Den här helgens väder har inte alls varit något som har motiverat till träning. Hade jag inte lagt in mitt träningsprogram i kalendern hade jag aldrig kommit ut ikväll. Efter att ha varit inne vid Stadion där min dotter sprang Minimaran, inte ätit ordentlig lunch och fått tålamodet prövat av ett tonårshumör på hemvägen så var jag ganska trött. Väl hemma satte jag igång med maten och kom ner i varv. När köttgrytan landat i magsäcken blev jag ganska dåsig och satte mig framför TV:n och "The Mantalist" fångade mitt intresse. När påminnelsen plingade till i telefonen jublade jag inte direkt speciellt inte med regnet smattrade mot rutan.

Men som sagt det plingade till, jag gjorde ett ryck och begav mig ut i ovädret.

Det är faktiskt inte så illa när man väl är ute. På programmet stod 3km uppvärmning och 6km stenhård snabbdistans och avsluta med 3km.

Första 3 km hade jag koll på läget, jag vet att det är en 1km till spåret och sen var det bara fortsätta 2km till i spåret som är uppmärkt med varje 500m. Jag kan säga att 6km är lång strecka att hålla högt tempo. speciellt med alla dessa backar. Jag tog i så att illamåendet kom krypande och leran skvätte långt upp på ryggen. Det var vissa partier som det kändes som att det inte alls gick så fort, men när det bara var 1km kvar på snabbdistansen tog jag i så mycket att när jag passerat 6km joggade jag nästan i gå fart. Det är skönt på något sätt att ta ut sig så mycket. Efter ett tag fick jag upp tempot till lite mer normalt joggtempo. Frågan är bara om det verkligen bara var 3km hem. Jag måste mäta ut streckan på jogg.se för att se hur långt jag faktiskt sprang. Jag var ute ganska precis 1 timme i varje fall.  

När jag drog ner handtaget på dörren hör jag hur min son springer ut i köket och slår på kranen. Sen kommer han med största glaset vi har fyllt med vatten. Så underbar kille jag har. Kändes skönt att snöra av sig de leriga skorna och stretcha efter att jag svept vattnet.

Löparna idag hade lite mer tur med vädret än de stora igår. Min dotter sprang Minimaran idag trots vädret. Hon var inte föranmäld så vi åkte in för att anmäla på plats. Hon ville absolut springa trots vädret. Men det var i varje fall mycket bättre än igår.

Eftersom att hon valt att sova hos en kompis så fick jag åka och hämta henne för att sedan skynda vidare till tåget. Som vanligt, trots att jag ringer innan och säger att jag är på väg, så bara måste hon fixa med ett par grejer innan när jag står i dörren. Det blev lite stress då eftersom att direktanmälan på plats måste göras 1 timme innan start. Så från tunnelbanan till Östermalms IP blev det lite uppvärmning för henne.

Tur för henne att hon har en mamma som orkar springa.

Men vi hann och efter anmälan kunde vi gå runt bland tälten och göra lite roliga grejer som hinderbana, kasta boll och hämta ut en funktionströja.  

När det var dags för hennes start så blev det mycket trängsel i fållan och tjejer ramlade påvägen in. Speakern uppmanade tjejerna att ta det lungt och att de skulle springa för att det var kul. Han uppmanade dem att inte springa ner varann.  

Sedan höll han ett litet tal på engelska för alla föräldrar, coacher och föreningsledare om att inte pressa sina barn till resultat att vi i första hand ska se till att de behåller glädjen i idrotten.

I fållan sa han åt alla tjejer att backa från startsnöret och delta i uppvärmningen som tjejerna från Sats höll i och även tacka dem innan de gick fram mot startsnöret.

Det märks att löpning är trendigt just nu. Fanstastiskt många tjejer har löparbyxor. När jag själv var liten var det bara friidrottare som hade och de stack ut.

Tiden blev 13:14 och 150:e plats utav 223. Bra jobbat tycker jag. :-) En lite promenad på ca 100m blev det för att hon var så trött.

Men sen spurtade hon in i mål.

Sedan blev det en fin medalj och en påse med lite godsaker. Hon är taggad till nästa år för att göra ännu bättre resultat. Det är min tjej det. :D

Grattis tjejen till en fin placering och väl genomfört lopp.

När jordgubbarna tagit slut och jag kände att det var svårt att hålla ögonlocken uppe framför TV:n och jag var redo att gå och lägga mig. Då ringde telefonen. Det var mamma som undrade om jag orkade komma och hämta dem från festen. Eftersom att mamma ställer upp så mycket så skakade jag liv i mig igen och gick ut och hämtade bilen. Det visade sig vara ett klokt beslut att ta deras större bil för att hämta dem, fick nämligen lite fler passagerare.

Mamma och hennes sambo tillhörde de yngre på festen så jag var en aning förvånad över att det blev så sent.

Men dessa 50-80 åringar var som vilka ungdomar som helst som festar.

Trodde inte att det var mycket som kunde chocka mig, men när tanter på 70+ börjar prata snusk och sexuella relationer så var det en helt ny upplevelse för mig.

Hon som fyllde år hade fått viagra i present för att ge sin partner vid högtidligare tillfällen. De snackade om problemen med att männen i deras ålder kan ha svårt att få upp den. Ena passageraren som var mest grov i mun sa att hon är 72 år då kan inte hon nöja sig med något "Torrknull". "Nä du , ska re va nått så ska det bli åka av". (Ordet knulla använde hon flitigt under hela resan")

Sen berättade de att om viagran ska hjälpa så får man inte dricka alkohol och man ska inte äta så onyttig mat. "Och vad väljer gubben då när man står där redo, jo då väljer han ölen".

Den andra 70+ damen pratade om en man som blev sur för att hon inte följde med honom hem. "Jag skiljde mig för att vara fri och göra som jag vill, han tror att han äger mig".

Jag skrattade så tårarna rann under hela resan. Inte riktigt vad man förväntar sig när man får höra att man ska skjutsa ett par äldre damer.

Efter det jag har hört så verkar det helt klart som att man inte slutar med sex och rock n' roll för att man blir lite till åren. ;-)