick upp hela tiden. Men några poäng lyckades jag få till i varje fall, bla en trea. Jag har blivit klassad som lång i mitt lag, men har under hela min uppväxt inte spelat som "stor". Jag inser att jag måste nöta lite "under-korg-arbete".

Efter matchen åkte jag och dottern, som var snäll och satt i sekreteriat, och handlade lite mat.

När vi kommit hem och plockat in maten åkte vi vidare till Bajenkvällen vid hovet. Full av förväntan på en trevlig kväll och uppklädd med Bajenhalsduk. Vi stannade till vid Grekiska kolgrillen. Jag valde Mousaka, men den visade sig vara bränd i mitten. Fick kyckling Gyros istället för att vi inte hade tid att vänta en vända till på att de skulle värma en Mousaka till. Fick reda på att de köper dessa färdiga!!! Jag var tvungen att få lite mat i mig, men kommer nog inte välja den restautangen igen.

När matchen kommit igång insåg jag att Bajen hade samma problem som vi hade idag. Massor av chanser och ett totalt övertag över matchen, men skotten ville inte i. Matchen slutade 1-2 med fördel för Sollentuna.

Det var grym stämning på läktaren, vilket det lätt blir med 7700 på läktaren.

Väl hemma igen är jag ruskigt trött. Ska försöka hålla mig vaken genom filmen.

Efter utmaningen igår skyndade jag hem för att göra mig iordning inför idottsgalan. Haninge kommuns idottsgala. Vi hade 3 nomineringar från klubben så det var roligare och mer spännande än någonsin att gå på idrottsgalan. Men jag trodde inte att det skulle bli så spännande.

Från vår klubb, Haga Haninge, hade vi 3 nomineringar. Årets kvinnliga leddare, årets manliga ledare och årets maliga idrottare.

Anders är ledare för våra flickor födda 2002 och 2003, Mujgan är ledare för ett gäng vildar kallade pojkar 99 och Oscar är herrlagsspelare i division 1.

Det blev två vinster av tre.

Årets maliga ledare

Årets manliga idrottare

Mujgan hade helt enkelt för hård konkurrens.

Självklart var det Sara Sjöström som vann årets kvinnliga idrottare. Lite svårt för andra att vinna den titeln så länge hon är aktiv :)

Underhållningen var många av Haninges ungdomar. De dansade och sjöng. En av mina killar som jag coachade för massa år sen var upp och sjöng med ett par kompisar. Jätteroligt att se honom igen. Så stoooor som han blivit! (Killen i mitten)

Maten var buffé och jag hade tur att med min nyvunna bacillskräck, få vara en av de första att plocka mat.

Lite besviken på potatisgratängen som hade behövt stå lite längre i ugnen och laxen som hade stått lite för länge i ugnen.

Men oxfilén var riktigt bra. Mör och lättuggad.

Syndade lite med schwarzwaldtårta, mmmmmm

Efter ett tag kom Maria Lundqvist in på scenen som karaktären Sally. En snusktand som är tokig i karlar och kladdar lite på männen hon plockade med sig på scenen. Knäppte upp ett par skjortknappar och pussade på magen.

Hon skulle sätta upp en balett på scenen och plockar upp den ena mannen efter den andra. Plötsligt kommer hon emot mig. Jag stod upp för att se ordentligt och sätter mig snabbt ner igen. Detta ser hon och går fram till mig och drar upp mig på scenen. Jag skulle spela buske. Det innebar att jag skulle klänga på en vandrande pinne. Lite nervös var jag allt. Det är inte ofta man dansar balett i högklackat, eller balett överhuvudtaget faktiskt.

Jag bara älskar Maria Lundqvist. Hon är grym, tycker jag.

Därefter var det en trubadur som spelade, kvällen slutade tidigt för att kunna vara utvilad till matchen idag.

Veckans utmaning hade en paus förra veckan. Men den här veckan blev det äntligen av och det jämnade ut siffrorna, så att det står lika, 2-2. Min kollega var lite tveksam till utmaningen, då han trodde att det inte skulle vara så jobbigt, men han blev varse.

Vi har utmanat varandra i armbrytning och armhävningar. Då låg jag under med 2-0. Efter ytterligare en vecka stod vi i 90-gradersställnin och jag knappade in och det stor 2-1 i utmaningar. Idag skulle det äntligen bli dags för ytterligare en utmaning. Jag hade föreslagit plankan men möttes inte av förtjusning. Han trodde att det inte skulle vara så jobbigt.

Men efter en stund i plankan ändrade han uppfattning.

Redan efter ca 30 sekunder visste jag att jag skulle vinna. Han hade ändrat ansiktsfärg och var tydligt ansträngd. När han tillslut säckade ihop, kände jag mig fortfarande stark. Stod kvar en stund till bara för att visa att jag kunde. Med känslan av att jag hade kunnat stå minst en minut till avslutade jag min planka, nöjd med min seger.

Jag hade som sagt kunnat stå ett tag till men skulle med tåget för att hinna hem och göra mig iordning inför Idrottsgalan-Haninge kommun. Skulle bli spännande med 3 nomineringar från klubben.