Just nu är det väldigt mycket som händer i mitt liv. Jag har en flytt att planera, det ska packas, rensas, städas och ordna med flyttbil och bankaffärer. Allt detta samtidigt som det är föräldramöten i skolan, basketen och scouterna (min dotter går på scouterna), grejer som ska fixas som ledaransvarig och sist men absolut inte minst så ska det vardagliga livet fungera med jobb, barn, matlagning och hushållsarbete. Träningen vill jag verkligen inte tumma på.  Jag vill verkligen nå mina mål. Det är en stark drivkraft jag har.

Att jag nu har fått någon form av infektion i kroppen (känner det när jag anstränger mig) stressar. Jag kan inte följa den träningsplan jag har.

Livet spelar mig dessutom ett spratt där jag råkar ut för försäkringsärenden,
P-böter och bilproblem.

När man får så mycket att göra och har svårt att finna tiden blir det nästan så att man inte gör någonting. Lite stress sporrar, men när det går över en viss gräns blir det ingenting gjort. (Tar oftast en löparrunda istället)

Hur hanterar jag detta då?

När jag får så mycket att göra att jag inte vet riktigt vart jag ska börja så kategoriserar jag. Oftast kan jag hantera det i huvet, men ibland är jag tvungen att ta till papper och penna.

Jag gör upp en tidsplan i huvudet och tvingar bort tankar som stressar mig för att det måste göras till den tid det är dags. Jag tänker "Detta ska jag ta tänka på nästa vecka" eller vad det nu kan vara för tidsaspekt.

Jag kan skriva upp på listor "saker som ska göras". Mest för att få lugn. Jag vet att jag kan titta på lappen om jag behöver så att det inte missas, men oftast kommer jag ihåg det ändå. Bara jag har skrivit upp det.

Jag sätter mig ner och styr mina tankar. Jag väljer att tänka på ett sätt som gör att det känns som någon annan tar tag i problemen. Som om en mamma eller vän hjälper mig att organisera och säger: Okej Malin, nu börjar vi med att göra så här...

Kanske är på gränsen till schizofreni, men det hjälper.

Det här är ett knep som jag haft ända sedan jag var barn. Jag är liksom min egna coach, min livscoach. Fungerade även i skolan när man fick mycket läxor och det skulle pluggas till prov. Man får en distans till det som ska göras som gör det lättare att "kavla upp ärmarna".

Det skulle vara intressant att veta hur andra tänker och hur andra hanterar situationer när det blir så mycket att man inte får något gjort. Hur gör du?

 

Annie

27 november 2012 21:43

Jag har liknande knep som dig numera - på jobbet. Hemma är jag inte så organiserad visserligen, däremot har jag prioriterat bort allt som inte känns viktigt för mig. Sådant som jag klarar mig utan.
Jobbet är dock en faktor för sig - det jag kan planera planerar kag och har på att göra listor. Jag prioriterar vilket som måste göras nu och vilket som kan göras sen. MEN - jag har ett jobb där allt kan dyka upp från ingenstans och det är där kroppen inte alltid hänger med. But - I'm getting there...

http://liveitloveit.shapemeup.se

Malin de Besche

27 november 2012 23:13

Ja det där med att det hela tiden kommer input från andra håll är ju helt klart en utmaning. Risken är när det blir för mycket att man inte får någonting gjort. Men jag jobbar på att blir ännu bättre att hantera dessa.
Och hade jag inte träningen så skulle jag inte ha klarat av hälften i mitt liv. Sen har jag en fantastisk chef som anser att det är viktigt att man har balans mellan jobb och privatliv.
Lycka till med "getting there". :)
Jag hoppas att din ork fortsätter räcka till för din grymma blogg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är försommar och det är en tid med mycket firande. Den här helgen har jag verkigen varit massor av firande. Då har träningen fått stå tillbaka lite. Så jag har fått lägga in ett par extra vilodagar för att hinna med allt firande.   I torsdags...

I morse vaknade jag och mådde inte alls bra. Så pass att jag ställde in tiden hos sjukgymnasten. Jag skulle ha tejpats för att se om det skulle hjälpa mig i min löpning. Men med ganska hög press på jobbet just nu kände jag att jag inte kunde stanna h...

Jag är väldigt trött på att känna att jag inte kan ta i fullt ut att ett hårt löppass känns avlägset. Att jag inte kan köra på som jag vill är frustrerande. Igår hade jag ett besök hos sjukgymnasten efter en hel månads upphåll. Jag behövde höra vad h...

Ibland är inte omständigheterna så som man tänker eller planerar. Det är lätt i sådana lägen att bara ge upp och strunta i allt. Men det är inte alltid det ända alternativet. Ibland får man anpassa sig och helt enkelt make it work.   I Söndags ha...

Att ha legat i influensa har tagit hårt på kroppen och har hållit mig helt från träning och har sakta börja komma igång med promenader och lättare gympass tredje veckan. Idag drog jag igång med löpning och utegym. Nu ska jag snart vara tillbaka.   ...