Just nu är det väldigt mycket som händer i mitt liv. Jag har en flytt att planera, det ska packas, rensas, städas och ordna med flyttbil och bankaffärer. Allt detta samtidigt som det är föräldramöten i skolan, basketen och scouterna (min dotter går på scouterna), grejer som ska fixas som ledaransvarig och sist men absolut inte minst så ska det vardagliga livet fungera med jobb, barn, matlagning och hushållsarbete. Träningen vill jag verkligen inte tumma på.  Jag vill verkligen nå mina mål. Det är en stark drivkraft jag har.

Att jag nu har fått någon form av infektion i kroppen (känner det när jag anstränger mig) stressar. Jag kan inte följa den träningsplan jag har.

Livet spelar mig dessutom ett spratt där jag råkar ut för försäkringsärenden,
P-böter och bilproblem.

När man får så mycket att göra och har svårt att finna tiden blir det nästan så att man inte gör någonting. Lite stress sporrar, men när det går över en viss gräns blir det ingenting gjort. (Tar oftast en löparrunda istället)

Hur hanterar jag detta då?

När jag får så mycket att göra att jag inte vet riktigt vart jag ska börja så kategoriserar jag. Oftast kan jag hantera det i huvet, men ibland är jag tvungen att ta till papper och penna.

Jag gör upp en tidsplan i huvudet och tvingar bort tankar som stressar mig för att det måste göras till den tid det är dags. Jag tänker "Detta ska jag ta tänka på nästa vecka" eller vad det nu kan vara för tidsaspekt.

Jag kan skriva upp på listor "saker som ska göras". Mest för att få lugn. Jag vet att jag kan titta på lappen om jag behöver så att det inte missas, men oftast kommer jag ihåg det ändå. Bara jag har skrivit upp det.

Jag sätter mig ner och styr mina tankar. Jag väljer att tänka på ett sätt som gör att det känns som någon annan tar tag i problemen. Som om en mamma eller vän hjälper mig att organisera och säger: Okej Malin, nu börjar vi med att göra så här...

Kanske är på gränsen till schizofreni, men det hjälper.

Det här är ett knep som jag haft ända sedan jag var barn. Jag är liksom min egna coach, min livscoach. Fungerade även i skolan när man fick mycket läxor och det skulle pluggas till prov. Man får en distans till det som ska göras som gör det lättare att "kavla upp ärmarna".

Det skulle vara intressant att veta hur andra tänker och hur andra hanterar situationer när det blir så mycket att man inte får något gjort. Hur gör du?