Den här tisdagen har verkligen strulat. Glömde av tiden på jobbet så jag kom iväg alldeles för sent. Det var till att lägga benen på ryggen för att komma hem i tid. Jag skulle ju hinna med både matlagning och komma i tid till tjejernas träning. Inser när jag kommer hem att det skulle få bli en aning senare middag idag igen.

När jag väl kommer till skolan där jag coachar mina tjejer så sitter det en lapp på dörren att alla träningar är inställda då hallen "disponerades av skolan". Det hade jag totalt missat. Det är ju en information man får i september och ska komma ihåg drygt ett halvår senare.

Skolan hade någon form av pjäs eller liknande och ville väl inte behöva plocka undan då de ska köra imorgon med.

Suck! Där stod jag med ett gäng tjejer som blivit ditskjutade av sina föräldrar som nu hade åkt. Det finns ingen vettig plats där för att köra basketträning utomhus. Så då gick vi in, plockade grejerna åt sidan, körde vår träning och ställde sedan tillbaka allt.   

Lite busigt tyckte tjejerna och frågade flera gånger om man fick göra så. Hmmmm nja svarade jag.

Väl hemma tjafsar barnen och har ett jäkla tonårshumör (min dotter är inte ens tonåring än). Det blev ett himla liv hemma och klockan tickade på. Klockan 22 kände jag, fan, jag får abstinens, jag måste ut och springa fast det är så sent. Det är ju lika viktigt med sömn som träning. Men såhär efteråt så känner jag att det var ett klokt val.

Allt det arga och ledsna rann av mig. Jag sprang ganska snabbt hela rundan och när jag kom hem, var alla glada, som ingenting har hänt. Träning ÄR avstressande. Jag älskar det :)

Det bästa är att jag kommer att sova sååååå gott nu. (Även om det blir lite kort)

Idag hade vi en föreläsare från feelgood som är vår företagshälsovård, på jobbet som pratade om arbetsställningar och vad som händer med musklerna när man sätter dem i statiskt läge. När man har kontorsarbete så sätter man ofta musklerna i statiskt läge och de små musklerna har mindre uthållighet än de större. Och i nacke och axlar har man tydligen många små muskler. Vilket gör att det ofta är där man får problem när man när man har sk kontorsarbete.

  Därefter gick hon runt bland våra arbetsplatser för att ge lite tips om vad vi kunde förändra. Trodde att jag satt hyfsat bra, och det var just vad det var, hyfsat. Flytta skärmarna närmre, sänka tangentbordet och kanske en ny stol, då är jag hemma. Jag fick även ett papper med kortkomandon. Kan många, men detta var många fler. Ska öva in ett om dagen och få det till en vana.

Dagen till ära hade vi en massör också, vilket vi har varje tisdag, 15 min per person. Alldeles för kort men bättre än inget.

Sen pratade hon om träningen hur viktig den är. Genom träning får man bättre hållning och undviker att kompensationsspänna muskler. Det som händer när man kompensationsspänner muskler är att de hamnar i konstant spänt läge. Tex om du har för korta bröstmuskler så drar de axlarna framåt och då får bröstryggens muskler spänna sig för att hålla tillbaka (kompensera). Dessutom blir musklerna mer uthålliga och klarar mer belastning om du är fit. Känns så bra att veta att man gör rätt saker till att må bra.

Min farmor har under många år, när hon hade förmågan, varit ute och sprungit en hel del. Med åldern så övergick hon till promenader. När hon ramlat ner från en stol sa läkaren att hon överlevde fallet för att hon var i så god kondition.

Citat: Den som anser sig inte ha tid att ägna sig åt fysisk aktivitet får senare avsätta tid för att vara sjuk.

Så sant! Heja hurtbullarna!