Då har vi klarat av säsongens sista öppna träning. På fredagskvällar har vi under hela säsongen haft öppen träning, där hela basketklubbens medlemmar kunnat komma ner och träna, dels lite spontanspel och dels väl genomtänkta övningar. En fredag i månaden har vi ordnat med en intruktör som hållit i en fysträning. Det har varit tuffa stationsträningar. Vi hade missuppfattat varann om när hon kunde då vi vid något tillfälle var tvunga att flytta på en träning. Så idag hade jag räknat med att hon skulle tagit ett fyspass, men det hade hon inte möjlighet till. Därför gjorde jag ett lite lättare fyspass lite spontant. Det var inte så många den här gången. En liten kille född 02, en stor kille född 93, en lång tjej (längre än mig) född 01 och hennes mamma.

Efter fysen gjorde vi lite skottövningar och så la vi ner träningen ganska tidigt. Rätt bra för min del då jag slapp ge mig ut på min löparrunda så sent. Idag har jag hoppat hopprep som uppvärmning påväg till spåret. Gissa om många    stannade upp och kollade för att jag tog mig fram med hopprep. Körde intervall med hopprepet 10x1min med 1 minuts gång mellan intervallerna. Sedan sprang jag 5km på 24,57. Tanken var inte att jag skulle ta i max.

Väl hemma blev det en dusch och på med myskläderna och lite Fast and Furious med min stora kille.

Sitter med en kopp te och har ätit 2 knäckemackor, men är fortfarande hungrig. Ibland känns det som att det inte spelar någon roll hur mycket jag än äter så är jag fortfarande hungrig. I för sig så blev det en ganska tidig middag idag (Fransk fiskgryta med vitlöks créme och potatis), och sen vidare till lillebror och äta glass. Jag unnade mig faktiskt en liten bulle. Han och hans familj kunde inte komma när min dotter fyllde år, därför kom vi hem till dem idag. Detta var innan öppna träningen. Hon fick den hamster hon tjatat om så länge. Kusinen på snart 3 år döpte honom till Blixten vilket hon tyckte var helt ok, så nu heter han det.

Snart dags att sova. Massor att stå i imorgon. Bla familjedag på Skansen. :)

Jag är inte den som ger upp. Faktum är att jag mår riktigt dåligt av att vara tvungen att ge upp. Har jag väl börjat med någonting så vill jag slutföra det. Bocka av att nu är det klart, eller nu har jag uppnått det jag ska. Som idag när det blev strömavbrott på tåget så gjorde jag allt för att hitta nya vägar att ta mig till jobbet. Problemet var att jag inte var ensam om att behöva åka nya vägar. Jag skulle kunna hålla på ända till eftermiddagen att ta mig till jobbet om det inte var så att jag talade med min chef som sa att det var lika bra att jag åkte hem och jobba.

Hade aldrig kommit på tanken att vända om utan att det var någon som påtalade det för mig. Sedan måste jag intala mig att jag inte gav upp, utan att jag faktiskt hittade en lösning för att komma snabbare igång med mitt arbete. Ja, även för en sådan liten sak.

Det här genomsyrar allt jag gör. Jag tycker inte om att bli bromsad. Har svårt för idédödare och nej-sägare som bara uppmanar en att ge upp. Jag vill ha uppmuntran och support när det går trögt. Då går det lite lättare, men oavsett då kämpar jag. Det kan givetvis ligga mig i fatet ibland. Det är troligen det som ligger till grund att jag höll mig kvar i ett dåligt förhållande i så många år, som bara tog energi. För att jag inte ger upp.

När jag väl gjorde slag i saken mådde jag inte alls bra över att jag gett upp, utöver dåligt samvete, känslostormar och allt annat sånt som hör ett uppbrott till.

Men jag gav inte upp. Jag tog en ny vändning, för att skapa ett bättre liv. Det är något jag fortfarande jobbar på, att inte se det som att jag ger upp när jag måste byta riktning.

Så jag kan fortfarande säga att JAG GER INTE UPP!

Det händer att en del säger till mig vid fredagsfikat, middagar eller fester när vi står och pratar om det ätbara som kanske är mindre nyttigt: Men det där behöver ju inte du tänka på. Detsamma gäller om vi pratar om träning så kan jag få kommentarer som att jag inte behöver träna så mycket. Du som är så smal. Men hallå! Vakna! Jag ser ut som jag gör för att jag inte vräker i mig sötsaker och för att jag tränar så mycket som jag gör. Ingenting är gratis! (Dessutom finns det lite BMI marginal)

Skulle jag ställa mig och prata om fritidsaktiviteter och påstå att det inte finns några aktiviteter som är gratis skulle samma människor hålla med utan att blinka.

Skulle jag bli bjuden på en drink av en man i baren skulle samma människor kunna säga att han är ute efter något för att ingenting är gratis.

Varför tror då folk att man håller sig i form gratis? Det ligger hårt arbete och avstånd från många frestelser som gör att jag håller mig smal. Efter 30 så är detta ännu mer sant än tidigare.

Faktum är att det är mer vanligt att du kan hitta en fritidsaktivitet som är gratis eller att någon bjuder andra på något utan att förvänta sig något tillbaka än att hitta en människa som kan äta vad som helst och inte röra på sig alls.

Så det finns saker som är gratis, men en kropp i god form är inte en av dom.