Eftersom att det är i slutet av min förkylning så det borde inte ha med det att göra att det värker i mina benmuskler. Kanske att det varit helt inaktiva under alldeles för lång tid. Bestämde mig därför för att ha lite mer aktiv vila. Aktiv vila innebär lättare motion som inte sliter något på kroppen utan till för att öka blodcirkulationen.  

Eftersom att jag blivit hundvakt åt lillebrors sambos lilla vove så bestämde jag mig för att gå ut med hunden, (Barnen har tagit de andra promendarena) och tog sonen med mig.  

Det var en regnig promenad och man fick akta fötterna så man inte trampade på en massa sniglar. Annars brukar ju gångvägarna vara täckta av maskar. Trodde först att jag såg en orm men det var 3 singlar på ett strå. :)

Det är ganska skönt att röra på sig bara för att få lite blodflöde i musklerna. Tog sedan att varmt bad. Riktigt skönt så här efteråt, men jag har fortfarande ont i vaderna och höfterna. Kommer att ta en promenad efter middagen igen. Ska se till att få minst en timme utomhus varje dag oavsett om det är en träningsdag eller inte, så det ska stärka slemhinnorna och öka immunförsvaret. Kan behövas nu när jag uppenbarligen fört över min förkylning till båda mina barn som sitter och snörvlar i soffan. Får INTE bli sjuk igen!

Tränade du mycket förr i tiden och har en god grundkondition? Måste tyvärr spräcka din illution. Det finns inget som grundkondition, det är inte möjligt. Träning är färskvara och kan inte "lagras".

Redan efter ett par veckor sjunker kapaciteten och det är skrämmande med tanke på att jag inte kunnat träna sedan Blodomloppet 7 juni. Detta har verkligen satt käppar i hjulet för mig att nå målet på 45 min på milen.

Det positiva är att då man väl sätter igång så anpassar sig kroppen ganska snabbt.

Det många gör fel är att de tror att de kan ta vid ungefär där de slutade flera år efter att de slutat träna då de tror att de har "grundkonditionen".

Det man möjligen kan ha kvar är tekniken, men när det kommer till de fysiska aspekterna så finns det ingen "grund" att luta tillbaka på.

Däremot sägs det att om man har varit vältränad före 20 års ålder har man lättare att återta formen. Men det handlar mer om att kroppen känner igen känslan av att pressa sig, våga fortsätta trots mjölksyra. Det är mer den psykologiska grunden som gör att du har lättare.

Så, det är aldrig försent. :)

Skönt när man börjar få lite mer krafter och att förkylningen är på väg åt rätt håll. Då fick jag lite kraft att göra lite god mat igen. Ikväll blev det en biffmacka med rostad färskpotatis och rödbetssallad toppad med fetaost.

Det blev fantastiskt gott. Kommer absolut att göras igen. Inspirationen kommer från Fitness Magazine. Kallar det för inspiration då jag inte följde receptet helt utan la till och drog ifrån lite.

Mysigt att man kan sätta sig och äta på balkongen igen.

Nackdelen med att orken börjar komma tillbaka är att jag måste ta itu med hemmet.   

Har inte druckit kaffe på ett par dagar nu. Funderar faktiskt på att sluta dricka kaffe helt, även om suget är ganska sort just nu. Jag hade en period som jag inte drack något kaffe alls utom när det bjöds på kalas. När jag började på mitt jobb april 2010 så började jag dricka kaffe i stora mängder igen.

Kaffe sägs ju hämma upptaget av järn så man bör alltså inte dricka kaffe direkt på maten. Vid järnbrist blir man ju trött så det är dumt att ta något för att bli pigg som istället hämmar det naturliga ämnet som håller dig pigg. Men det är såååå gott med kaffe på maten! Fast allt är ju en vanesak. Abstienshuvudvärken har jag nog klarat av under förkylningen, så det är faktiskt läge.

Hmmm ska fundera ett tag till på saken.

När man är sjuk tappar man aptiten, eller hur? Febern gör att du inte orkar äta, halsont gör att det gör för ont för att äta och när man är illamående så... ja, det säger sig ju självt.

Men detta gäller inte mig. Jag tappar i princip aldrig aptiten, även om jag är sjuk. Jag kan till och med bli mera hungrig. Det som händer är att jag kanske inte orkar laga maten, men jag ser till att få i mig något i varje fall. Står inte ut med känslan att vara hungrig. Det är bara när jag riskerar att få upp det lika fort som jag får avstå mat, men jag känner mig fortfarande "sugen". Så har det alltid varit.

Jag har ett starkt minne från när jag var 6 år och gick i förskolan (då var det bara 6-årsverksamhenten som hette förskola). Jag var sen på morgonen tror jag för jag fick med mig en macka i handen som jag åt på vägen till förskolan Blåklockan. Jag minns att jag var extremt hungrig men när jag ätit halva mackan kladade jag inte av att äta mer utan slängde resten i buskarna längs vägen.

Väl inne på förskolan skulle så frågade fröknarna vem som ville dra datumet på almenackan. Jag blev plötsligt hysteriskt törstig, samtidigt som jag var ivrig att få dra dagens datum. Så jag viftade med först ena handen, sedan båda händerna, och törsten blev olidlig så ut med tungan också. Minns att de andra barnen skrattade åt mig för att jag räckte upp båda händerna och samtidigt tungan hängande utanför munnen. Det blev min tur att dra datumet. Vilken lycka! Men så fort datumet var draget kom allt jag lyckats få i mig upp på golvet och även på den kudde jag hade som sittkudde med stadsmönster.

Därefter så minns jag inte så mycket mer än att mamma kom och hämtade mig. Men hungern och törsten sitter fast etsat i mitt minne.

Jag upplever bara inte den där bristen på aptit trots sjukdom. Inte den här gången heller även om jag är helt utslagen. Vill bara att någon annan lagar maten åt mig. :)

Då var äntligen den sista avslutningen inför sommaren avklarad. Min lilla tjejs skolavslugning. Det som är roligt med mellanstadiet är att man får gå och kolla på deras avslutning. Högstadiet så är man pinsammast i världen och får inte vara där. Dessutom är det ensast de som är med i kören eller valt den inriktningen som får uppträda. Så tiden att se sonen uppträda är förbi.

Jag kom till skolan på ren vilja för jag mår inte alls bra. Och vilken show de bjöd på de fantastiska 5:e klassarna. Först sjöng de "Mama Mia" och sedan bjöd de på en fantastisk dansshow.

Efter skolavslutningen åkte vi hem för att äta lunch. Skönt att jag gjorde tillräckligt med mat till middagen igår så att jag kunde få äte bra lunchmat utan en massa extra ansträngnig. Orkar bara inte laga mat nu. Lax- och torskfile med ris och fänkålssås var på menyn. Nu lite vila, så jag blir av med denna eländiga förkylningen. Sov ju inte den längd jag tänkt i morse då solen strömmade in genom persiennerna och väckte mig alldeles för tidigt.

Jag har tagit mig lite ork att läsa andras bloggar. Är ganska dålig på det annars. Hur som helst så hittade jag en blogg av en Näringsfysiolog. Mycket intressant läsning där han bla skriver om olika dieter och debatter kring #dieter.

Jag har lagt in hans blogg bland mina länkar http://dew.fitness-magazine.com/blogg/martin/

Han verkar ha en enligt mig en ganska sund inställning till mat och kostvanor. (Lite mer nördigt kanske) Vilket kanske är naturligt med tanke på hans yrkesval.

Som jag skrev som kommentar i hans blogg till ett av hans inlägg är att jag är ganska trött på dessa olika dieter för det handlar allt som oftast om att gå ner i vikt (eller att behålla vikten).

Vad hände med att må bra? Att se till att kroppen får den näring den behöver oavsett vad du lever för liv? Jag anser att det är galenskap att ta bort kohydrater helt om du tränar. Varför ska det vara så komplicerat att ha ett hälsosamt liv?

Det ska väl räcka med att äta varierat. Med dagens kunskap vet vi att det är bra att äta fet fisk, rotfrukter och grönsaker. Om man tränar mycket så förbrukar vi mer energi oavsett vart den kommer ifrån. Inga konstigheter.

På 90-talet slog man på stora trumman om mättade och omättade fetter. Nu slår man på stora trumman om kolhydrater. Va fan, det är ju bara MAT, inget att vara rädd för.

Strunta i chips, godis och läsk. Ät varierat och ha gärna kostcirkeln som bas (den funkar fortfarande) och rör på dig. Min åsikt. :)

Jag blir ofta småförkyld, ont i halsen och trött. Denna gång har jag åkt på en lite värre variant. Jag kan bara inte förstå varför jag blir så förkyld ofta. Har googlat lite på det och det finna lika många teorier som man fick träffar verkar det som.

Men någonting måste jag göra fel, eller har jag bara ett dåligt immunförsvar? Eller är det bara extrem otur?

Jag äter varierat och bra mat     

Jag har ganska ofta vitlök i maten

Jag får i mig zink och c-vitamin

Jag äter ganska mycket fisk och tar Omega3 tillskott

Borde få i mig tillräckligt med D-vitamin

Får i mig mycket firbrer  

Jag röker inte

Jag tränar både inomhus och utomhus

Tvättar händerna ofta och tar ofta handsprit

Vet inte alls vad jag gör för fel. Jag läste att när man tränar hårt så får man en anings sänkt immunförsvar tillfälligt. Men jag tränar inte så oft vad man kan kalla hårt, utan jag tränar ganska ofta.

Det som ständigt är något jag slarvar med är sömnen. Det är inte ofta jag får mer än 6 timmar. Frågan är om det är det som påverkar mitt immunförsvar så mycket.

Hittade att glutamin är bra som tillskott om man tränar hårt. Det ska jag nog ta och kolla upp, hur jag får tag i det.  

Bada bastu en gång i veckan ska också vara bra för att hålla sig frisk. Jag får väl börja bada bastu också. För nu börjar jag bli desperat. Jag vill inte blir sjuk, det stör mitt liv som jag vill leva det.

Dags för lite örtte i hopp om att det ska påskynda och få bort sympotomen.

... eller inte. Förkylningen har tilltagit, kom inte iväg från jobbet, och när jag väl gjorde det började det spöregna. Tåget var försenat och överfulla vagnar. När jag kommer hem har jag fått en räkning jag inte räknat med, allt från sängfrukosten och massa annan disk stod framme. När jag sedan skulle sätta på tvättmaskinen tappade jag tvättmedlet så att det slog i och stukade mitt finger.

Men jag har bestämt mig för att glömma allt det där och låta detta vara min dag. För jag fick frukost på sängen och en fantastiskt god middag som avslutades med glass och rabarberkesella.

Tyvärr måste jag avvakta med träningen. Men jag får väl se det som att jag fått extra tid med mina barn, även om jag inte orkar så mycket mer än att sitta i soffan och kolla film.